besviken på svärföräldrar

Men hon kanske inte ville/orkade jobba på/inför deras bröllop utan ville bara vara gäst? Beroende på hur många gäster det blir så kan det ju bli en jäkla massa tårtor att stå och baka. Eller så kanske hon var rädd att det skulle bli misslyckat? Vi vet ju inte vad hon hade för skäl, och vare sig hur frågan ställdes eller hur svaret gavs, så det är svårt att säga om det var en rimlig vägran eller inte.

Visst är det roligare när föräldrarna engagerar sig och erbjuder sig att hjälpa till, med det finns ju också exempel på när föräldrarna engagerar sig alldeles för mycket och försöker styra och ställa över bröllopet, så då får man nästan vara tacksam för en lite svalare attityd.

Vår utgångspunkt var att vi är två vuxna människor som försörjer oss själva, det är vårt bröllop som vi planerar och bjuder andra på, och då är det upp till oss att planera något som vi själva kan ro iland. Vi är glada över att våra föräldrar sen erbjöd sig att hjälpa till - vilket kom sent i planeringen, förmodligen tycker alla andra att det är längre tid kvar än vad man som brudpar tycker. Dels erbjöd de sig att betala våra kläder, dels frågade de själva vad de kunde hjälpa till med. Det fanns några saker som vi verkligen inte kunde göra själva, som att dekorera lokalen på bröllopsdagen, och dela ut program och hälsa välkomna i kyrkan, så det bad vi dem göra. Sen bad vi våra syskon vara toastmastrar, med all respekt för att det förtar lite av festen att ha en arbetsuppgift samtidigt. Och eftersom vi är dåliga på att bli klara i tid fick vi lite hjälp med att vika festprogram kvällen innan, av svärfar och hans fru som sov hos oss och kom en dag innan just för att kunna hjälpa till med såna sista-minuten-saker.

Så vi är glada och tacksamma för den hjälp vi fick, men hade de sagt att de inte kunde eller orkade hjälpa till hade vi inte blivit sura utan antingen sett till att det blev gjort på något annat sätt, eller låtit det bli som det blev. Som sagt, visst hoppas man på lite hjälp och stöd från sin familj, men utgångspunkten måste vara att man ska fixa det själv och att allt annat är en bonus - såvida de inte från början har självmant meddelat att de gärna hjälper till, förstås.

Så gläd er åt att era föräldrar är så schyssta och hjälper till mycket mer än man kan förvänta sig. Att låta dem vara värdpar var en bra idé, på så sätt får de cred för att det faktiskt till stor del är de som gjort festen möjlig.

Jag tror inte det nödvändigtvis handlar om "kall" eller "varm". Jag har en väldigt omtänksam och engagerad mamma som sett till att vi har förmågan att stå på egna ben när vi blev vuxna.  Jag är glad att jag inte har blivit curlat och lärt mig att lösa alla problem genom att ropa på mamma. Hon hjälper självklart till om jag verkligen behöver det och det är något speciellt. Men på det stora hela räknar hon nog med att jag tar ansvar för mig själv och min ekonomi (t.ex.).

Haha, pinsamt! De flesta skulle ju snarare tänka så att "aha, de andra föräldrarna bidrar, då borde nog vi också göra det för att inte verka snåla". När mamma gav mig klänningen sa t.ex. svärfar att "då vill jag betala kostymen".

Men men, folk är som de är.