Vill inte längre gifta mig
Anonym (knytet) skrev 2012-01-18 22:09:30 följande:
Här kommer en till klagotråd. Förlåt mig kära ni, för all jag kommer här och sprider lite negativitet men här är den enda platsen jag kan prata om mina riktiga känslor kring bröllop. Miitt bröllop är om bara några månader (i början av juni) och jag känner sådan otrolig prestationångest. Jag ångrar innerligt att vi inte valde ett litet bröllop. Det kommer dessutom att hållas ett bröllop till några släktingar (på min särbos sida) bara någon månad innan och efter att ha läst deras inbjudan som kom strax efter nyår har jag bara kännt mig allt mer hopplös. Deras verkar så fantastiskt enkelt och samtidigt välplanerat och kärleksfyllt.
Jag kan inte låta bli att jämföra mitt bröllop. Allt känns så taffligt i jämförelse och jag vill verkligen varken gå på deras eller att de ska komma på vårt.
Det känns som om alla gäster kommer sitta där och dömma mig och mitt bröllop. Liksom skriva en recension på det. Och att det ska vara ett mått på hur vi lyckade är. Jättefåningt, jag vet, men jag kan inte låta bli att känna så!
Dessutom fick jag veta bara för någon vecka sedan att min brudtärna fått förhinder så troligen kommer jag inte att få någon möhippa. Jag önskar att jag inte brydde mig men det gör jag.
Jag vet att är skittöntigt, men på något sätt frammanar hela grejen känslor av mig som jag kände när jag var liten och var rädd för att ingen skulle komma på mitt kalas. Det känns bara fruktansvärt.Jag är livrädd att jag ska bryta ihop och börja gråta vid hononörsbordet och sitta där och skämmas som en liten flicka.
Hur kan jag bäst göra för att ställa in bröllopet? Kan jag avblåsa det fast det är så lite tid kvar? Hur gör man sånt och vad säger man till alla gäster?
Oj kan säga ärligt att jag förstår dig, enda sen vi förlova oss har jag haft panik att allt ska bli fel och pengar ska styra iväg, i början kändes det så rätt jag och min sambo föralltid bara vi två och sen helt plötsligt börja det handla om något annat än om oss och vad vi ville. detta slutade med att jag fick panik och var nära på att göra slut med min älskade fästman (som jag älskar mer i hela världen) tills jag tillslut prata med han och han förstod mina känslor och styrde upp allt så som det passa oss litet och bara en fika. för att sedan njuta på tu man hand.
Mitt råd till dig att prata om det det kommer hjälpa och du kommer få perspektiv på allt.