Ung och dum?

Du är vuxen och du gör som du vill. Faktiskt

Jag tror att vissa föräldrar alltid kommer att se sin lilla tös/pojk som den lilla krabat de en gång var och inte inser att de är vuxna och självständiga.

Min mor insåg att barnen hade blivit stora när hon ringde mig (minstingen) och bad om skjuts isf tvärtom  

Jag är nitton och gift och det går alldeles utmärkt! Är också driven och, om jag får säga det själv, mogen för min ålder (folk har frågat mig vad jag jobbar med sedan jag var tolv!) Jag kan faktiskt inte tänka mig att man kan ha ett bättre äktenskap än vi har, vi är aldrig arga på varandra och ser det verkligen som vår livsuppgift att ta hand om varandra och det är underbart! Och fortsätter vi så här och verkligen jobbar på vårt förhållande så lär det inte ändra sig! Jag har älskat honom mer för varje dag som gått i 3,5 år...

Mogenhet eller omogenhet har väldigt lite med åldern att göra.
Jag känner 40 åringar som skulle behöva gå på dagis eftersom dom fortfarande är i kiss och bajs-åldern.
Och jag känner 18-åringar som verkar ha 40 års livserfarenhet...

Du är din pappas flicka.
Han kommer alltid vara orolig för dig, vilja skydda dig och finnas vid din sida.
Att du vill gifta dig för att bo i ett annat land är nog något som är svårt att smälta. Om han fick välja så skulle han nog innerst inne vilja att du bodde i en stad nära honom så han kunde träffa dig dagligen om han ville.
Jag förstår din frustration, men din pappa kommer att vänja sig vid tanken. Även om det kan ta tid...
Ge honom den tiden, och bevisa för honom genom handling att du vill leva ditt liv med din blivande make. Oavsett arbetsvisum eller ej 

Kör hårt!
Det spelar ingen roll vad din pappa säger. Jag har precis som du bott i USA i flera år och guess what? Du tog dig dit alldeles själv! Sen om din m2b får visum - CONGRATS! Det är ju jättebra att ni får chansen att uppleva det sen tillsammans om ni är gifta också. 

Min mamma fick en liknande reaktion en gång, de handlade nog mer om hennes oro att jag skulle försvinna ur hennes liv sakta men säkert i och med att jag var så långt borta mer än att hon inte var glad för min skull. I hennes värld såg hon såg mig på andra sidan jorden med eventuella planer om att inte komma tillbaka på mer än "semester". 

Äktenskap ska inte vara betungande. De ska ju inte vara en börda att gifta sig, de ska göra saker och ting lättare också, så som visumet, om ngn av er avlider, för era barn - ja allt juridiskt ska ju ge en extra kick för gifta par som sambos många ggr saknar.  Så blanda inte in visum frågan - det är en bonus för er som par :)
- Var bara 100% säker på att du inte gifter dig FÖR visumet och chansen att få stanna längre i USA. Låter inte som du tänker så, men iaf; Var säker! :)  
Jag kände folk som verkade ha gift sig till sina visum.. känndes inte alls som om dom hade de lika bra som oss, så ett visum fixar ofta inget som inte redan fanns :p 

Tack för svaren och allt stöd!

Det är jag, men förstår vad du menar! Har verkligen soul searchat och har kommit fram till att för mig så skulle det kunna hända imorgon! Vare sig visum eller inte. Så länge vi är tillsammans är jag lycklig. Och för att vara ärlig har min plan inte vart att bo i Usa, så som du säger, det är bara ett stort plus!Så sant, tror bara att han hakat upp sig på visumsbiten för att försvara sin reaktion. Får väl ha tålamod som du säger och låta honom ta sin tid. 

Jennie

 

So go for it girl! :D

Hej Oleana.

Jag är 39 år och har en dotter som nu är nitton. Nu har min hela min släkt varit unga då det ingått äktenskap och skapat sina egna livs stigar att vandra på, alla utom jag då som ska gifta mig i maj i år för första gången, Fick alla mina barn som ogift... Nu hör det till saken att min dotter kom hem när hon var sexton år gammal och berättade (på min födelsedag) att hon och hennes pojkvän blivigt gravida. Min reaktion var inte den mest pedagogiska och glädjefull, men jag kunde inte bestämma över hennes kropp. Sagt och gjort, de fick en underbar liten tös dagarna innan min dotter blev 17 år. Hon bodde hemma hos mig första halvåret och sen fick de en bostad i en liten håla tio mil från mig. De Gifte sig samma år min dotter blev 18 och det var jättefint och sen fick de ett litet frö till i december, nu är dottern alltså gift, två flickebarn 1-2,5 år gamla. Jag kanske inte alltid tyckt att valen de gör är det mest genomtänkta och praktiskt. Jag accepterade och tycker att hon och hennes man har gjort ett underbart jobb, de sätter familjen först, barnen i första rum, tar hand om varandra och ser framåt. Hon ska utbilda sig nu och han har ett arbete.

Min dotter hade så rätt i att bara för att man är ung behöver det inte gå åt h*****te. Bara för att många i vår släkt misslyckats tidigare, betyder inte det att alla i ledet gör det!

Känner man att det är rätt, kanner man sig trygg i sig själv och sina val och beslut, så smittar det av sig på föräldrarna, för eller senare.

Lycka till med ert val av stig, må den kantas av lycka, glädje och visdom.