Så jobbigt att jag nästan spricker!!!
Låter inte kul alls, Hoppas du får ett positivt svar från intervjun!!
Ang årsdagen..
Om du /ni vill hålla nere kostnaderna..
- Istället för att köpa en fin present kan du ge honom egna presentkort, antingen att använda direkt ellr vid senare tillfälle.. Att du ska ge honom massage tex..
- Istället för att gå ut o äta på restaurang kan ni laga en god middag hemma istället.. Hemma äter man ju var dag men man kan göra det lilla extra för mindre pengar hemma än va d kostar på restaurang.. Laga en god middag tillsammans..tänd ljus och dela en flaska billigt bubbel
-Jag och min sambo tycker om att göra saker tillsammans, vara lite barnsliga.. pulka är alltid kul! om ni har snö då.. Så några timmar i pulkabacken, kanske grilla korv :) Inget lyx alls med det och minimal kostnad. men det leder till många härliga skratt och det behövs som mest när livet är tungt..
Lycka till med allt och ta vara på varandra!
Hej!!!
Jag tänkte mest avreagera mig lite och kanske få tips eller så på vägen.
Det är så mycket negativ som händer just nu. Jag är 21 år och har jobbat ett tag på ett bemannings företag men nu blir det jättelite jobb för min del. Troligtvis för att kommunen måste skära ner. Det är så lite jobb att jag inte har råd att betala hyran. Som min sambo får betala plus alla andra utgifter som mat, comhem räkning osv.
Jag väntar dock svar från en arbetsintervju jag varit på och hoppas verkligen att jag får jobbet. Sen söker jag jobb och kollar runt varje dag efter jobb.
Mitt i allt detta så är min sambos pappa jättesjuk i cancer som spridit sig. Läkarna har sagt att det är 6 månader kvar( I skrivande stund ca 4 månader kvar) för honom att leva.
Allting känns så himla jobbigt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Känns inte rättvist att min sambo ska behöva gå och jobba varje dag då han mår dåligt/ är ledsen över sin pappa och samtidigt betala allt för mig.
Jag har inte heller någon rätt till ersättning som a kassa då jag inte får så mycket jobb att jag kan uppfylla deras krav. Något social bidrag får jag inte heller för att min sambo tjänar tillräckligt för att "försörja" mig.
Dessutom har jag varit arbetslös förut direkt efter jag tog studenten och det var hemskt. Nu vet jag vad som väntar och det gör ju inte saken enklare.
Snart är det också våran 1åriga förlovningsdag, som borde bli jättemysig och allt. Vi har pratat om att gå ut och äta men det känns så fel att han ska behöva betala det också. Lite pengar har jag så jag kan betala månadskort och mobil. Kanske lite pengar över så jag kan köpa någon choklad eller blommor.
Känns bara som jag gnäller, men hoppas på någon form av stöd eller lite peppande.
Har pratat med min mamma om detta och att jag tycker det är jobbigt och att jag oroar mig över att inte kunna betala hyra osv. Men får bara svaret: Det löser sig!
Det är ju lätt för henne att säga, hon som är förtids pensionär och alltid fått in pengar till hyra och mat. Det är bara henne och sambon jag pratat om detta med. För det känns som ingen annan skulle bry sig heller, och bara säga att det löser sig!!!