Kastar mig till vargarna

Vad jag förstår mer så vill han fortfarande gifta sig men det är festen efteråt som han inte gillar. 

Ni kan göra något enklare som gör att ni inte hamna lika mycket i centrum som en middag efteråt. Exempel öppethus där folk får komma som de vill och så har ni ett kakbuffe/godis buffe alt smörgåstårta.  Ni kommer kunna prata med alla men det blir mer ett mingel så att gästerna kommer att kunna prata med varandra.
 

Oj vad svårt! Vet hur du har det. Här var maken motsträvig först. Vi började bra med planering och förberedelser i oktober, för att januari stanna av helt, våra planer var att gifta oss i början av juni. Då var lokalen bokad, klänning köpt mm. Lokalen var väldigt uppbokad så när vi "fastnade" i januari kände jag verkligen  att det var nu eller aldrig. Skulle vi avboka den dagen skulle vi få vänta drygt ett år på en ny möjlighet. Jag gav upp. Ägnade mig åt tjat, grinade, var arg...till slut släppte jag det bara, men bokade inte av något. Sa inte ett ord om det på flera veckor. Jag fortsatte planera lite på egen hand (vi hade ju pratat igenom hur vi ville ha det och kommit fram till kompromisser, min man ville precis som din inte ha det stort och inte för dyrt osv).

Så en dag sa jag bara att NU måste vi bestämma. Jag vill gifta mig det datum vi sagt, men jag tänker inte tvinga dig till något. Så här har jag planerat nu, och så visade jag honom planerna och ett utkast till budget.  Jag la också fram flera praktiska fördelar med att gifta oss det inbokade datumet då vi också har andra planer gällande hus och resor. Och jag påpekade i samband med budgeten att om vi ska hålla nere kostnaderna behöver vi dels vara ute i tid för att hitta begagnade saker och dels kunna sprida kostnaderna lite.

Han sa OK, men sa också att jag får göra största planeringsarbetet. Helt OK för mig då jag är ett kontrollfreak, men han fick lova att komma med synpunkter när jag bad om det. Och så blev det. Jag gjorde det mesta med planeringen och bemödade mig verkligen om att snappa upp saker han sa  i förbigående och ta tillvara hans idéer. På så sätt blev ju han mer delaktig i planeringen än han förstod. Jag försökte att inte komma med 1000 frågor hela tiden, utan kunde slänga ur mig när vi lagade mat eller tittade på TV en fråga om någon färg eller blomma. Sedan var han faktiskt tvungen att sitta ner ibland så vi kunde gå igenom mer strukturerat, men då hade jag oftast förberett en plan eller alternativ som han kunde tycka till om.

Det kanske är att curla sin man, men det var för oss det bästa sättet. Vi ville ju båda bli gifta. Visst, det hade kanske varit kul om han varit mer delaktig även i planeringen, så kändes det väl då. Nu i efterhand spelar det ingen som helst roll. Jag hade kul i planeringsarbetet.

De sista veckorna när det handlade om mer praktiska saker var han väldigt engagerad, hjälpte till med provsmakning av tårta , fixade med programmen till kyrkan, var med till Panduro och handlade saker (!). Han belv väldit engagerad i sina egna kläder, det var verkligen en vändpunkt för honom. Han var och provade sina kläder, fastnade för något helt annat än han tänkt sig. Då åkte han runt till flera ställen och provade massa olika, letade billigare på nätet osv. Engagerad i valet av ringar och när vi skulle hämta cateringmaten. Så det praktiska passade honom bättre än själva planeringen.

Nu i efterhand är han (och jag) supernöjd! Han har sagt flera gånger att det var bra att jag stod på mig gällande några saker som han inte ville först, för det belv så bra i slutändan. Han är jättenöjd med att de saker han bidrog med i planeringen blev så bra.

Ja inte vet jag om det var dig till någon hjälp....du får gärna inboxa mig om du vill ha mer detlajer.

Lycka till!

Precis som ovan skribenter så tycker jag att du egentligen har flera alternativ..
- antingen "lägger du bröllopet på is" och låter bli att tjata mer på din sambo. Ställ inga fler frågor utan låt honom komma och undra hur det går med planeringen.. Han kanske behöver tid på sig att smälta allt.. Det är ju trots allt en stor grej för många att gifta sig..

- planera på ditt eget håll och visa honom förslagen (precis som ovan skrivet..) Dessa alternativ har han att välja på, annars får han komma med egna förslag..

- ställ honom mot väggen och fråga var problemet ligger.. tvivlar han på att han vill gifta sig eller varför är han motsträvig?

Han tycker kanske att hela planeringsbiten är jobbig? Min sambo har också svårt för det - det är för mycket att hålla koll på tycker han.. Så han uppskattar att jag delar med mig av mina funderingar och frågar vad han tycker i vissa lägen och sen sköter jag resten. Det funkar för oss. Jag ger honom vissa uppgifter, t.ex. att ringa och fixa med det ena eller andra.. Åsikter om mat, dukning osv.. Men att dela upp det för dem så att det inte blir för mycket att hantera..

Prata igenom vad som är viktigt för er denna dag.. Sen gäller det ju att kompromissa. Du ska ju inte vara den som gör alla uppoffringar. Han får kanske stå ut med att några av dina vänner kommer på bröllopet och du får stå ut med att du inte kan bjuda alla.. Ja du förstår säkert vad jag menar :)

Lycka till!

Tack så himla mycket för superbra svar!

Men det är ju så också att om det är så att vi kommer fram till en bra lösning och vi båda får som vi vill med ett "lagom" stort bröllop, så kostar det ändå ganska mycket och en hel del planering krävs. En lite tanke som slår mig är att jag är rädd att det ska kännas tomt dagen efter bröllopet. Vet inte hur jag ska förklara, men... Att man fixar, donar, stressar och sparar pengar till den här otroligt speciella dagen (vilket jag vill) men sen dagen efter känner att "jaha, nu var det över"....
Att man känner att man fått kämpa så mycket till en enda dag... Lite rädd för det också och det är därför jag tvivlar lite på hur vi ska göra, om man ska släppa det här med bröllop helt ett tag. Om det är värt att tjaffsa så mycket som vi gjort för att få den här dagen som vi vill...

Hur känner ni? Har ni känt så som jag beskriver? Att mycket tid och pengar gått åt och sen säger det tjoff så är det förbi??

Jag fattar precis vad du menar med att det blir tomt efteråt. Jag jobbar som projektledare inom eventbranchen och känner så varje gång ett projekt är avslutat. Blir liksom deppig och låg. Har funderat över hur jag ska lösa det efter bröllopet, det känns ju trist att börja vårt liv som man och hustru med en depression liksom... Min förhoppning är att vi ska ha en härlig bröllopsresa att se fram emot, då blir det ju inte bara "pang - vardag" direkt. Kanske ni kan göra något sånt? Det behöver ju inte vara en superdyr resa, en weekend kan ju räcka.

Lycka till!

Jag kan förstå dig också - men som "nöjd make" skriver så tror jag att vi kommer leva länge på minnena. Visst, det kommer ju bli en massa "dötid" där jag idag lägger tid på planering och att sitta här på forumet och läsa och skriva.. Men förhoppningsvis kommer det att dyka upp andra "projekt" i livet framöver, som hus och barn. Så jag tror inte att jag kommer gå sysslolös :) Bestäm dig för hur du vill ha det efter bröllopet och sikta på det sen :)
En resa kan ju vara en bra idé! Även om den kostar pengar och kräver lite planering så kan ju det vara nästa projekt. Bröllopsresan kan man ju åka på i princip när som helst :) Jag kan t.ex. tänka mig att vi åker på vår på vår första årsdag.. :)

Bara fantasin sätter gränser för vad du kan sätta tänderna i sen :)

Jag tror du missförstod mig lite Guffi. Jag menar inte att jag måste jaga efter nya projekt hela tiden för att bli lycklig, även om jag älskar projekt med allt vad det innebär. Men jag är medveten om känslan av tomhet som alltid infinner sig efteråt. Den känslan håller i sig olika länge, beroende på hur stort och energikrävande projektet varit. Jag vet att många projektledare känner likadant, det är inget som går att undvika, men det går ju alltid över. Det är ju också så att allt "släpper" när man lyckats genomföra ett projekt som man ägnat en massa tid till att planera, ofta är det ju sjukt mycket jobb just att genomföra det också, så efteråt är man helt slut.

Det jag menade var att jag misstänker att jag kommer att få samma känsla efter bröllopet eftersom det är ett så stort projekt med så mycket känslomässig inblandning. Och för att få en lite mjukare landning i vardagen så tror jag att det kan vara en bra idé med en bröllopsresa. I alla fall för mig. Inte för att undvika vardagen, bara för att den där tomheten ska hinna gå över så att jag kan njuta av landningen i mitt nygifta liv. Hoppas ni förstår vad jag menar även om jag formulerar mig lite rörigt...

Om ni nu inte kan komma överrens om ett bröllop så som ni vill ha det, så kanske ni borde diskutera att skjuta upp det ett tag? Men mitt tips är då att sätta en mer specifik tidpunkt för när det kan bli istället och inte bara säga "vi skjuter upp det ett tag, så får vi se när det blir". Då är det tyvärr stor risk för att det rinner ut i sanden.. Säg att ni skjuter upp det till t ex våren ( eller kanske till och med maj ) 2013 istället, då har ni lite längre tid på er dels att komma fram till en bra lösning och dels att spara mer pengar. Men ställ då även ett krav att om ni nu skjuter upp det så måste han också hjälpa till att komma fram till en lösning tills dess och inte bara lägga allt ansvar på dig. Ni är ju faktiskt två som ska dela denna dagen ;)

Det kan ju även bli lite stressigt att planera ett bröllop som ni hade tänkt ska vara om 5 månader, som ni dessutom bråkar om angående hur det ska vara. Sen håller jag med Guffi om att fråga honom om vart problemet ligger, för det är svårt att lösa ett problem om man inte riktigt vet vad det handlar om. Kommunikation är ju otroligt viktigt i sådana här situationer då man måste samarbeta. För det är ju det ni ska göra som man och hustru i resten av era liv :)

Jag tycker också att en bröllopsresa efteråt vore en bra idé, eftersom det kanske hjälper dig lite om du nu skulle känna den här tomheten efteråt. Annars kanske det vore bättre om ni försöker tona ner allting och inte hyra en dyr lokal, bjuda på en fin 3-rättersmiddag, hyra in ett liveband m.m som lätt kan dra iväg rejält pengamässigt. Varför inte ha med familjen på bröllopet och sen bjuda in närmsta släkt och vänner helgen efteråt, och bara bjuda på lite lätt mat och dryck, tårta och kaffe? Inget märkvärdigt egentligen. Antingen en billig lokal eller kanske till och med hemma hos er? På så sätt får din sambo som han vill med att inte ha alla samtidigt och du får fira med alla du vill, dock inte på samma dag men det kanske funkar ändå?

Hoppas att jag lyckades komma med nåt bra förslag i alla fall och att det löser sig för er!

Jajjamensan Guffi och alla andra sköna brudar som svarat på mitt inlägg! Jag är nu superglad igen. Det har ju helt enkelt blivit ett litet missförstånd mellan mig och karln. Enligt honom har vi ju redan bestämt att vi ska ha ett större bröllop (med vänner och även ett par mostrar och fastrar och kusiner) men det skulle ju bli 2013 ist. och det är ju det jag gått och försökt få ur honom att vi måste ha något ungefärligt bestämt! Och det hade vi ju men jag misstokade hans tystnad som att vi inte hade det, men han undvek ämnet för att han för tillfället va så jävla trött på mig och mitt babblande om bröllop hit och dit. Haha. så jäkla fel det blir ibland. Så nu har jag lovat mig själv att sluta prata om det för några veckor (men planera lite för mig själv i hemlighet hihi)

Så nu är det bestämt!!! Men inte exakt när, men förmodligen blir det september 2013, långt dit men desto bättre förutsättningar för oss att planera. Han sa även "självklart ska vi hjälpas åt, älskling!"

Och antingen ljuger han väldigt bra, men han lät ärligt talat glad när vi pratade om vilka vi ska bjuda och allt.... Så ja, jag kan inte va gladare!!!!

Tack åter igen för allt stöd!

Det är på detta forum man ska dryfta alla sina problem. Våra blivande män blir lätt VÄLDIGT trötta på våra alla planer och vårt funderande!

Så häng här så mkt du bara orkar och vill. Jag hade VÄLDIG nytta av det!

Och tack vare att jag alltid förutsatte mig det värsta (fast jag egentligen är en optimist) så var jag så tacksam för allt som verkligen gick bra.

Önska dig t ex INTE perfekt väder er stora dag. Visst är det trevligt om det är det, men det kan man inte förvänta sig eller planera efter tycker jag. Förutsätt sjukdom och att det ösregnar så kommer ni vara så lyckliga om det inte är så.

Lycka till!

Vad härligt!! :)

Önskar dig all lycka med planering, genomförande och i framtiden! :)