Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Kastar mig till vargarna

    Ja som rubriken lyder så syftar jag på att jag antar att jag kommer få en massa skäll av många som läser detta på grund av att nu tycker jag är egoistisk. (och nej detta handlar inte om otrohet)

    Jag vet inte vad jag ska tänka snart. Vet inte heller var jag ska börja. Jag och min sambo och pappan till vår underbara dotter har varit ihop i drygt 3 år. Innan dess strulade vi fram och tillbaka i säkert 5-6 år... Men vi visste hela tiden att det var vi två.... det har jag  vetat sen jag såg honom första gången.

    I alla fall så har vi pratat om ett bröllop. Problemet är ju bara att vi har olika syn på hur vi vill ha det. Vi kommer inte fram till nåt och jag mår psykiskt dåligt av det här, så långt har det gått och ett bröllop ska inte behöva driva en till vansinne! Vi vet båda att vi vill gifta oss iallafall.

    På grund av att min karl inte gillar mycket spex och uppmärksamhet så kom vi efter mycket disskution fram till att vi enbart ska ha våra föräldrar och syskon med på bröllopet. Vi bokade kyrka nu till i maj, men JAG kunde helt enkelt inte släppa det här med att jag ville ha lite som jag vill också. jag vill gärna bjuda mina vänner och närmaste släkt med, ha en rolig middag och lite fest efteråt vilket inte sambon vill då... Men eftersom jag "gav med mig" lite angående hur vårt bröllop skulle se ut så tyckte ju jag att nu får han engagera sig lite och hjälpa mig med planering, men jag märkte ju efter några veckor nu att han bryr sig inte om att hjälpa till trots att han får väldigt mycket som han vill med det här bröllopet!


    Så därför avbokade vi kyrkan, eller vi sköt upp det eftersom vi båda vill gifta oss men vet ej hur vi ska lösa resten....


    Men nu när man försöker ta upp det igen så är han inte ett dugg intersserad av att diskutera vidare hur vi ska genomföra bröllopet..... han tycker jag tjatar, och jag förstår honom, men vi kan inte börja planera ett bröllop samma år som vi ska ha det! Jag känner att vi får ta o bestämma oss nån gång men vi kommer ingen vart.... Ska jag bara strunta i bröllop överhuvudtaget?? Från att ha bokat kyrka och allt till.... ingenting?? o nej ni som tror jag är ute efter det där perfekta prinsessbröllopet med klänning som ser ut som en bakelse, det är inte så, jag vill bara ha våra närmaste vänner och familj och närmsta släkt där... inget jättedyrt bröllop eller så..... Det viktigaste är att vi blir gifta men jag vill faktiskt fira en av våra största dagar ivåra liv.... han verkar inte bry sig....

    jag vill liksom inte vänta 15 år innan vi gifter oss.... jag kan vänta några år om det är det som krävs men då är det ju säkert massa annat som vi vill göra. typ ha ett till barn, resa, leta efter ett hus m.m...

    vad ska jag göra? Strunta i vårt bröllop eller? för det äter upp mig. snälla var snäll mot mig men jag vill ju naturligtvis höra era åsikter.

    Tack för att ni orkade läsa. Och gott nytt år

  • Svar på tråden Kastar mig till vargarna
  • Anonym (Ledsen)

    Tack så himla mycket för superbra svar!

    Men det är ju så också att om det är så att vi kommer fram till en bra lösning och vi båda får som vi vill med ett "lagom" stort bröllop, så kostar det ändå ganska mycket och en hel del planering krävs. En lite tanke som slår mig är att jag är rädd att det ska kännas tomt dagen efter bröllopet. Vet inte hur jag ska förklara, men... Att man fixar, donar, stressar och sparar pengar till den här otroligt speciella dagen (vilket jag vill) men sen dagen efter känner att "jaha, nu var det över"....
    Att man känner att man fått kämpa så mycket till en enda dag... Lite rädd för det också och det är därför jag tvivlar lite på hur vi ska göra, om man ska släppa det här med bröllop helt ett tag. Om det är värt att tjaffsa så mycket som vi gjort för att få den här dagen som vi vill...

    Hur känner ni? Har ni känt så som jag beskriver? Att mycket tid och pengar gått åt och sen säger det tjoff så är det förbi??

  • Anonym (Ledsen)

    Jajjamensan Guffi och alla andra sköna brudar som svarat på mitt inlägg! Jag är nu superglad igen. Det har ju helt enkelt blivit ett litet missförstånd mellan mig och karln. Enligt honom har vi ju redan bestämt att vi ska ha ett större bröllop (med vänner och även ett par mostrar och fastrar och kusiner) men det skulle ju bli 2013 ist. och det är ju det jag gått och försökt få ur honom att vi måste ha något ungefärligt bestämt! Och det hade vi ju men jag misstokade hans tystnad som att vi inte hade det, men han undvek ämnet för att han för tillfället va så jävla trött på mig och mitt babblande om bröllop hit och dit. Haha. så jäkla fel det blir ibland. Så nu har jag lovat mig själv att sluta prata om det för några veckor (men planera lite för mig själv i hemlighet hihi)

    Så nu är det bestämt!!! Men inte exakt när, men förmodligen blir det september 2013, långt dit men desto bättre förutsättningar för oss att planera. Han sa även "självklart ska vi hjälpas åt, älskling!"

    Och antingen ljuger han väldigt bra, men han lät ärligt talat glad när vi pratade om vilka vi ska bjuda och allt.... Så ja, jag kan inte va gladare!!!!

    Tack åter igen för allt stöd!

Svar på tråden Kastar mig till vargarna