besviken på svärföräldrar

Tack för era åsikter. Har tagit dem till mej och "öppnat ögonen" för att det är två olika syner man kan ha på dilemmat.

Måste bara tillägga att vi aldrig förväntat oss nått stort bidrag. Vi uppskattar mera att få hjälp med det praktiska.
Och det är enligt mej nått man ändå kan hoppas önska att få av sina föräldrar.

Tack för tipset om att mina föräldrar kan vara värdpar! Det kommer de att bli!

Jag håller nog med TS. Jag tycker att det är kutym att hjälpa till när ngn ska gifta sej. Det är ju det man har släkt och vänner till! På samma sätt som man ställer upp när ngn nära är ledsen eller behöver hjälp med ngt. Som blivande brud har man så himla mkt att tänka på - det borde svärföräldrarna förstå och då hjälpa till så gott de kan. Sen finns det ju de människor som alltid begär mkt av en och då kan man inte ställa upp på allt. 

Kan tillägga att jag är uppvuxen med en annan (ej svensk) kultur och jag tror att bröllop för mej är ngt "större" än för många svenskar. Det är iaf den känslan jag får när jag läser på bland annat detta forum. Det är lite svenskt att var och en ska klara sej själv. Jag har lärt mej att man hjälper till och man får hjälp när man behöver. På så sätt kan man klara av alla extra stressiga perioder i livet mkt bättre!

Det är mkt möjligt att så är fallet men efter vad TS skrev så följde inte en sådan förklaring med utan hon sa helt enkelt nej. Och med "några tårtor" förutsätter jag att det handlar om 2-3 st, i min bok inte en alltför anstängande uppgift.

I övrigt har vi samma inställning som du Aniara men med den trygga vetskapen att våra föräldrar skulle ställa upp med självklarhet om vi behövde deras hjälp.

På det planet håller jag med "håller med TS", det är kutym att hjälpa sin närmaste familj om någon uttryckligen ber om och behöver hjälp. Så resonerar iaf vi, därmed inte sagt att man behöver eller vill ha hjälp.

Jag resonerar så här de e vi som valt å gifta oss...alltså vårat probelm å lösa ekonomin å planera in när vi kan ha de beroende på vad vi kan spara osv vi har även 2barn och räkna in i alla planering.

Räknar verkligen inte med någon hjälp nånstanns ifrån men erbjuder sig folk så får dom gärna hjälpa till...jag har lagt upp planen så jag kan ro i land det själv om det behövs.

Visst kommer det ekonomiskt bidrag så e väl inte de ovälkommet jag vet att mina föräldrar har en asträngd ekonomi medans hans föräldrar inte har det. å varför ska dom behöva betala våra val...

Men hade jag bett svärmor om praktisk hjälp så tror jag säkert hon mer än gärna hjälper till

Hör egentligen inte till tråden men jag känner att jag måste dela med mig.

Min bror skulle gifta sig, samtidigt som deras barn döptes (tvillingar).

Ekonomin var ganska skral så jag erbjöd mig att hjälpa till..

Jag sydde brudklänningen, två dopklänningar ( plus min egen klänning, o sonens kostym)  Egentligen så var det tänkt att jag skulle få betalt för brudklänningen men eftersom jag inte fick några pengar så sa jag att dom fick den i bröllopspresent av mig.

Jag var iväg och handlade en del av maten till buffen.

Jag var en av dom som dukade, och dekorerade festsalen.

Jag hade skrivit ett tal som jag höll i kyrkan till barnen samtidigt så var jag fadder till en av barnen.

Jag hade skrivit ett tal till brudparet som jag höll på festen.

Jag åkte iväg med bruden och köpte blommor till brudbuketten och tärnbukett. Jag gjorde bägge två.

Jag satte upp brudens och tärnans hår och sminkade dom.

Jag förberedde maten.. (med hjälp från andra )

På bröllopet var jag totalt slut... luften gick ur mig.

Det slutade med att brudens föräldrar blev fulla, hennes pappa sparkade till en marshall och stänkte stearin över hela min klänning. Samt att det blev liv eftersom tanken var att modern skulle passat barnen när brudparet var iväg över natten. Hon blev sur för att hon blev hindrad pga att hon var så onykter.

Det var ingen som tvingade mig utan jag erbjöd min hjälp eftersom jag kan dom där sakerna och jag brukar gärna hjälpa till om jag kan. Men Jag fick knappt ett tack. Det stod en liten rad i festhäftet. Jag begärde definitivt inte något stor uppståndelse eller någon ersättning för mitt arbete.. Men kanske en kram från min bror och hans fru.. och ett personligt tack från dom båda.

Säger inte attt alla uppför sig som dessa två gjorde.. men jag har definitivt inte någon större lust att hjälpa till om han skulle gifta om sig ( dom är skilda nu)

Vet egentligen inte varför jag skrev detta men kanske för att visa att det ibland kan bli tvärt om. Eftersom jag är snäll så hade jag nog hjälpt till ändå.. men ett tack är väll inte för mycket begärt iaf.

Hm... Mina föräldrar sa "vi har funderat på en sak och vill vill bidra med XX SEK sen om det är till själva bröllopsdagen eller resan avgör ni själva." Dem var värdparet också, ingen snack om saken där inte haha.

Men älsklingens morsa....ja. Vi förväntade oss inget och ville inte ha något från damen heller. Och nej hon hjälpte inte till med något alls. :D

jag förstår dig det här med att föräldrar ska väl ändå bry sig. Tyvärr så gör inte alla det. Ett ekonomiskt bidrag ska man inte förvänta sig. Vad är det som säger att föräldrar kan ge 10.000:- bara sådär? (eller nu vilken summa ni vill sätta in där)

Som Brudiframtiden skrev; var glad att dina föräldrar ställer upp och var stolt att du har den familjen! I know I am ;)

Jag kan förstå att man FÖRVÄNTAR sig en viss mån av hjälp från från nära familj och vänner för det gör jag med! Självklart planerar jag att tacka alla som hjälpt till på något sätt, kanske genom att köpa någon liten personlig gåva.
För mig var det dock så att mina föräldrar insisterade på att betala maten och det som ingår i det för DE VILL INTE GÖRA NÅGOT PRAKTISKT. De vill inte stressa, baka eller laga något, inte städa eller pynta. De vill komma dit och njuta och därför betala de för att vi skulle ha råd med catering.

Jag skulle bli ganska paff om mina blivande svärföräldrar inte ställer upp, speciellt när mina föräldrar som definitivt inte har lika bra ekonomiskt ställt som de har. Men att mina föräldrar betalar careringen är deras bröllopsgåva till oss och om svärföräldrarna gör något blir det deras gåva till oss.

Men man kan självklart inte kräva något, men besviken får man bli.

Det här med bröllop är ganska stressigt! :)