besviken på svärföräldrar

Frågan är hur det var från början när ni satte igång med planneringen?
Frågade  ni då hade om dom kunde tänka sig bidra med något? Framgår inte riktigt hur ni gjorde.
Alla är olika och för en del så är det ingen självklarhet. att ställa upp. Funderar över hur dina svärföräldrar är annars? när det inte kommer till saker kring bröllopet? Blev dom glada när ni berättade?

Gläd dig åt dina föräldrar och det dom lägger ner inte bara pengamässigt utan även annat. Kanske ni kan be dom vara "värd och värdinna" vid bröllopet. Hälsa folket välkomna osv.

Kanske har du/ ni någon annan nära som kan tänka sig ställa upp och till en liten peng göra tårta.

Så som jag ser det så har du/ ni två val

antagligen låta bli att hoppas.. o lägga energin på annat. Vara tacksam för dom som hjälper och uppmärksamma det..
eller kanske sätta er ner med svärföräldrarna och prata om det.. beroende på er tidigare relation osv.

Lycka till

Vi har lite samma situation, men vi har iof inte bett om hjälp heller. Men mina föräldrar har från början varit väldigt involverade i planerna och erbjudit sig att hjälpa ekonomiskt. Hans föräldrar är helt ointresserade, men jag har försökt tänka att det är annat när det är ens son som gifter sig, det brukar ju vara bruden som är den som drar i trådarna. Jag förstår att du blir ledsen men i slutändan är det ert bröllop och tydligen kan man aldrig förvänta sig något av någon. Låt inte deras lathet och ovilja förstöra er dag, de har ju faktiskt inte med den att göra. Se det såhär: Det hade varit trevligt om dom hjälpte till, men om dom inte kan så gör det egentligen ingen skillnad, då får ni be någon annan. Det är roligare att få hjälp från någon som ställer upp helhjärtat. Däremot undrar jag varför hon inte vill baka tårtorna? Är inte det lite av en komplimang att bli tillfrågad om det?

Med tanke på att det är ni som gifter er och ni som har bestämt att det ska vara en fest som kostar pengar, tid och så vidare. Då anser inte jag att ni kan kräva att de ska bidra ekonomiskt eller praktiskt. Hjälp är något man blir erbjuden! Om de inte vill bidra trots att ni bett om det får ni helt enkelt lösa det utan deras hjälp och att de inte vill bidra till ert bröllop betyder ju inte att de inte är glada för er eller älskar er? Det kanske helt enkelt anser att ni är två vuxna självständiga människor med egen ekonomi och kanske ser de inte heller nödvänigheten i att lägga massa tid och pengar på ett bröllop? Att gifta sig är nämligen gratis...

Hej hej
Jag håller med strawberry, man kan faktiskt inte komma och kräva att man ska få hjälp med varesig pengar eller att planera sitt bröllop. Ställer man en fråga måste man vara beredd på att man kan få ett ja eller ett nej.
Kan man inte ta ett nej så ska man inte ställa frågan heller.

Nu är jag också en blivande fru som håller på och planerar vårat bröllop och vi har lagt ut frågor lite här och där om hjälp med vissa saker i planeringsarbetet och vissa saker fått ja på och vissa nej. Nu har vi inte fått ihop allt ännu men du vi gifter oss i början av juni så springer tiden iväg.

Min svärmor har erbjudit ekonomisk hjälp men hur mycket det blir har jag ingen aning om än. Men hon kanske å andra sidan inte kan hjälpa till med så jätte mycket praktiskt då min svägerska är svårt sjuk.

Nu vet jag att vi inte är i samma situation men det kanske finns något bakom som gör att de känner att de inte kan hjälpa till ekonomiskt och de kanske känner att de inte orkar hjälpa till praktiskt. Vad vet jag, jag försöker bara se det från olika håll.

Försök att strunta i att be dem om mera hjälp och se om ni har andra ni kan be om praktisk hjälp istället.
Hoppas att allt löser sig.

Kan tyvärr vara hålla med föregående talare.
Att gifta sig är i princip gratis, det är hindersprövningen som kostar i porto och kuvert. Allt annat styr man över själv som tur är

Jag tycker inte att man kan kräva eller räkna med hjälp, vare sig ekonomisk eller praktisk. Jag förstår inte att man räknar med att någon annan ska engeagera sig så . Var istället tacksam över att dina föräldrar gör det!

Ja, jag kan inte mer än att hålla med vad övriga skrivit här. Tycker det låter både naivt och barnsligt att räkna med BIDRAG och hjälp från alla håll och kanter. När man bestämmer sig för att gifta sig så gör man väl det för just kärlekens skull - sedan att det ofta förknippas med fest är ju bara en del i det.

Är det så att man har en bild av hur man vill att det ska se ut så får man ju försöka räkna på vad man faktiskt har råd med och kanske man även måste se hur lång tid man har på sig att nå dit man vill. Inte f-n kan man väl börja planera upp massor utan att ha pengar för att kunna utföra det och att det sedan hänger på att någon annan shippar in... Låter helt otroligt!

Vi hade vår budget klar innan det hela sattes i verket, sedan att vi får bidrag både från mina föräldrar och sambons är ju en härlig gåva i sig, men den kommer inte att betala vårt bröllop - det gör vi själva! 

Men snälla, det är väl självklart att man inte kan räkna med att föräldrarna har råd att bidra ekonomiskt MEN det är ju verkligen inte något konstigt att förvänta sig att ens föräldrar ska vilja hjälpa till på ett eller annat sätt. Det är inget att göra något åt och gå och gräma sig över att dom inte vill, men jag tycker verkligen inte att TS har några orimliga krav på sina svärföräldrar som faktiskt är deras allra närmsta familj.

Fast jag har viss förståelse för TS tankar. Självklart kan man inte räkna med hjälp men tolkade det inte heller som att TS krävde hjälp, snarare vädjade/bad om den och nu, efter en förfrågan om hjälp med tårtbakning funderar på varför de fick ett blankt nej.

 

Nu resonerar vi lite tvärtom, vi vill inte ha varken ekonomisk eller praktiskt hjälp i nån större utsträckning. Och vi har våra skäl till det. Men det kan jag ändå säga att OM vi hade bett min svärmor om hjälp med att baka ett par tårtor och fått blank nej och de var insatta i att vi hade en tajt budget osv, då hade jag verkligen undrat vad som stod på.

Men hon kanske inte ville/orkade jobba på/inför deras bröllop utan ville bara vara gäst? Beroende på hur många gäster det blir så kan det ju bli en jäkla massa tårtor att stå och baka. Eller så kanske hon var rädd att det skulle bli misslyckat? Vi vet ju inte vad hon hade för skäl, och vare sig hur frågan ställdes eller hur svaret gavs, så det är svårt att säga om det var en rimlig vägran eller inte.

Visst är det roligare när föräldrarna engagerar sig och erbjuder sig att hjälpa till, med det finns ju också exempel på när föräldrarna engagerar sig alldeles för mycket och försöker styra och ställa över bröllopet, så då får man nästan vara tacksam för en lite svalare attityd.

Vår utgångspunkt var att vi är två vuxna människor som försörjer oss själva, det är vårt bröllop som vi planerar och bjuder andra på, och då är det upp till oss att planera något som vi själva kan ro iland. Vi är glada över att våra föräldrar sen erbjöd sig att hjälpa till - vilket kom sent i planeringen, förmodligen tycker alla andra att det är längre tid kvar än vad man som brudpar tycker. Dels erbjöd de sig att betala våra kläder, dels frågade de själva vad de kunde hjälpa till med. Det fanns några saker som vi verkligen inte kunde göra själva, som att dekorera lokalen på bröllopsdagen, och dela ut program och hälsa välkomna i kyrkan, så det bad vi dem göra. Sen bad vi våra syskon vara toastmastrar, med all respekt för att det förtar lite av festen att ha en arbetsuppgift samtidigt. Och eftersom vi är dåliga på att bli klara i tid fick vi lite hjälp med att vika festprogram kvällen innan, av svärfar och hans fru som sov hos oss och kom en dag innan just för att kunna hjälpa till med såna sista-minuten-saker.

Så vi är glada och tacksamma för den hjälp vi fick, men hade de sagt att de inte kunde eller orkade hjälpa till hade vi inte blivit sura utan antingen sett till att det blev gjort på något annat sätt, eller låtit det bli som det blev. Som sagt, visst hoppas man på lite hjälp och stöd från sin familj, men utgångspunkten måste vara att man ska fixa det själv och att allt annat är en bonus - såvida de inte från början har självmant meddelat att de gärna hjälper till, förstås.

Så gläd er åt att era föräldrar är så schyssta och hjälper till mycket mer än man kan förvänta sig. Att låta dem vara värdpar var en bra idé, på så sätt får de cred för att det faktiskt till stor del är de som gjort festen möjlig.