Min svärmor och hennes man dricker alldeles för mycket och därför för att inte riskera något kommer vi ha en alkoholfri fest. Jag har iofs varit inställd på det i flera år då det dricks, i mitt tycke, alldeles för mycket även i min släkt, och jag vill inte vara i ett sådant umgänge. Blir alkoholfritt bubbel till brudskålen och sen tänkte jag faktiskt bara bjuda på vatten med olika bär som smaksättning i vackra karaffer.
Får klura lite hur man ska få till det. Sambon blev helt anti allt i går och hävde ur sig "jag blir illamående bara jag hör orden gifta sig".
Så just nu går jag hemma och gråter typ hela tiden från och till och tycker livet är skit. Vi har knappt pratat med varandra sen han sa det på em i går. Jag kan inget säga utan att bryta i hop. Är ett vrak.
Jag brukar alltid vara den som kommer krypande då jag inte fixar att vara osams. Mår fruktansvärt dåligt och tycker det är lindrigare att krypa. Men inte den här gången. Hur som helst så är det han som hävt ur sig ngt och inte jag. Och varför är det alltid jag som ska "be om ursäkt" ? Visserligen blir jag ett vrak på kuppen men han måste väll också lära sig reda upp sånt han startat...
Får gå med en klump i magen i väntan på vad som komma skall.
