Att boka in egna dagar skulle göra mig väldigt gott, men i dagsläget har jag knappt tid att ha en egen timme här eller där. Det som tar mest energi är helt klart skolan, den här terminen är riktigt tung med vädigt avancerade och krävande kurser och i kombination med bröllop, nära och kära som har problem de behöver hjäp och stöttning med osv, går det otroligt mycket tid åt att bara sitta och stirra rakt ut med en känsla av att jag har miljoner saker att göra men trots listor ite vet vart jag ska börja. Gör jag en sak så har jag ångest över att jag borde göra den andra osv.. Och att jag inte sover mer än max fem timmar per natt gör ju allt ännu jobbigare. Men ska nog försöka avsätta nån timme här och där då jag stänger av mobilen, tar en massage eller på annat sätt pausar
Bröllopet tar mycket tid och kraft men det känns faktiskt inte direkt jobbigt med de vi ska ordna med, älskar egentligen att fixa, pyssla och planera, men rädslan för att inte hinna klart till dagen finns. Det är trots allt lite skönt att höra att din oro och jobbiga start på dagen inte förstörde för dig och du fick en fin dag i alla fall Chicita. Jag är rädd att dagen ska börja fel och sen allt bara rulla på...
Min största oro är helt klart klänningen, den är inhandlad och ligger i butiken och väntar på sista provningen och eventuella redegeringar. Problemet är ju att jag när jag är stressad och mår dåligt äter, behövde gå ner några kilo för att klänningen ska sitta snyggt och just nu går det inte direkt i rätt riktning. Har kommit igång med träningen men vad hjälper det om jag sen förstor för mig själv genom att äta massa dumheter?
Känner ige din dröm retro, fast här är det jags om är hemma och väntar på tärnor, hon som ska göra smink, frisyr osv och jag väntar och väntar men ingen kommer. Jag har i drömmen glömt att bekräfta med frisören och tärnorna är arga på mg av någon anledning och tänker inte vara med på bröllopet. Fixar mig snabbt sjlv så allt sitter fel, smink utkletet och håret blir bränt av locktången. Jag vaknar alltid kallsvettig när jag iklädd klänningen och skor springer till kyrkan för att hinna i tid och på avstånd ser alla gå därifrån och min blivande gråtandes.. Men ska ta ditt råd och försöka dela ut lite av de små punktuppgifterna till folk, får nog svälja min stolthet och inse att det inte är en svaghet att be om hjälp och inte göra allt själva.
