Walk a mile!

Jag går också! Enbart. Jag har hållit på  i flera år, men med lite olika uppehåll. Kom i gång igen i höstas och har -helt enligt plan-legat ganska lågt under vintern, det är liksom ingen idé att sätta mål man redan vet att man inte klarar. Lagom så man kan räkna in lyckade insatser och dunka in på pluskontot istället för att känna sig kass.

Nu är våren här i min landsände, och långpromenaderna känns lätta och självklara igen på ett annat sätt.

Jag har också hund, men en mycket liten, som faktiskt inte klarar hur många eller snabba rundor som helst.  Vill jag verkligen gå en intensiv runda, får han inte följa med. Men nu ska vi ut båda två. Jag har en runda jag uppskattar till ca 6,5 km och den går jag på 1 h 10 minuter.

Jag har som mål under den här mer tacksammma perioden av året, att gå en timme om dagen. Kämpar för att bli så hel i kroppen som möjligt igen, (värk i knän, axlar, armar, höfter och nacke) och jag vill som en del av det gå ner i vikt, eftersom övervikt knappast hjälper mig. Just nu är jag arbetslös och vill passa på att förvalta möjligheten att faktiskt investera i mi hälsa. Det ser jag som ett långsiktigt sätt att kunna vara med på arbetsmarknaden länge framöver.

Jag bokför mina promenader på dumbell.se vilket hjälper mig att samla så mycket promenadtid jag kan.

Jag vägrar ha lurar i öronen-jag vill ha fågelsång och vindens sus och dånet från forsarna vi bor vid. Äntligen äntligen!

Hihi, jag känner att jag speedade in det där inlägget lite brutalt, -jag har ju inte tiiiiiid att sitta på BT, jag ska ju GÅ! Men jag lär dyka in igen. Jag vill nämligen gärna ha lite sällskap i mitt projekt, eftersom jag vet hur lätt man (jag) kommer av mig. Så vi ses!

 1,5 h ute i skogen med hunden (han orkar inte tempot som krävs för 1 h 10 min, och dessutom vill han ju stanna och kolla in allt roligt som finns att undersöka...)

 2x10 min fram och tillbaka till affären

Så, nu efter köttsoppa med ostmacka och sedan våfflor, är jag mätt och nöjd.
Snart ska jag skjutsa sonen till hans träning, så då får jag väl gå en sväng till medan han gör sitt.

Här ska ni alla få ett mycket effektivt tips på hur man tveklöst förlänger sin promenadtur:

Gå helt sonika vilse i skogen, så kommer ni att märka att den planerade 40-minutersrundan ökar till hela två timmar.
Jag vet. Jag gjorde det nyss.

Om ni undrar HUR i hela helskottat man kan klanta till det så, vill jag bara berätta att skogen där rundan ligger, hade huggits ner, nya skogsvägar dragits och ingenting gick längre att känna igen. Min sambo var med och kan som gammal orienterare bekräfta att allt blev mycket förvirrat.

För övrigt måste jag tillägga att det var så sorgligt och chockartat att den magiska skogen med sin sammetsmjuka mossmatta bara var utplånad, att jag var tvungen att ställa mig och börja gråta. Det gjorde bokstavligen ont i bröstet att se förödelsen. Min runda är förstörd!  
Jag var så glad att ha några olika att välja på, för att inte få det för enahanda. Men men.

Iallafall, så gick jag igår 2 timmar och 50 minuter totalt. Idag gick jag 3,5 timmar. Nu har jag en fin blåsa under ena trampdynan, infanterield mellan låren och jääääääkligt ömma hälsenor.
Jag förtjänar min marängsviss efter kvällens grillning. Så det så!

Chicita förresten; jag kan säga -utan att bli för detaljerad,- att mina tarmar reagerar väldigt kraftigt på när jag kommer igång med promenader. Det är på en nivå att jag faktiskt alltid numera för säkerhets skull har papper med mig i fickan. Det kan bli oerhört bråttom! Kanske kan det vara det som hände dig igår?

För att spinna vidare på det där med att vara värd och det vi ofta kalalr att "unna oss"...

...jag tycker det är ett så fundamentalt feltänk egentligen, eftersom summan av det tankesättet blir, att allt är möda, uppoffringar och att vara duktig-så att man sedan kan "synda lite" "unna sig" "fuska lite" och andra sätt att uttrycka sig.

Mitt stora problem är inte att jag unnar mig-utan att jag unnar mig för dåligt och fel.
Jag har beslutat mig för att

1) äta mat är inte en synd. Inte att äta godsaker heller. Socker är inte ett brott. Kolhydrater  inte det fulaste ord som finns.

2) Jag ska unna mig HELA TIDEN-men rätt saker. Dvs jag behöver unna mig frukost och sedan regelbunden mat över dagen. Att sitta ner och äta den. Tiden att sätta ihop näringsriktiga måltider. Inte avstå, hoppa över, sitta på ena skinkan på kanten på stolen, äta samtidigt som jag gör annat....

Faktum är att jag redan vet, att går jag bara tillräckligt mycket, så behöver jag inte bry mig om att avstå från en massa. Om jag äter regelbundet och ser till att lägga halva tallriken grönsaker, så går jag ner i vikt, även om jag äter efterrätt, dricker vin till maten, äter lördagsgodis osv. Klart det skulle gå snabbare om jag helt offrade kalorierna, men det har jag inten lust med. Jag gillar mat med smör och grädde. Jag älskar fika och jag tycker alldeles för mycket om bröd och potatis för att ens överväga dieter som GI och LCHF. Men, med halva tallriken grönt, så ryms det lagom av resten.

Sorry, nu är ju detta ingen viktminskningstråd i förstone, men mina viktmål hänger tätt ihop med promenadmålen. För livet och hälsans skull. 

Iallafalll, så tänker jag att jag försöker tjäna ihop till mina efterrätter genom att gå INNAN det äts, alltså har jag på pluskontot kan jag ta ut. Det blir i sig en orsak att gå en extra sväng. Särskilt om man ska ha gäster, gå på kalas etc...

Jag trodde inte jag skulle kunna röra mig idag, efter vilse-turen igår med blåsor och allt. Men HA! Jag känner verkligen att stretchingen och linementet igårkväll hjälpte och idag har jag gått sammanlagt 2 timmar och 10 minuter än så länge. Jag har gått lugnt och avslappnat tempo, för att låta kroppen få cirkulation och mjuka upp sig. Hunden har varit med alla vändor utom en kvart, så han är tämligen spak han med.
Har nyss käkat en härlig pastasallad med nybakat bröd till. Jag känner mig oerhört belåten med mig själv.

Chicita, ja man ska ha en vilodag ibland också! Jag är övertygad om att det gör en mer effektiv på alla plan i livet. Att inte bara köra på och helst "gå ut hårt och öka". Nä, faktiskt så tror jag den där gamla tidens vilodag en gång i veckan var rätt bra.

Nu ska jag se om jag hittar något bra recept på créme brulée, som jag älskar men aldrig gjort själv föut. Tänkte göra det till efterrätt imorgon. (eller, egentligen hade jag tänkt göra den idag, men jag hann inte. Min man jobbar natt idag, så det var liksom stopptid på middagen)

Chicita, kolla alla de här bilderna! Både i huvudreceptet men även i högerspalten... man vill smaaka!

http://www.tasteline.com/Recept/Paolos_Tirami_su

Sofiasmamma, här är grillen framme året om! Man vet aldrig när andan faller på... Men nu är det säsongsinvigning på allvar. Vad gott det lät det ni åt! *slurp*