Ska jobba på hotellets städavdelning i morgon igen. Massor med betald motion 
Snart börjar mitt Tisdags-TV-maraton. Så det blir inte så mycket mer promenader i dag än vad det redan har blivit. Men vi har varit ute på några kortare vändor i dag i alla fall
I dag har det inte blivit mycket gått alls under dagen. Det har varit för varmt, hunden ville inte gå utanför tomten ens.
Men vi tog en lite längre promenad nu på kvällen, ca 40 min.
Det kändes bra
Hittade min stegräknare i dag. Så nu ska jag börja pressa på lite steg igen.
Försöka hålla dom där 10000 per dag minst i alla fall.
Vi håller på att röja lite här hemma nu också.
Svågern och svägerskan kommer hit på Fredag kväll och mellanlandar inför vår Gotlandsresa. Och eftersom mamma dog precis innan bröllopet förra året så kom vi av oss totalt.
Dels har vi massor av hennes saker här pga att vi vart tvugna att fixa en lägenhetsförsäljning mitt i bröllopshysterin. Och dels blev det en så jobbig grej att se alla bröllopssaker efteråt så vi har inte orkat ta tag i det och röja upp.
Men nu har vi börjat.
Så förutom städning och hundpromenader så har vi varit och handlat (shoppa på köpcentat) och traskat en del där också.
Det känns skönt, man städar både mentalt och fysiskt.
Woohoo - 3 kilo 
Vi åker ju på semester nu på Lördag och det kommer att bli massa god mat.
Bland annat två födelsedagsfiranden...
Så jag kommer vara glad om jag inte går upp mer än det jag nu gått ner *hihi*
Ja alla bäckar små, både positiva och negativa så att säga.
Första gången vi var på Medeltidsveckan så campade vi på en camping bara 2 km från marknadsområdet. Men med tanke på att man gick fram och tillbaka flera gånger per dag + att man ville upptäcka Visbys innerstad också så blev det - 5 kilo trots överdrivet antal fikor 
Nu bor vi ju väldigt bekvämt och centralt. Så det blir inte dom där långa promenaderna. Men promenader blir det, upp och ner i backarna på obekväma kullerstensgator. Vi måste ju visa våra gäster allt intressant också
Så det ska bli intressant att se vad resultatet blir när vi kommer hem.
Hunden får stanna hemma hos "farmor och farfar" dock (hans fd mattes farmor och farfar). Han är på tok för vaktig och skäller på allt och alla, så det är en pest och pina att ha honom med på något sånt här evenemang. Och han blir ju också superstressad av att få lov att hålla koll på allt.
Men jag känner igen det där med att stanna på ett "tokigt" ställe.
Vi svängde av vid min gamla skola första gången han följde med oss till svärföräldrarna.
Och eftersom det är en lantbruksskola så var det massa grisar och kossor och hästar ute. Och även om han inte är en stadshund direkt, så vart det där lite av en chock för honom.
Han har en pipgris och en mjukiskossa och hans fd matte hade häst. Så man såg nästan hur ljuset gick upp i huvudet på honom "åh dom där kan jag pipa på" och sen skulle han absolut ner till grisarna 
Ja man kan ju inte stanna tåget eller bussen för att hunden vill "gå på toa" liksom.
Men det är ju som du säger, synd att dom inte förstår att man ska tillbaka på den där otäcka skrammelgrejen igen och att det hade varit bäst att passa på när man kunde.
Vi försöker jobba på att få hunden lite mer social och lite mindre vaktig. Men han är ju trots allt över 7 år så det är inte så lätt. Speciellt inte när det är rätt inbakat i rasen också.
Så vi har tagit med honom på några mindre evenemang, men där det inte är massa musik och grejor då. Oftast blir han så paff i början att han är tyst och bara tar in alla intryck. Men efter 20 minuter eller nåt så släpper det och han börjar skälla på allt och alla istället.
Så det är enbart om vi vet att vi har möjlighet att åka hem med honom efter en stund. Eller om vi vet att det finns ett bra ställe att gå undan så vi kan turas om att sitta lite avsides med honom medans den andra går runt och kikar som vi tar med honom...
Ja men precis... hur fasiken tänker vissa.
Min hund är lite hundrädd efter att ha blivit påhoppad flera gånger av stora lösa hundar när han varit mindre.
Och när han då "fryser fast" i asfalten i anfallsposition, men med svansen viftande och öronen avslappnade och när dom närmar sig så kastar han sig fram i kopplet och skäller allt han kan, men fortfarande med svansen viftande och öronen avslappnade (anfall är bästa försvar, och det är ju faktiskt roligt med kompisar) så finns det några få reaktioner hos de med den andra hunden:
- Men guuuud, har dom ingen pli på sin hund? (oftast medans deras hund pinkar på grannens rosbuske eller brevlåda under tiden).
- Är han rädd? Min hund är jättelugn och stabil, släpp fram honom du så dom får hälsa. Jag tar det på mitt ansvar om det händer min hund något.
- Vissa borde inte få ha hund alltså... (medans deras hundar antingen smiter förbi halft krälandes på mage och svansen mellan benen, totalt kuvade. Eller så började deras hund att skälla, men det är mitt fel för att min hund svarade)
- Oj, jag vet precis hur det är (ofta skriket över deras hunds skall).
Här kan det gå åt två håll... Ska vi låta dom hälsa? Eller så drar dom bara med sin egen hund med ett ursäktande flin...
Min hund är extremt rädd om sina tassar och även fast det har gått jättebra med kloklippningen senaste halvåret (inte en enda pulpklippning) så blir han bara värre och värre och har börjat bitas till och med för han får sån panik. Inte hugga, utan varnande och liksom klämmande. Typ släpper du mig så släpper jag dig...
Nu har vi traskat Visbys gator upp och ner (bokstavligen, med tanke på alla backar ) i 4 dagar.
Ok det har blivit mycket fika och god mat också. Få se vad vågen säger i morgon bitti
Det blev en vända till svärföräldrarna också...
Så nu tycker jag inte om vågen
Men jag har inte gått upp mer än dom kilona jag hade gått ner precis innan resan i alla fall
