Idag väcktes en längtan efter barn...
Anonym (ophelia) skrev 2012-03-22 21:53:12 följande:
TACK för era fina svar :) Det känns skönt att veta att man inte är ensam om att känna som jag. Det finns en sak som "oroar" mig. Det är "vad familjen ska säga"... De är helt anti att vi ska gifta oss i första hand. För att de tycker det är dumt när man är så ung och man ska ju satsa på att skaffa sig en karriär, arbeta sig upp i arbetslivet och tjäna mkt pengar, synas o höras och vara någon. Jag försäkrade dem alltid om att vi skulle vänta tills jag pluggat färdigt. Men nu vill jag ju verkligen ha barn och då känns det som att jag på ngt sätt "sviker" dem .Det är jättedumt att tänka så jag vet, men det är nog det enda som skulle hindra mig från att skaffa barn just nu, familjens besvikelse över att jag "förstör mitt liv"... eller "skjuter upp det". vet inte om jag kommer orka familjens bittra och negativa kommentarer :(
Hur dunderpuckade argument är inte de två sista? Man kan alltså varken ångra sig eller träffa någon annan när man passerat en viss ålder, bra att veta.
Längtar halvt ihjäl mig efter en liten bebis och vi har bestämt att vi ska börja försöka efter bröllopet, men det är det ingen annan som vet. Efter de reaktionerna vi fick gällande vårt stundande bröllop så håller vi det för oss själva. Visst, de lär säkert ha ett och annat att säga om det också. De får finna sig i att vårt liv är vårt liv. Vi anser inte att vi "förstör" det bara för att vi inte har universitetsutbildningarna färdiga när vi skaffar barn. Inte heller skjuter vi upp det eftersom att livet är och kommer alltid att vara här och nu. I vilken ordning man planerat att utföra olika moment - det är ju upp till var och en.
Jag hoppas att ni inte låter andras kommentarer sänka er!