Vilken "ton" har denna formulering?

Rent spontant tror jag att många kommer höja ett ögonbryn. Just för att vissa får ta med sina barn och andra inte. Men väljer ni att ändå ha det på det viset, så tycker jag nog inte du kan formulera dig på ett bättre sätt. Kanske att ni borde ta bort det där med att "Men om situationen skulle känns ytterst svår att lösa, prata då med oss så att vi kan diskutera det hela." Det kan ju tyvärr bli en del telefonsamtal om detta.
Vi har valt att ha ett helt barnfritt bröllop. Två veckor innan ringde det ändå upp en gäst och frågade om de kunde ta med sitt ena barn, då det blir svårt att få barnvakt. Då vill sägas att vi skickade ut Save the date kort ett år innan. Det känns som att det inte spelar någon roll hur tydligen man är, vissa försöker ändå.

Tack Wintercandles för ditt svar!

Jo, det är just det jag är rädd för också.
Jag har pratat lite med andra vänner och så också och fått höjda ögonbryn när jag säger att vi funderar på att enbart bjuda släktbarn, men när jag sedan förklarat att det inte är 10 barn det handlar om utan 31 så har alla sagt att de förstår och att det är en annan sak.
 
Jo, det är framförallt det jag velat med fram och tillbaka också
Min sambo har tyckt att "ja men våra vänner förstår väl att de ska prata med oss om det inte löser sig, de fattar väl att det är viktigare att de kommer med barn än inte alls" men jag är inte lika säker och jag vill försöka undvika konflikter med dem som tycker att det är väldigt viktigt att barnet är med (tror inte att alla våra vänner tänker så)

Och det är ju just det, att å ena sidan ser jag inga problem med barn på bröllop om man planerar för det, men att inte ens kunna frambringa så många barnstolar som kommer att behövs indikerar ju att det börjar bli ett praktiskt problem att hantera det hela. Likaså, vid inhyrning av barnpassning är det ju inte lämpligt med fler än kanske 5-6 barn per barnvakt och att ha 4-5 inhyrda personer börjar ju bli många, men att ha 28 barn + 56 föräldrar i omlopp känns också svårt.

Får fortsätta fundera :) Inbjudningarna ska ju inte skickas förrän i slutet av januari så inget är ju skrivet i sten än

Jag tycker att det var mycket mjukt formulerat.
Jag kan inte förstå att man skulel kunna reagera negativt när ni är så tydliga.

I vårt fall så skulle det ha blivit 48 barn!

Vi skrev vår information som en FAQ, dvs med frågor och svar.
Frågan om barn skrev vi ungefär så här:

Är barn välkomna?
Nja, stället är inte barnanpassat och barn med spring i benen måste hållas under ständig uppsikt pga sjön och vattenkraftverket. Vi blir glada om ni kan ordna barnvakt, men går det inte så vill vi hellre att ni kommer än inte alls.

Jag hade själv inte tagit illa upp! Så tror det blir jättebra! Vi har valk att formulera det såhär: vi tycker jättemycket om alla era barn, men på detta bröllop kommer endast vuxna och ungdomar vara bjudna! Tycker inte man behöver säga så mycket mer. I början av planeringen så sa vi til några släktingar att det var ok att de tog med sig ena dottern då hon är helt förtrollad av "prinsess" grejen och tänkte att det skulle vara en upplevelse för henne. Men det blev tjafs på en gång så då bestämde vi inga barn! Punkt slut! Tror dessutom att de flesta barn har det roligare hemma

vi bjöd bara familjens barn, dvs mina barn och min brors barn, när vi skickade ut inbjudningarna så skrev vi namnen på personerna som var bjudna, Dvs dom vuxna. Inget annat!

några frågade om barnen fick följa med, och jag svarade då att till kyrkan är alla välkommna men till festen kommer endast vår familjs barn att vara med, lite svårt att fixa barnvakt. och självklart vill jag ha med mina barn när jag gifter mig!

Ingen tyckte att det var konstigt, och dom flesta tyckte nog att det var rätt så skönt att inte ha barnen med sig utan kunde slappna av! till våra barn hade vi barnvakt.

Tycker absolut som PIMORY skriver här ovan!

Tror inte på att man ska skriva något långt (även om det inte var något fel med det du skrivit!) men det kan lätt kännas så ursäktande... Det är så typiskt svenskt! =) Det är ju ert bröllop och eftersom alla ändå ska osa så får de väl fråga då om det finns några oklarheter. Man adresserar inbjudan till de som bjuds - det måste väl alla förstå! Annars är min åsikt att det kort och gott räcker med "barnfritt" eller typ "18-årsgräns!". Inga rim och ramsor här inte! =)

Tack Aleta, Ida R och pimory för era svar!

Det enklaste hade ju självklart varit att som pimory skriver att bara bjuda familjens barn rätt och slätt, vilket ju som sagt också blir ganska många i sig :)

Jag tror att det som gör att vi ändå vill ha en brasklapp och en förtydligande formuleringen om att undantag ändå kan komma att behöva göras är nog att vi redan innan vet att vi troligen kommer behöva göra undantag för vissa vänners barn om de ska kunna komma alls (vi har blandannat inbjudna från Brasilien och Japan)

Förhoppningsvis är man bara lite för orolig och har förstående nära och kära :)

Hej TS och ni andra, 

Jag har mycket svårt att förstå varför vissa gäster tycker sig ha rätt att himla med ögonbrynen eller ställa krav när det blir bjudna, oavsett om det gäller barn eller nåt annat. Om arrangemanget inte funkar av någon anledning får man väl tacka nej. Aldrig att man uttrycker missnöje över över värdparets sätt att ordna sin egen fest.  

Sedan måste ju värdparet, så klart, uttrycka sig på ett vänligt och hänsynsfullt sätt och inom rimlighetens gräns försöka ordna så att så många som möjligt kan komma MEN om ni inte vill ha barn på ert bröllop så är det ju upp till er.

Jag hade nog inte skrivit någon förklarande text. Om ni vill bjuda era barn i familjen men inte 20 andra av vännernas barn så förstår nog de flesta det, med eller utan text. Men som sagt, det är inte lätt och jag har själv funderat extra över det för egen del. 

Lycka till! 

Jag förstår faktiskt inte varför någon skulle ha rätten att ifrågasätta varför en del barn var bjudna och andra inte. Om jag bjuder mina släktingars barn så är ju även de släktingar till mig, och vem har rätt att klaga på det? Självklart finns det folk till allt... men att ifrågasätta vad andras barn gör där när man själv inte "fick" ta med sina, det hade iaf inte jag tolererat från mina vänner. Ingen annan än festarrangörerna har att göra med vilka som är bjudna eller inte, och jag hade nog allvarligt funderat på mina vänners omdöme om någon kom med ett sådant klagomål.

Jag tycker det var väldigt "diplomatiskt" skrivet. Frågan är ju, vad vill ni? Vill ni ha en barnfri fest undantaget några släktingar, eller är det ok om folk som tycker det är bekvämast att ta med sina barn gör det eftersom ni lämnat en lucka öppen för det? För nu är det ju skrivet lite som att "ja, helst inte, men om ni inte orkar lösa det så går det bra ändå".

Jag hade nog inte broderat ut det så mkt, utan helt sonika deklarerat att festen är barnfri (kanske med ett tillägg "med undantag för nära släktingars barn") och helt enkelt pratat personligen med de som kommer långväga ifrån och sagt att OM det inte går på något vis att ordna barnvakt så vill ni hellre att de kommer med barn än inte alls. Det kommer nog ge sig självt vilka som kan lösa det eller inte, och ni har kanske lite på känn vilka som det är svårt för pga avstånd eller så?

Tack för era svar brideo och Dejli!

Ja vi hoppas ju att det inte ska bli några buttra miner från något håll :)

Vi har stött och blött vad vi vill egentligen och min blivande tycker att det är viktigare att barnen från släkten är med än vad jag tycker. Jag var till en början lite "besviken" då jag känner att även med bara släktbarn så kommer det bli spring och stoj och kanske inte som jag "tänkt mig" från början, men samtidigt kan ju inte jag säga att min önskan är starkare än min blivandes.
Nu har jag dock "förlikat mig" med de nya tankerna  men vad vi däremot båda tycker är väldigt viktigt är att om barnen ska vara med så måste det gå att ordna på ett bra och praktiskt sätt både för föräldrarna och för barnen.
Och som sagt, om alla skulle komma kan inte stället vi ska vara på ens ordna barnstolar till alla som skulle behöva det, och man skulle ju inte bjuda vuxna gäster om inte alla hade en stol att sitta på så därför känner vi att en begränsning behövs.

Jo, du har nog rätt Dejli i att det är lite "ja, helst inte, men om ni inte orkar lösa det så går det bra ändå" och det är nog kanske ändå är rätt ok "ton" för oss (eftersom det inte är pengar eller platsbrist som styr)
Vi får kanske helt enkelt hoppas på att de flesta ändå kommer att känna att de  vill göra oss den tjänsten att orka sig besväret och så får vi väl i värsta fall be berörda personer att ta med sig en egen stol till barnet :)