Så jobbigt att jag nästan spricker!!!

Jag kan börja med att säga att jag vet hur det är...
Jag har också varit där och det känns fördjävligt.

Men även om det känns som att allt går en emot så finns det ljusglimtar om man försöker leta efter dom.
Skulle det vara ett alternativ att plugga för dig? Arbetsförmedlingen kan ibland hjälpa till med kompetensstärkande utbildningar för att göra dig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Eller kunde du tänka dig att plugga på distans utan att ta lån, bara få studiebidraget och kanske jobba vid sidan av på det här bemanningsföretaget?
Var finns lösningarna för din situation?
Ok bara studiebidrag är inte mycket pengar, men det kan kanske leda till ett bättre betalt fast jobb i framtiden istället och om ni klarar av att leva på en lön så är ju studiebidraget ändå ett positivt tillskott tillsammans med eventuellt extrajobb...

Att din sambos pappa är så sjuk och att han ändå jobbar kan vara en del av hans sätt att hantera känslorna också. Vissa bryter ihop totalt, andra söker distraktioner i form av mer arbete eller liknande, andra reagerar genom att utmana ödet - typ börja hoppa fallskärm...
Att du finns där för din sambo som ett stöd, oavsett om du har dina egna problem kommer att svetsa ihop er ännu mer.

Jag håller med ovanstående om att alla saker inte behöver kosta pengar.
Hitta på en aktivitet som ni kan göra tillsammans men som inte kostar massor.
Gå och bowla, åk pulka/skidor, gå till simhallen... Åk och hälsa på några vänner/släktingar...

Men kom ihåg att när det känns som att botten är nådd så finns det bara ett håll kvar som det kan gå åt. Och det är uppåt...