vill inte må såhär
Jag känner igen mig.
Jag har haft en djup depression i ett år nu, men jag har varit deprimerad från och till i 6 år. Jag har fått riktigt bra expert hjälp från psykakut och psykmottagning. Nu har jag tagit mig ur depressionen, men ibland har man sämre dagar och ibland bättre dagar. Det är inget som går över på bara en dag. Jag har fått höra att det tar lika lång tid att bli frisk som det tar att bli sjuk, och jag tror faktiskt det stämmer.
Jag lider dessutom av ätstörningar, bullimi. Jag fick det när min depression gick över. Jag mådde dåligt och kände att jag behövde kontroll över mig själv vilket tyvärr ledde till bullimin. Jag är inte ett dugg stolt över det, men jag kommer inte ur det. Det är jätte jobbigt och det går inte att säga som HM sa att man måste äta för sitt eget bästa etc. Man vet om att man mår sämre, får mindre energi etc av att inte äta eller behålla maten. Men det är inse så himla lätt. Man får ångest och panik i hela kroppen. Man mår såå mycket sämre. Han få bli av med maten känns som en enorm frihet och lättnad, man får äntligen må bra då. Jag är 170 och väger 55, men jag känner mig som en tjock person och är inte alls nöjd med min kropp, men andra påpekar att jag är såå smal etc. Men jag vill få känna det själv.
Jag har också haft ångest över att inte få vara lycklig och glad på bröllopet. Men jag har accepterat att jag är sån här och att jag måste göra det bästa av situationen. jag har bestämt mig för att det ska bli en toppen dag och att jag ska må så bra, därför kommer jag det. De gånger jag känner mig riktigt glad är då jag tänker på bröllopet. Precis som du.
Du kommer klara detta galant, och ju närmre bröllopet kommer desto bättre kommer du må. Jag är glad att du har stöd av din fästman. Det gör jätte mycket. Jag har också ett enormt stöd av min fästman och han stöttar och hjälper mig. Jag försöker vara så ärlig jag bara kan mot honom, men det är inte alltid det går. Jag kan ljuga om att jag ätit, att jag inte kräkts etc. Men jag förstår att han fattar. Jag skäms när jag berättar att jag kräkts men jag är glad att han stöttar mig och inte blir arg.
Vi klarar detta, vi är starka!
Kramar