Idag väcktes en längtan efter barn...
Hej!
Som många andra känner jag igen mig i det du beskriver. När jag var yngre tänkte jag att jag kanske aldrig ville ha barn, och det var också den inställningen jag hade när jag träffade min sambo (tänkte också att jag aldrig skulle vilja gifta mig och det har jag ju fått äta upp nu när bröllopet stundar). Jag är en väldigt organiserad människa, som helst planerar saker noga och ser till att mina beslut är väl genomtänkta och övervägda.
För att göra en lång historia kort så kom den där överväldigande längtan över mig helt plötsligt för ca ett år sedan. Jag var helt överumplad. Min sambo bekände då att han var helt redo för barn och egentligen bara väntade in mig. Vi gick igenom ekonomi och livssituation och kom fram till att vi skulle kunna skaffa barn redan nu, innan jag avslutat min utbildning (är alltså i en liknande situation som du) och skaffat fast jobb. När vi kommit fram till att vi kunde om vi ville insåg jag dock att jag helst av allt ville få satsa helhjärtat på karriären ett par år till. Vi bestämde oss alltså för att vänta.
Du känner själv vad som är rätt för dig, men för mig har det varit underbart att veta att barn är ett säkert inslag i framtiden (biologiska eller adopterade spelar ingen som helst roll). Det har gjort att jag kunnat njuta extra av de här sista barnfria åren tillsammans med min älskade och den energi jag har att lägga på mina egna intressen. För mig hade det varit fel beslut att skaffa barn direkt när längtan slog till. Jag hade säkert aldrig ångrat ett barn, men jag kommer att vara en bättre förälder för att jag väntade tills jag verkligen var redo.
Det jag ville säga med detta långa inlägg var helt enkelt att jag tror att det viktigaste när man står inför ett så här stort beslut är att vara helt ärlig mot sig själv. Du har upptäckt en stark barnlängtan hos dig själv, men en del av dig vill avsluta studierna och skaffa ett jobb först. Bara du själv kan avgöra vilken av dessa två instinkter som är starkast. Om du tar ett beslut som är grundat i vad du verkligen vill, och inte i vad du borde eller tror att andra skulle uppskatta, så kommer du att kunna klara alla hinder (vare sig det är studier med ett litet barn, eller att njuta av längtan några år till innan ni satsar).
Lycka till!