Ung och dum?

Hej Oleana.

Jag är 39 år och har en dotter som nu är nitton. Nu har min hela min släkt varit unga då det ingått äktenskap och skapat sina egna livs stigar att vandra på, alla utom jag då som ska gifta mig i maj i år för första gången, Fick alla mina barn som ogift... Nu hör det till saken att min dotter kom hem när hon var sexton år gammal och berättade (på min födelsedag) att hon och hennes pojkvän blivigt gravida. Min reaktion var inte den mest pedagogiska och glädjefull, men jag kunde inte bestämma över hennes kropp. Sagt och gjort, de fick en underbar liten tös dagarna innan min dotter blev 17 år. Hon bodde hemma hos mig första halvåret och sen fick de en bostad i en liten håla tio mil från mig. De Gifte sig samma år min dotter blev 18 och det var jättefint och sen fick de ett litet frö till i december, nu är dottern alltså gift, två flickebarn 1-2,5 år gamla. Jag kanske inte alltid tyckt att valen de gör är det mest genomtänkta och praktiskt. Jag accepterade och tycker att hon och hennes man har gjort ett underbart jobb, de sätter familjen först, barnen i första rum, tar hand om varandra och ser framåt. Hon ska utbilda sig nu och han har ett arbete.

Min dotter hade så rätt i att bara för att man är ung behöver det inte gå åt h*****te. Bara för att många i vår släkt misslyckats tidigare, betyder inte det att alla i ledet gör det!

Känner man att det är rätt, kanner man sig trygg i sig själv och sina val och beslut, så smittar det av sig på föräldrarna, för eller senare.

Lycka till med ert val av stig, må den kantas av lycka, glädje och visdom.