Känner mig inte alls förlovad
Jag blev också förlovad när vi låg som mätta sälar i soffan. Några "riktiga" förlovningsringar hade vi inte råd med så det blev silverringar. Bröllopsdatumet bestämde vi när vi vr lite på lyset efter en medioker lördagsmiddag med billigt vin.
Min blivande man är fattig student och jag har numera högskolexamen och jobb. Det är i princip jag som betalar för allt när det gäller bröllopet (med hjälp av mina föräldrar). Min sambo kommer dock betala för nya vigselringar i guld åt oss, men allt annat betalar jag (inklusive min mans kostym).
Livet är sånt. Bara för att man nu inte råkar ha hantag mellan benen så är det väl inget fult i att man försörjer en person man älskar? Varför kan man bara älska en man som kommer med en vit springare och juveler i fickorna? Sluta låta alla prinsessagor förstöra era liv tjejer!
Guld värt!