Walk a mile!
Oh ja.. det där känner jag igen och det är den biten som är så svår att förklara...
Men för mig är det ju yrseln (ja och att foten kan säga "nu kan du inte gå längre").
Men helt plötsligt kan benen bli som gelé och allt snurrar och svartnar framför ögonen. Då vill man inte ha långt hem...
Men det är ju inget som syns utanpå och därför är det svårt för omgivningen att sätta sig in i den situationen.
Min make förstod när jag jämförde det med magsjuka.
Man kan må rätt bra och vara ute, men helt plötsligt måste man ha en toalett Nu!!
Och det är lite liknande med yrseln. Jag måste sätta mig eller i alla fall vara så nära hemma att jag kan ta mig hem om jag så måste krypa...