Inlägg från: Chicita |Visa alla inlägg
  • Chicita

    Walk a mile!

    Oh ja.. det där känner jag igen och det är den biten som är så svår att förklara...
    Men för mig är det ju yrseln (ja och att foten kan säga "nu kan du inte gå längre").
    Men helt plötsligt kan benen bli som gelé och allt snurrar och svartnar framför ögonen. Då vill man inte ha långt hem...

    Men det är ju inget som syns utanpå och därför är det svårt för omgivningen att sätta sig in i den situationen.
    Min make förstod när jag jämförde det med magsjuka.
    Man kan må rätt bra och vara ute, men helt plötsligt måste man ha en toalett Nu!!
    Och det är lite liknande med yrseln. Jag måste sätta mig eller i alla fall vara så nära hemma att jag kan ta mig hem om jag så måste krypa... 

  • Chicita

    Jag sitter här och laddar nu för en förmiddag (7-15,15) i morgon och en eftermiddag (15-23) på söndag och därefter två nätter (22,30-07,15).
    Jag har inte jobbat nätter på flera år och jag har väldigt svårt att sova på dagarna efter att ha jobbat natt så det är inget jag vill göra så ofta.
    Men för att kunna göra det alls när någon är sjuk eller så, så måste jag ju veta rutinerna dom har här...

    Det kommer bli tufft dock, och jag ser inte riktigt fram emot det...

    Så nu laddar jag batterierna med sol, luft och vila så att kroppen ska orka med trots förlorad sömn... 

  • Chicita
    passionsblomman: Ja jag fick ju in en fot på ett hotell i samma stad som butiken låg i (2 mil från min stad) innan jag ens blev uppsagd från butiken. 
    Och det gick snabbt från "typ 10 timmar i månaden" till nästan 50-60% (fast ingen fast tjänst. bara extra vid behov). Och nu kommer ju sommaren så jag kommer nog jobba ungefär 75%, vilket alltså är mer än i butiken.
    Så jag är relativt nöjd ändå... Glad 
  • Chicita

    Tack för spådomen blomman Glad

    Ja det där med "det är bäst att jobba nu och inte tacka nej -för jag vet inte när dom ringer nästa gång"-syndromet kommer ju när man inte har ett fast schema.

    Jag har jättebra jobbarkompisar där. Jag har bett dom säga till om dom tycker att jag lägger mig i för mycket.
    Jag har ju erfarenhet av ett dubbelt så stort hotell, med en konferensanläggning som saknar motstycke i dalarna. Och bokningssystemet som dom haft ett år har jag jobbat i i 4 år. Så jag har ju gjort massa manualer och fixat, städat upp och strukturerat lite.
    Och det vet man ju själv hur det kan kännas när det kommer in någon ny och rör om.
    Men alla säger att dom tycker att det är så skönt att någon tar tag i saker. Chefen är jätteglad, det har varit några som inte riktigt är med på banan. Men dom har fått en liten nytändning när dom ser att det händer saker.
    Skrattande 

    Hoppas din rehabilitering går snabbt, så du kan komma ut i jobb igen. För även om det kanske inte är en ekonomisk sak att få jobba så är det ju en social och mental bit man behöver Glad 

  • Chicita

    Tack Loanne den energin kan jag nog behöva Glad
    Jag är mest orolig för nattpassen. Dels för att jag ju som sagt inte kan sova på dagtid och alltså kommer att vara rejält slut efter två nätter.
    Men också för att jag då ska gå bredvid en kollega från gamla hotellet (hon började här först och fixade in mig sen) som precis har förlorat sin mamma. Så det kan bli lite tung konversation där också. Men det måste hon ju få ha rätt till. Jag hoppas bara att jag ska orka vara ett så bra stöd som hon förtjänar... 

  • Chicita

    Jag har inget inplanerat resten av den veckan sen. Men det vet vi ju hur snabbt det kan ändra sig när man bara jobbar extra....

  • Chicita

    Usch då en "sån" dag...
    Ja man har ju sådana ibland. Jag tror nog att han står ut. Speciellt om du är extra snäll annars ;)
    Min älskling står ut med det mesta - bara jag bakar någon kaka ibland till kaffet SkrattandeTungan ute 

  • Chicita

    Låter som en härlig dag passionsblomman...
    Själv undrar jag om grannarna kommer gå in och plocka liljekonvaljer på vår jordkällare i år igen Tungan ute 

  • Chicita
    passionsblomman skrev 2013-05-11 21:05:50 följande:


    Ja-du kanske skulle gillra någon rolig överraskningsfälla åt dem där, lagom osynlig-typ att det smäller av en konfettibomb om de trampar där...Fatta vad kul att se det på dold kamera!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    haha ja det var roligt nog att öppna altandörren och säga Hej och se deras fundersamma min...
    Och när jag frågade vad dom gjorde så gick det upp ett ljus - att dom var på vår tomt och inte i skogsdungen som vår tomt gränsar till {#emotions_dlg.djavulsk} 
  • Chicita
    snowstars skrev 2013-05-12 09:10:16 följande:

    I ljuset av utmattningsdepressioner, hjärnoperationer och krossade fötter ter sig det här väldigt futtigt: men jag har blivit förkyld! För det första har jag inte riktigt tid att vara förkyld och för det andra känner jag mig som världens sjukaste, fastän jag rimligtvis inte kan vara det. Dessutom känns det surt eftersom jag har haft UVI en vecka, sen mens typ en vecka (och jag blir i princip sjuk när jag har mens också - det värker som bara den) och så nu det här. Jag vill bara bli frisk just nu..


     


    Nåväl, jag är väl inte ensam om att vilja bli frisk i den här tråden. Och sannolikheten är väl att jag blir frisk inom bara några dagar så jag fattar om ni bara tycker att jag gnäller just nu ;) 


    Jamen man är väl aldrig så sjuk som när man är förkyld Flört
    Smärta och allt sånt går liksom att hantera. Men en rinnande näsa, hals som känns som om man har dragit ett rivjärn upp och ner och hosta som håller en vaken på nätterna så är man inte så kaxig.
    Det sliter på en... 
Svar på tråden Walk a mile!