Gifta sig igen....

Självklart så är vännerna lika glada för din skull denna gången, och speciellt som du inte hade det bra sista gången du gifte dig. Jag skall själv gifta mig för andra gången och mina släktingar är glada för vår skull :)

Du måste tänka på att det viktigaste är att du och din m2b är lyckliga! Jag tror inte att folk tänker så mycket, det är nog mest dina hjärnspöken :) Och dom som gör det är nog helst den äldre generationen. Jag tror det är lättare att få accept från släkt och vänner om de har träffat din m2b innan bröllopet och fått en relation till han.

Lycka till :)

Hej,

Jag tror man tänker alldeles för mycket på vad alla andra tycker och tänker. Ska man behöva stanna i ett olyckligt förhållande för att andra inte ska "se ner" på en?
Ni hade ett långt förhållande, ni försökte med alla medel för att hålla ihop och det fungerade inte, så då gick ni skilda vägar.
Ni blev förmodar jag lyckligare individer på egen hand och med det följer även lyckligare och roligare föräldrar!

Du har haft den fantastiska turen att få uppleva kärleken igen! Jag tycker absolut att ni ska gifta er, ha precis så stort bröllop som ni vill, oavsett om du/ni varit gifta förut. De här är er dag, ert äktenskap och ert liv och det ska vara precis så som ni vill ha det. Om någon har åsikter låt dom ha de, det är ni som ska dela livet och den personen/personerna behöver inte vara delaktiga om dom inte vill.

Det viktigaste är vad ni känner och vill ha ut av era liv. För när allt kommer till kritan så är de du som ska leva ditt liv oavsett vad moster Agda tycker om det, och huvudsaken är att DU är lycklig i ditt liv och med dina val!

Så sätt på dig en vacker klänning och skrid fram till altaren med din karl och bli hans fru! Om någon som är bjuden misstycker kommer dom i alla fall inte dyka upp och de är bara till er fördel för surpuppor kan hålla sig för sig själva!

Men jag tror att alla era nära och kära bara är oerhört lyckliga för din skull, att du haft turen att hitta någon som du kan dela resten av ditt liv med!
Se det positivt du kanske är förebilden för andra som vill lämna och hitta den riktiga lyckan men inte vågar för att dom är rädda för vad andra tycker!

Jag hoppas att ni får ett underbart bröllop och ett fantastiskt liv tillsammans!

Jag som tyvärr kan vara lite fördömande ibland när folk gifter sig du vet en fjärde gång... eller ger relationsråd när de är inne på äktenskap nummer 3 som dessutom är dåligt - jag skulle inte reagera på att du lämnade någon som betett sig dåligt och som fortsätter göra det genom att vara en dålig förälder.

(Jag är inte direkt stolt över att jag tänker sådär, men här kan det ju iaf vara till hjälp att veta att trots att jag har sådana tankar får jag inte det av din situation) 

Jag har hemskt svårt för att veta att jag stod framme vid alteret och lovade i nöd och lust tills döden skiljer oss åt...
...men sedan bröt det.

Att jag lämnade förhållandet är en sak, men jag ångrar faktiskt att vi gifte oss (även om jag verkligen trodde på att det skulle bli bra) då det sedan föll ihop.
Kanske är det inte "folk" som jag mest oroar mig för vad det ska tycka och tänka, kanske är det mina egna tankar om vad som hände, vad jag gjorde/ inte gjorde, vad som är rätt och vad jag är värd enligt mig själv som ställer till det.

Daludd:
Tack för dina ord, jag förstår hust du menar.
Om till och med DU tycker att det är ok så... :)

Min syrra är gift för andra gången. Tänkte öht inte på att hon har varit gift förut när jag var på hennes bröllop.

Jag tycker 6 år kan vara en oerhört lång tid!! Jag och min fästman förlovade oss efter ungefär ett halvår och ska gifta oss efter 1 1/2 år senare och de känns som em evighet haha men i de långa loppet är det ingenting! Men precis som du reagerar jag ibland på att omvärlden kanske tycker det går för snabbt, men hur jag än vänder och vrider på det så är det ju det här jag vill!! ;) Med en ny man, kanske barn, jobb, nya och gamla vänner, aktiviteter, eventuell flytt som vart, det händer mycket på 6 år!! :) Jag tror att dina vänner kommer vara glada för din skull, vänner som missunnar dig det kan du stryka från listan ;)

Jag gifter mig för andra gången i sommar,då har jag varit skild i 3 1/2 år, 6 år sen jag gifte mig förra gången.

Alla mina vänner och min familj är jätteglada för vår skull. Vi skojar om vad jag ska ha för kännnig/ring/färgtema/blommor denna gång jämfört med förra gången, men det är ju inge som tycker att det här bröllopet är mindre viktigt.

Däremot kan jag känna att vissa bitar är viktigare att lägga energi och pengar på än andra - vis av erfarenheten, men det är mest organisatoriska grejer. 

Jag tycker också att 6 år är ganska lång tid, och med tanke på det så känns det inte alls som att du rusar in i något nytt... jag hade reagerat om det gått väldigt kort tid emellan äktenskapen, särskilt som det är ett barn inblandat, men jag tycker verkligen inte du har något att skämmas över.

Om du dessutom träffade en ny man 9 månader efter så borde ju det betyda att ni varit ett par i över 5 år - betydligt längre än många varit ihop innan de gift sig. Jag förmodar att din dotter är ganska ung, och därmed har haft honom i sitt liv en stor del av sin livstid.

Nä du, släpp dina osäkerhetstankar och njut av planeringen och bröllopet, och framförallt - resten av era liv ihop! Misstag kan alla göra, och man kan inte straffa sig själv resten av livet för det...

Ibland kan det dock vara folk som reagearar. Både min m2b och jag har varit gifta tidigare. Jag var gift 22 år och min m2b 7 år. Jag var väldigt ung bara 18 när jag gifte mig, kyrkligt skilde mig när jag var 40 två år senare tog jag kontakt med m2b via fb.. då låg han i skilsmässa. Han hade betänketid kvar ung 3 månader.

Vi hade inte för avsikt att inleda ett förhållande men det blev som det blev. När vi nu nästan två år senare ska gifta oss så kommer inte hans släktingar. Bara hans mamma. En av systrarnas make har fått en hjärtinfarkt och väntar på operation vilket dom hörde av sig och berättade. Två av syskonen har hört av sig efter att min m2b skickat mail och frågat om inbjudan kommit fram då dom förklarat att dom har annat resp är sjuk.

Det finns dock fler syskon som inte hört av sig, samt hans pappa. Orsaken till att det är så vet jag faktiskt inte. Jag vet dock att pappa har kontakt med m2bs x. Om det är orsaken eller ej vet jag inte.

Visst allt har gått snabbt. Men vi är inga ungdomar längre. Vi vet vad vi vill och vi önskar inget hellre än att leva vårt liv tillsammans att då vigas i kyrkan med våra vänner och dom som bryr sig om oss är mycket stort. Mina barn och hans barn kommer till vigseln.

Vi tänker som så.. det är bättre att fira med dom som verkligen bryr sig om oss och är glada för vår skull än att vi skulle haft folk som tittade snett på oss och sedan snackade massa skit. Nä detta är ett firande av vår kärlek och lycka.. och kan inte dom se det och glädjas för vår skull.. ja då kan dom faktiskt hålla sig borta.

Dom som verkligen bryr sig om dig /er.. och som gläds för eran skull.. dom kommer att tacka ja med glädje. Även om det visar sig att några har synpunkter och givetvis kan det göra ont.. så är det deras problem. Njut av det ni har tillsammans. Det gör vi..så kan dom bitter..... a sitta på sin kammare.