Vad är det du absolut inte kan tänka dig att kompromissa med?

Alltså, jag vet inte om jag skulle vilja gifta mig alls med nån som (som det framstår i din beskrivning) är så mycket mer intresserad av att det ska bli bra för honom än att det ska bli bra för ER. Om min man hade sagt att vi ska gifta oss, fast om min långresa med kompisen äter upp alla pengarna så struntar vi i bröllopet, hade han nog fått höra ett och annat.

För min höstdepression brukar det f.ö. räcka med en vecka på Kanarieöarna, och självklart planerar vi i god tid så att vi båda kan vara lediga och åka tillsammans. Om hans depression är djupare/längre än så kanske antidepressiva under några månader skulle vara ett alternativ. Det är i alla fall betydligt billigare. Jag har övervägt den lösningen ibland trots att min höstdepression bara varar en månad.

När det gäller antalet gäster måste det naturligtvis inte vara någon millimeterrättvisa, den ena kanske helt enkelt har fler viktiga personer i sitt liv, men om du inte får bjuda alla du vill för att hans dubbelt så många gäster ska få plats tycker inte jag att det är ok.

Mitt förslag är att du/ni sätter er ner och tar fram alla kostnader för bröllopet. Det är lite jobb, men det är bra att se hur snabbt det springer iväg. Ni behöver ju inte bestämma exakt lokal nu, men titta på några stycken av den typ ni skulle kunna tänka er, och räkna på vad det skulle kosta med lokal, mat och dryck för så många gäster som han vill ha. Räkna sen realistiskt på ringar, kläder (glöm inte underkläder och tillbehör), blommor, hår och smink, fotograf, eventuell underhållning på festen om ni vill ha det, kanske sångare under vigseln, transport (även om ni väljer bort tjusiga bilen kommer ni förmodligen att behöva förflytta er ett par gånger under dagen), eventuellt övernattning på hotell osv.

När ni vet på ett ungefär hur mycket det slags bröllop ni vill ha skulle kosta så kan ni ju enkelt se om ni hinner/kan spara ihop så mycket och om det dessutom räcker till en långresa åt honom och något motsvarande åt dig - för ska ni gifta er bör ni ju ha en liknande levnadsstandard.

Har ni inte råd med båda delarna får han väl välja mellan resan och bröllopet, och det kan ju vara intressant för dig att få veta hur han prioriterar.

Och för att svara på din fråga då...

Jag inser att jag nog är rätt fåfäng, för det jag inte hade velat snåla på är klänning, hår+smink och fotograf. Det är väl kanske den enda gång i livet som det är riktigt ok att lägga en massa pengar på att klä sig i en tjusig klänning, låta någon fixa till en så att man blir så vacker man nånsin kan bli, och så ha ett proffs som dokumenterar det hela! Sen bidrar det kanske att jag inte direkt har någon modellkropp, så jag var tvungen att ha en rejäl och välsydd kvalitetsklänning för att smickra min figur. I en billigare skapelse var det risk att jag skulle se ut som en säck potatis. (Med det sagt kostade själva klänningen ändå inte mer än 7000, men jag tittade på klänningar för ungefär hälften som inte funkade alls.)

Jag kunde inte heller kompromissa med mina närmaste vänner. Maken var först inne på att vi skulle åka bort och gifta oss ensamma (typ i Las Vegas, vilket jag la in totalveto mot!), sen att vi bara skulle ha föräldrar och syskon med. Men jag vägrade gifta mig utan mina två närmaste vänner. Och i slutänden kom han fram till att det nog skulle vara rätt roligt med en rejäl fest ändå, och så slutade det med att han hade 10 gäster fler än jag! Vi hade nämligen bestämt 50 gäster, men så fick han för sig att eftersom det ändå var så många saker som kostade mycket kunde vi lika gärna lägga till 10 gäster till utan att det blev så väldigt mycket dyrare. Och då blev det hans föräldrars syskon med respektive, eftersom han inte kunde dela upp dem och jag inte riktigt hade fler nödvändiga gäster.

Lokalen och maten kompromissade vi däremot lite om, det var ingen lyxig herrgård direkt, men det var fräscht och fin utsikt över stan. Maten var såpass billig att jag var lite orolig, men den visade sig vara jättefin, så där hade vi tur!