Anonym skrev 2012-04-16 22:23:00 följande:
Jag förstår inte.. Om bröllopsinbjudan ger ångest - gå inte på alla då. Jag förstår inte varför man funderar på vad man "bör" ge utifrån vad "folk" tycker och att "folk" ser ner på en om man ger för lite etc. etc...
Kläder kan man hitta hyfsat billigt på Second Hand. Kan säkert ha samma på mer än ett av bröllopen. Present ger man utifrån egna förutsättningar och från hjärtat.
Om man har "folk" som ser ner på en för att man ger för billig present så kan ju i vart fall jag känna att det inte är folk jag skulle vilja ha i min närhet.. Spelar det verkligen roll vad andra tycker?
Jag vill inte låta hård men jag tycker inlägget är lite gnälligt. En inbjudan är en inbjudan och inte ett måste. Gå eller låt bli. Vill man lösa det så finns det billiga lösningar. Finns säkert någon i bekantskapskretsen man kan låna kläder av gratis eller som sagt köpa begagnat o sedan ha samma på mer än ett av bröllopen. Eller är alla fyra bröllopen frackbröllop?
Så har jag gjort när jag varit arbetslös och luspank. Present kan vara att man hjälper till med något man är duktig på till bröllopet (jag bakade cupcakes till ett bröllop, fotograferade på ett annat). Någon fest har jag tackat nej till därför att den inte lockat OCH för att jag ekonomiskt inte hade utrymme för det. Man behöver heller inte vara med på alla möhippor/svensexor. Man kan ansluta senare på kvällen eller engagera sig i planeringen av dem o på så sätt påverka kostnaden för dem.
Finns mycket man kan göra. Men som sagt. Man får faktiskt lov att tacka nej till saker också. Det är trots allt en inbjudan och inte en inställan..
Hon vill ju jattegarna ga och vill inte sara sina vanner, men oroar sig over att det blir for dyrt. Om hon bara 'valjer att inte ga' sa gor hon ju sina vanner besvikna, och kanner sig ledsen for att inte kunna vara med. Samtidigt blir det dyrt att ga. Det ar val klart att detta ar lite av ett dilemma! Sa pragmatisk ar val nastan ingen att dom struntar helt i vad andra tycker, om andra blir lessna, om man kanner sig snal eller gor sina barn besvikna om dom staller in resan. Det later som helt vanliga, manskliga funderingar.
