Vilken "ton" har denna formulering?

Tack Wintercandles för ditt svar!

Jo, det är just det jag är rädd för också.
Jag har pratat lite med andra vänner och så också och fått höjda ögonbryn när jag säger att vi funderar på att enbart bjuda släktbarn, men när jag sedan förklarat att det inte är 10 barn det handlar om utan 31 så har alla sagt att de förstår och att det är en annan sak.
 
Jo, det är framförallt det jag velat med fram och tillbaka också
Min sambo har tyckt att "ja men våra vänner förstår väl att de ska prata med oss om det inte löser sig, de fattar väl att det är viktigare att de kommer med barn än inte alls" men jag är inte lika säker och jag vill försöka undvika konflikter med dem som tycker att det är väldigt viktigt att barnet är med (tror inte att alla våra vänner tänker så)

Och det är ju just det, att å ena sidan ser jag inga problem med barn på bröllop om man planerar för det, men att inte ens kunna frambringa så många barnstolar som kommer att behövs indikerar ju att det börjar bli ett praktiskt problem att hantera det hela. Likaså, vid inhyrning av barnpassning är det ju inte lämpligt med fler än kanske 5-6 barn per barnvakt och att ha 4-5 inhyrda personer börjar ju bli många, men att ha 28 barn + 56 föräldrar i omlopp känns också svårt.

Får fortsätta fundera :) Inbjudningarna ska ju inte skickas förrän i slutet av januari så inget är ju skrivet i sten än

Tack Aleta, Ida R och pimory för era svar!

Det enklaste hade ju självklart varit att som pimory skriver att bara bjuda familjens barn rätt och slätt, vilket ju som sagt också blir ganska många i sig :)

Jag tror att det som gör att vi ändå vill ha en brasklapp och en förtydligande formuleringen om att undantag ändå kan komma att behöva göras är nog att vi redan innan vet att vi troligen kommer behöva göra undantag för vissa vänners barn om de ska kunna komma alls (vi har blandannat inbjudna från Brasilien och Japan)

Förhoppningsvis är man bara lite för orolig och har förstående nära och kära :)

Tack för era svar brideo och Dejli!

Ja vi hoppas ju att det inte ska bli några buttra miner från något håll :)

Vi har stött och blött vad vi vill egentligen och min blivande tycker att det är viktigare att barnen från släkten är med än vad jag tycker. Jag var till en början lite "besviken" då jag känner att även med bara släktbarn så kommer det bli spring och stoj och kanske inte som jag "tänkt mig" från början, men samtidigt kan ju inte jag säga att min önskan är starkare än min blivandes.
Nu har jag dock "förlikat mig" med de nya tankerna  men vad vi däremot båda tycker är väldigt viktigt är att om barnen ska vara med så måste det gå att ordna på ett bra och praktiskt sätt både för föräldrarna och för barnen.
Och som sagt, om alla skulle komma kan inte stället vi ska vara på ens ordna barnstolar till alla som skulle behöva det, och man skulle ju inte bjuda vuxna gäster om inte alla hade en stol att sitta på så därför känner vi att en begränsning behövs.

Jo, du har nog rätt Dejli i att det är lite "ja, helst inte, men om ni inte orkar lösa det så går det bra ändå" och det är nog kanske ändå är rätt ok "ton" för oss (eftersom det inte är pengar eller platsbrist som styr)
Vi får kanske helt enkelt hoppas på att de flesta ändå kommer att känna att de  vill göra oss den tjänsten att orka sig besväret och så får vi väl i värsta fall be berörda personer att ta med sig en egen stol till barnet :)