Vilken "ton" har denna formulering?

Jag förstår faktiskt inte varför någon skulle ha rätten att ifrågasätta varför en del barn var bjudna och andra inte. Om jag bjuder mina släktingars barn så är ju även de släktingar till mig, och vem har rätt att klaga på det? Självklart finns det folk till allt... men att ifrågasätta vad andras barn gör där när man själv inte "fick" ta med sina, det hade iaf inte jag tolererat från mina vänner. Ingen annan än festarrangörerna har att göra med vilka som är bjudna eller inte, och jag hade nog allvarligt funderat på mina vänners omdöme om någon kom med ett sådant klagomål.

Jag tycker det var väldigt "diplomatiskt" skrivet. Frågan är ju, vad vill ni? Vill ni ha en barnfri fest undantaget några släktingar, eller är det ok om folk som tycker det är bekvämast att ta med sina barn gör det eftersom ni lämnat en lucka öppen för det? För nu är det ju skrivet lite som att "ja, helst inte, men om ni inte orkar lösa det så går det bra ändå".

Jag hade nog inte broderat ut det så mkt, utan helt sonika deklarerat att festen är barnfri (kanske med ett tillägg "med undantag för nära släktingars barn") och helt enkelt pratat personligen med de som kommer långväga ifrån och sagt att OM det inte går på något vis att ordna barnvakt så vill ni hellre att de kommer med barn än inte alls. Det kommer nog ge sig självt vilka som kan lösa det eller inte, och ni har kanske lite på känn vilka som det är svårt för pga avstånd eller så?