Inlägg från: Loolloo |Visa alla inlägg
  • Loolloo

    Idag väcktes en längtan efter barn...

    Hej,
    Gud vad underbart att du känner så, trots att du ändå haft en plan på att plugga och utbilda dig först.
    Jag har alltid velat haft barn, dock har jag velat ha det tidigt, så för min del var det att jag skulle gå klart skolan innan det var dags.. jag gick ut gymnasiet och ca 1,5 år senare  kom våran son..
    Det bästa som hänt mig/oss... Ibland kan jag känna att jag kanske borde pluggat/jobbat ett tag innan, då jag inte hade fast anställning när jag blev gravid. Men samtidigt kan jag tycka att Det har gett mig så mycke mer, visst när det gäller min ekonomi har jag levt på minimum, hållt tillbaka på vissa saker jag velat göra för att ha pengar kvar.

    När det gäller att orka plugga kan bara du avgöra, allt beror på hur mycke hjälp du får av din man med att ha en liten bebis.. om du får avlastning/avbyte så du får tiden att plugga.. för min del fanns inte den möjligheten då min sambo inte var så behjälplig under dom första 6 månaderna ca.. =(.. 

    När det gäller ekonomin så kan ni alltid räkna på det, som sagt så är det bara ni där som vet hur mycke ni får in varje månad.. Ni kan gå in på försäkringskassans hemsida och räkna ut en eventuell föräldrapenning. Det Kan hjälpa er att få koll ekonomiskt.. =) Har ni råd så kanske mannen din kan vara föräldraledig medans du pluggar första tiden?  Lycka till iaf. Det är bara ni som kan avgöra om det är rätt tid =).

  • Loolloo
    Anonym (ophelia) skrev 2012-03-22 21:53:12 följande:
    TACK för era fina svar :) Det känns skönt att veta att man inte är ensam om att känna som jag. 

    Det finns en sak som "oroar" mig. Det är "vad familjen ska säga"... De är helt anti att vi ska gifta oss i första hand. För att de tycker det är dumt när man är så ung och man ska ju satsa på att skaffa sig en karriär, arbeta sig upp i arbetslivet och tjäna mkt pengar, synas o höras och vara någon. Jag försäkrade dem alltid om att vi skulle vänta tills jag pluggat färdigt. Men nu vill jag ju verkligen ha barn och då känns det som att jag på ngt sätt "sviker" dem .Det är jättedumt att tänka så jag vet, men det är nog det enda som skulle hindra mig från att skaffa barn just nu, familjens besvikelse över att jag "förstör mitt liv"... eller "skjuter upp det". vet inte om jag kommer orka familjens bittra och negativa kommentarer :( 
    Vistst, dom kanske säger en sak nu, men när dom väl ser erat mirakel så kommer dom smälta.
     Du får helt enkelt bevisa att du klarar av att få barn och plugga =) ge dom som en knäpp på näsan!
    Jag hade hela min släkt på min sida.. ingen som ioförsig kunde säga något om att skaffa barn tidigt, (jag var 20) då mamma/mormor/farmor båda var 19-21 när dom skaffa..
    Det vi fick negativt om var mannens släkt.. men just då hade vi en del problem och bröt upp precis när vi fick veta att vi skulle ha barn.. men vi löste våra problem, gifter oss nästa år... men till det, hans släkt är positivare än någonsin.. dom bara älskar vår son, min svärmor som var mest emot allting, tycker att det är det bästa som finns nu!..

    Stå på dig och visa att det är det du vill och kan klara.. du är ju trots allt myndig!.. jag tror på er =) 
Svar på tråden Idag väcktes en längtan efter barn...