Familjetrubbel, "pappor"

Jag tror du har gjort helt rätt. :)

Usch stackare. Jag lider verkligen med dig
Varför det är så viktigt för honom just nu är ju för att du ska GIFTA dig! Din viktigaste dag i livet - och han får inte deltaga. Klart som tusan det känns. Det kanske är först nu som han själv får känna av vad han gjort? Och inser vidden av det?
Innan har det bara varit tyst från bådas sida om jag förstått det rätt? Att inte se eller inte prata med någon är ganska lätt, men att helt plötsligt inse att man står utanför tar nog ganska hårt.

Men jag förstår dig, och hoppas du står på dig! Har han inte visat minsta intresse innan - då kan ha gott ha det nu. Som du skrev - det är inte synd om honom - han tog själv valet. Det är synd om dig som har en pappa som övergav dig.
Att han först nu förstår vad man missar är helt och hållet hans problem. Inte ditt.

Har han försökt ta kontakt med dig själv nu? Eller hör du bara via släktingarna hur ledsen han är?
Som jag förstod det så är det bara släktnigarna som sagt till dig?
I så fall skulle jag försöka strunta i honom ännu mera. Kan han inte ens bemöda sig att ringa själv och beklaga/ge ursäkt/fråga varför han inte blivit bjuden - ja, då bryr han sig nog inte så mycket som släktingarna säger.

Stå på dig säger jag bara. Ditt bröllop - du bjuder de du vill.

Bjuder du honom gör du DIG SJÄLV ledsen.

Så hon ska bjuda honom fast hon inte vill ha med honom på sitt bröllop??

Hade det varit omvänt - hon ville hade med honom, men visste inte om han ville - ja, då hade jag sagt som du.
Men nu?

Du tycker alltså att hon ska bjuda honom, riskera att betala ytterligare ett kuvert + dricka (ca 8-900 kr ) för en person hon inte vill ha med på bröllopet?
Nja.. den logiken får jag inte ihop...

Du får ursäkta mig att jag säger det, men jag är jäkligt glad att jag inte har din familj.

Detta ämnet gör dig helt tydligen ledsen, kan du inte bara en gång för alla säga till dem "Jag har aldrig fått något samtal/sms eller något från honom som tyder på att han vill ha kontakt med mig igen. Tror ni mig inte är det ert problem, inte mitt. Jag vill inte att ni tar upp detta ämnet mera, var snälla och gör som jag säger"

Eller de lyssnar inte på det heller?

Usch. Jag hade börjat lägga luren i örat på dem om de inte lyssnar på vad jag säger - men jag tror jag har lite mer humör än vad du har också? Antingen blir de skitsura eller så fattar de vad man menar och börjar lyssna

Annars har jag inte så mycket råd, du vet var du hittar mig om du behöver snacka av dig :)

Det var ju inte riktigt det jag skrev..
Utan jag skrev  att hon inte vill bjuda honom - men "tvingas" hon bjuda honom så blir det två nackdelar. Dels kommer en hon inte vill ha dit på bröllopet, och dels kommer det ytterligare kostnader. (och om den kostnaden är 100 kr eller 5000 kr är oviktigt. Poängen är att hon tvingas betala för någon hon inte vill ha där)

Varför hon är ledsen är väl inte så konstigt att förstå?
Överiga släkten lägger skulden på henne - och påstår att det är hennes fel att pappan är ledsen. Vilket det faktiskt ju inte är!
Hade han velat ha kontakt med henne hade han tagit kontakt själv. Hade han inte sagt upp bekantskapen med henne hade han varit bjuden. Mao, det är helt och fullt hans eget fel att han inte är bjuden.