Kastar mig till vargarna
Oj vad svårt! Vet hur du har det. Här var maken motsträvig först. Vi började bra med planering och förberedelser i oktober, för att januari stanna av helt, våra planer var att gifta oss i början av juni. Då var lokalen bokad, klänning köpt mm. Lokalen var väldigt uppbokad så när vi "fastnade" i januari kände jag verkligen att det var nu eller aldrig. Skulle vi avboka den dagen skulle vi få vänta drygt ett år på en ny möjlighet. Jag gav upp. Ägnade mig åt tjat, grinade, var arg...till slut släppte jag det bara, men bokade inte av något. Sa inte ett ord om det på flera veckor. Jag fortsatte planera lite på egen hand (vi hade ju pratat igenom hur vi ville ha det och kommit fram till kompromisser, min man ville precis som din inte ha det stort och inte för dyrt osv).
Så en dag sa jag bara att NU måste vi bestämma. Jag vill gifta mig det datum vi sagt, men jag tänker inte tvinga dig till något. Så här har jag planerat nu, och så visade jag honom planerna och ett utkast till budget. Jag la också fram flera praktiska fördelar med att gifta oss det inbokade datumet då vi också har andra planer gällande hus och resor. Och jag påpekade i samband med budgeten att om vi ska hålla nere kostnaderna behöver vi dels vara ute i tid för att hitta begagnade saker och dels kunna sprida kostnaderna lite.
Han sa OK, men sa också att jag får göra största planeringsarbetet. Helt OK för mig då jag är ett kontrollfreak, men han fick lova att komma med synpunkter när jag bad om det. Och så blev det. Jag gjorde det mesta med planeringen och bemödade mig verkligen om att snappa upp saker han sa i förbigående och ta tillvara hans idéer. På så sätt blev ju han mer delaktig i planeringen än han förstod. Jag försökte att inte komma med 1000 frågor hela tiden, utan kunde slänga ur mig när vi lagade mat eller tittade på TV en fråga om någon färg eller blomma. Sedan var han faktiskt tvungen att sitta ner ibland så vi kunde gå igenom mer strukturerat, men då hade jag oftast förberett en plan eller alternativ som han kunde tycka till om.
Det kanske är att curla sin man, men det var för oss det bästa sättet. Vi ville ju båda bli gifta. Visst, det hade kanske varit kul om han varit mer delaktig även i planeringen, så kändes det väl då. Nu i efterhand spelar det ingen som helst roll. Jag hade kul i planeringsarbetet.
De sista veckorna när det handlade om mer praktiska saker var han väldigt engagerad, hjälpte till med provsmakning av tårta 
, fixade med programmen till kyrkan, var med till Panduro och handlade saker (!). Han belv väldit engagerad i sina egna kläder, det var verkligen en vändpunkt för honom. Han var och provade sina kläder, fastnade för något helt annat än han tänkt sig. Då åkte han runt till flera ställen och provade massa olika, letade billigare på nätet osv. Engagerad i valet av ringar och när vi skulle hämta cateringmaten. Så det praktiska passade honom bättre än själva planeringen.
Nu i efterhand är han (och jag) supernöjd! Han har sagt flera gånger att det var bra att jag stod på mig gällande några saker som han inte ville först, för det belv så bra i slutändan. Han är jättenöjd med att de saker han bidrog med i planeringen blev så bra.
Ja inte vet jag om det var dig till någon hjälp....du får gärna inboxa mig om du vill ha mer detlajer.
Lycka till!