Ingen är glad...

Jag haller med Chicita. Det ar inte alla visar supergladje just i ogonblicket dem far veta om det. Min mamma t.ex blev mest forvanad tror jag och sa bara: Eh wow! Och lite sur for att jag inte berattade det tidigare (vi ville beratta det nar alla var hemma och min bror kom hem sista dagen vi var hemma pa semester). Det ar inte forran nu sa har 3-4 manader innan brollopet som hon ar valdigt intresserad och engagerad och ar jatteglad over det. Min fastmans mamma daremot blev overlycklig med en gang, hoppade upp och ner, klappade handerna, skrattade och ropade: yes yes yes, finally! Jag tror svenskar ar lite mer reserverade nar det galler det har med 'gladjeskutt'  (inte alla saklart). Och jag tror att engelska mammor t.ex tar det har med brollop valdigt mycket allvarligare (lite for allvarligt ibland om ni fragar mig he he). Jag vet inte vilken reaktion jag gillade mest om jag ska vara arlig, kandes som tva motsatser liksom 

Jag tror sakert dem visare mer av det med tiden och skulle dem inte gora det kan ni ju alltid fraga dem och forklara att det betyder mycket for er, det gor ju inget skada att fraga.