Walk a mile!

Jag är också med! Jag avskyr träning men promenader är helt ok! Har haft ont i knän under vintern, dessutom gör vintern mig så seeeeg... Men nu är knät på bättringsvägen och humöret har återvänt.

 

Mitt mål är att nu gå 30 min om dagen, där verkar smärtgränsen för knät gå. Vilket råkar vara exakta tiden det tar att gå till skolan. Fiffigt va! Sen hur jag ska ta mig hem är en annan femma. Funderar på att köra dit, gå hem och låta bilen stå på skolan, gå dit nästa morgon och ta bilen hem. Ibland kan jag nog gå hem oxå, en timme totalt delat på 2 tillfällen klarar nog nästan knät nu, fast kanske inte varje dag. Och idag är soligt och vindstilla, so I'm off!

 

Chicita - håller också tummarna för att det inte är MS. Min mamma har det hon också...

Igår blev det både till och från skolan, alltså 1 tim. Idag tar jag bilen dit och går hem. Så går jag och hämtar bilen imorg!

Vilken underbar bild av vovven! Och stackars dig med magen, hoppas den blir bättre för att spinga sådär är ingen höjdare. Och smart där där med löpband. Mamma, med MS, använder också bara löpband. Hon måste hålla balansen med handtagen och om hon går ut i naturen så vet hon aldrig när kroppen säger stopp och då kan hon inte ta sig hem igen. Så det där med löpband är inte dumt.

 

Idag blir det nog ingen promenad för mig men vi ska köra 10 ton matjord istället, det lär vi nog bli bra möra av!

Körde ju jord i helgen. Men i ärlighetens namn var det mest blivanden som slet... 90 skottkärror blev det, uppför en bergig och stenig skogstomt! Idag blir det promenad fram och tillbaka till skolan, tänkte jag. 1 tim snabb promme alltså.

Inte illa! Själv har jag kört bil idag...

Vad duktiga ni är som kämpar på!

Har inte gått på flera dar, känner mig lite unken och seg (för så fick man väl känna sig här i tråden?).. Snö blev det ju som sagt. Och som grädde på moset sitter jag hela helgen ensam i ett stort spökande hus. :-/ Känns lite lagom tipp just nu här i mörkret...

Vad bra! 

Japp, som 17!  Och så har vi fullt med djur här som reagerar starkt, liiite läbbigt... Fast inte argsint eller otäckt egentligen, konstigt nog. Men det sätter lite sprätt i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra. Haha, PRECIS som jag skrev det där rök 2 katter ihop rakt bakom mig där jag sitter vid datorn! Flög RAKT upp i stolen, haha! Jag är nog liiite on edge... Spökar det hos er oxå??

Eller menade du att jag är inte ensam - as in, jag har spökena vid min sida ikväll????? 

Haha, ja det är ju en tröst med vissa begränsningar...  

Jaa, sånt känner jag oxå. Men det här är annorlunda, det här huset är inte mitt. Huset är stort, från början av 1800-talet och det inte blivandens släkt som haft huset, inte min. Inte för att det känns argsint, bara väldigt obehagligt och nu är jag ensam husvakt, blivanden är iväg på stor middag och jag är SJUKT mörkrädd... Även i mitt egen trygga spökfria hem. Och min katt som gick runt och fräste hoppade just upp i gungstolen som inte slutar gunga. 

Och det finns ett utrymme bakom murstocken (bakom min rygg där jag sitter och skriver nu) och min hund sitter rakt upp och ner och stirrar stint in i hålutrymmet as we speak. 

Chicita - oj, så modigt av dig. Själv är jag mest känslig men samtidigt väldigt osäker så jag har hela tiden en känsla av att det bara är mitt huvuds hittepå..

Men sist jag var ensam husvakt här (nån mån sen) hände ett par riktigt märkliga saker, såna där saker som när man berättar för svärföräldrarna så säger de bara "jaha, det var ju konstigt" men utan att ha tagit in ett enda ord jag sagt. Som om man bara är lite fånig.

Det involverade min svärmor som kom hem och pratade med hundarna, vilket jag hörde klart och tydligt, både hennes röst, dörren och öppnades och stängdes och hundarnas upphetsning/hälsning osv. Bara det att hon faktiskt inte kom hem förrän en halvtimme senare... Bland annat. Och nu idag (innan han åkte) berättade blivanden om hur han som liten vaknade av att hans mamma gick upp och gick ut med hundarna mitt i natten, grejade med koppel, slog i dörren, pratade med hundarna osv. Medan hon hävdar att hon aldrig nånsin gått ut med hundar mitt i natten. Så vem fasen är det som grejar med hundarna här i huset??

Det var ju faktiskt en mkt intressant vinkling.. Har aldrig tänkt på det så. Svärmor har flera ggr sagt att det finns en stor djurvän i varje led i deras släkt. Svärmor är djurmänniskan i sin generation och min blivanden är djurmänniskan i den yngsta generationen. Djurmänniskan i generationen innan svärmor var hon som bodde här innan. Se vad jag menar, det låter ju som hittepå alltihop!  

Men har faktiskt inte tänkt den tanken förut, men onekligen kommer husets hundar gladeligen "personen" tillmötes och hälsar samt följer med ut på promenader mitt i natten... Och om husdjuren gillar läget borde ju jag göra det? Det är som sagt bara min hund som sitter och stirrar dumt in i murstocken. Men det kanske beror på andlig ovana? Och min katt som fräser i luften, men det kan ju faktiskt bero på att han inte gillar den ena livs levande huskatten...

Ursäkta om det tog över tråden lite, det skulle ju handla om promenader och inte spöken... Kan ju återknyta lite smidigt till det ämnet genom att säga att jag kommer no way in hell gå ut med hundarna på nån sen kvällspromenad! Behöver de prompt gå finns ju kompetent personal på plats...

Nu är jag hemma igen efter en helg i det okända! Nån sen kvällspromenad för hundarna blev det INTE igår (men de hade varit ute så det gick ingen nöd på dem på det viset) kan jag lova! Herregud vilken pärs..

 

Blivanden kom hem halv ett, vid 12 började ena hunden gå bärsärkargång vid ytterdörren, skällde och hade sig och drog igång de andra hundarna. Även min hund flög ner för trappan och hängde med i uppståndelsen. Var helt säker på att det var sambon som kom, han hade sagt att han skulle komma runt midnatt. Men icke, ingen kom men hundarna satt kvar och gnällde vid dörren... Det dröjde som sagt en halvtimme innan sambon kom.

 

Så visst, säkert inget som vill illa eller så men har sagt till blivanden att jag inte vill vara ensam där igen på det viset. Vi smsade under hela kvällen igår, kände mig döfånig. Men han vet hur mörkrädd jag är.. <3

Låter inget kul.. Har du sovit för mkt? Jobbat för mkt?

Stackars er som känner er hängiga, krya på er!

 

Fick en ofrivillig 60 min promenad idag då sambon glömt mina bilnycklar i sin ficka.. Så ikväll kan jag knappt stå på benen, har så jäkla ont. Är nog att gå i kylan som gör det värre.

Äh, det blir ju bättre om några dagar, det vet jag ju. Men på tisdagar har jag lång dag i skolan med att ligga på knä och knacka gatsten och jag vet ju vad det brukar göra med knäna. Så en tim promenad ond dagen innan är inte att rekommendera...