Byter ni namn? Jag bestämde mig igår...

Jag kommer att ta hans namn, för mig spelar det ingen roll. Det som kan vara tråkigt är att vårta efternamn inte förs vidare får hoppas att min syster håller kvar i vårdat efternamn. Har en kusin som gifte sig och ingen av dom ville byta sitt efternamn så dom heter sina gamla

Min make tog mitt efternamn. Ingen av oss vill egentligen heta sitt efternamn och vi hade tänkt ta ett gammalt släktnamn. Tiden rann dock ut och eftersom vi verkligen ville ha samma efternamn i samband med bröllopet, så blev det så. För min pappa betyder det mycket att efternamnet finns kvar, eftersom det dör ut med honom annars. Min make har ingen bra relation, just nu ingen relation alls, till sin pappa.. så ja, därför blev det mitt efternamn vi valde.

Jag valde att byta till blivandes efternamn...Känns som de kvittar om vi tatt mitt eller hans då vi har tråkiga -son namn båda 

Japp, jag byter till hans namn. Jag har ett son-namn och m2b har ett adligt så det var inte så svårt att välja.

Jag har jätte svårt med det där. Jag vill helst inte byta mitt eftersom det är ett gamalt gårdsnamn som vi bytte till när jag var ca 11 år. Det är bara min familj i hela världen som heter det. Så det är ju lite speciellt.
Men min sambos namn är ett gammalt namn från de gamla sejkerna (stavning?) i  gamla persien så han håller hårt i det.
Men som det ser ut nu så tar jag hans och behåller mitt som mellannamn.
Ta inte det här fel nu, men det jag är orolig för är hurvida det är bättre med ett svensk efternamn för våra framtida barn och för mig med för den delen vad det gäller att hitta jobb och så istället för ett utländskt namn.
Vad tror ni? tror ni vårt samhålle har kommit tillräckligt långt för att det inte ska spela någon roll?

Vi har jätteproblem med det där..
Vi har tråkiga -son namn båda två och i vanliga fall hade jag inte brytt mig ett dugg om vilket namn vi skulle ha.

Men nu är det så att jag inte direkt känner mig välkommen i hans familj.
Pappan är det inget problem med, eller hans tjej.
Men mamman och vissa andra delar av släkten verkar inte riktigt uppskatta att jag har tagit deras "lilla pojke" ifrån dem.
Så av den anledningen vill jag inte ha hans namn. Han vill inte ta mitt eftersom vi har flyttat till min släktgård, då vill han gärna ha ett efternamn från hans sida. Vilket jag förstår och respekterar.
Vi hade hoppats att vi kunde komma på ett eget namn, men det är ju så gott som omöjligt.

Vi har jättesvårt att bestämma oss för hur vi ska göra.
Eller, ja, det är väl mer jag. Jag tror inte att han är intresserad av att bli av med sitt så det är upp till mig. Vi har båda ovanliga efternamn, hans är kanske lite lite ovanligare än mitt.

Jag tror det är dumt rent karriärmässigt för mig att byta efternamn, så jag funderade på att ta hans namn som mellannamn, men det låter bara så fel, det klingar mycket bättre att lägga till hans namn sist. Jättesvårt verkligen!

Jag byter till min blivandes efternamn och behåller mitt efternamn som mellannamn.. Sen från början har jag velat ha hans efternamn och det blev han och hans familj väldigt glada för..  Dessutom, vet jag  som icke svensk att livet blir lättare här om man har ett svenskt efternam, speciellt i det omrädet vi bor i.. 

Jag kommer ta min fästmans efternamn. Jag har ett av de vanligaste -son namnen och han har ett av de vanligaste soldatnamnen. Egentligen skulle jag vilja sätta ihop hans efternamn med mammas flicknamn (också ett soldatsnamn) men efter lite sökningar på eniro hittade jag den kombon så vi kan glömma den idén. Att jag ska byta har jag alltid tänkt är inte så förtjust i mitt -son namn, jag skulle nog byta förr eller senare oavsett giftemål eller inte.