Nån som gift sig utan att haft sex (ofrivilligt)

Tror att du skall fokusera att bli frisk och sen tänka på bröllop! Men sex har inte något med det att göra. Stressen och känslorna som ett bröllop kan medföra kan utlösa en depression i sig själv. 

Om din blivande "stått ut" i tre år så tror jag nog ni kommer få ett bra liv ihop, penetrerande sex eller inte... släpp prestigen. Om det går i framtiden så gör det, annars så vet han ju hur det är och har inte "köpt grisen i säcken".

Ta  hand om dig själv, och stressa inte fram något bröllop förrän du känner dig redo för det helt och hållet. Dessutom är det lång tid till 2014, och om du får den hjälp du behöver kanske du kommit en bra bit på ditt tillfrisknande tills dess. Stressa inte upp dig i onödan.

Min syster har en kompis som har vestibulit. Den tjejen ar gift och har ett barn. Dom skaffade barnet genom insemination. Jag kanner inte dom personligen, jag vet bara detta.

Hej!

Jag gifter mig i sommar. Har haft vestibulit sen jag var 16 och längs med vägen har jag även utvecklat vaginism. I år blir jag 30 så det är många år!! Jag har varit ihop med m2b i 4,5 år och vi har aldrig haft penetrerande sex.

Det är inte alls konstigt att vilja gifta sig och skapa en framtid ihop!

Att ni vill ta det steget bevisar bara att er kärlek är stark och att vestibuliten inte får ta överhanda. Att inte kunna ha sex är bland det jobbigaste som finns. Det blir så otroligt mycket tankar runt sitt eget värde som kvinna och väldigt ofta en rädsla för att den man är ihop med ska sticka på grund av vestibuliten. Både du och jag har haft turen att hitta killar som faktiskt kan förstå att vestibulit inte är något som vi vill ha men tyvärr måste leva med. Vill de gifta sig med oss så gifter dom ju sig faktiskt med hela människan precis så som man är.

Många jag pratat med undrar hur det "överhuvdtaget kan fungera att ha ett förhållande när man har vestiulit" och att "killen man hittat måste vara otroligt förstående" "Det penetrerande sexet är som ett lim som håller ihop relationen" Alla desa kommentarer gör mig ibland ledsen. Just det penetrerande sexet behöver faktiskt inte vara det viktigaste i ett förhållande. Det finns män som ser och värdesätter mer än sexet i ett förhållande. Självklart är sexet viktigt men det finns andra sätt att tillfredsställa sin partner på oxå.

Styrkekramar till dig! Du får mer än gärna skicka meddelande till mig om du vill prata mer. Kanske har vi tips att delge varandra.

Jag har egentligen inga problem av det här slaget, det är mest bara en personlig åsikt.. men jag tycker att det är konstigt att just penetrationssex har blivit synonymt med sex, ja nästan med närhet och intimitet över huvud taget. Sex är ju sett så himla stort begrepp och det finns massa sätt att göra det på. Men någonstans så har vi blivit itutade att om man inte (som kvinna) blir penetrerad så räknas det inte. Det är så himla heteronormativt. Jag är också hetero och ska gifta mig med en man men jag har lesbiska bekanta som har berättat att de har mött ganska konstiga reaktioner när de sagt att de aldrig har haft penetrationssex, ungefär som det måste man ha haft, eller åtminstone vilja ha, oavsett andra sexuella preferenser.... Antar att det är gamla idéer om oskuld och mödomshinna som ska spräckas och sådant. Jag tycker inte att du ska hänga upp dig på just det att "den ska in", ni har det ju uppenbarligen tillräckligt bra tillsammans för att vilja gifta er och leva restan av livet ihop. Och jag tror säkert att ni också kan hitta ett sätt att ha ett fungerande sexliv ändå, utom just den detaljen att det finns en viss sexuell handling som ni inte kan göra...Prova istället att tänk att om man har sex så måste man utföra bondage för att det ska räknas som sex, så märker man genast hur konstigt det där tänket om penetrationssex egentligen är....

Tack ska ni ha för era tips och tankar!!

Måste vara otroligt jobbigt för er, men som sagt så har ni hittat underbara män som inte ser det penetrerande sexet som en sak som måste finnas i erat liv. Det finns ju så många andra sätt att tillfredställa en partner och få den intimitet som förhållandet behöver.

Se det inte som en svaghet i erat förhållande utan se det som en styrka att ni kan gå igenom en sån här sak tillsammans och stå starka kvar på andra sidan. All lycka till er!

Jag har också vestebulit, dock har jag träffat världens mest underbara barnmorska, sexualteraput och sjukgymnast, alla specialiserade på vestebulit. Jag VET hur det känns med att inte ha någon lust pga smärta. Och jag VET att det går att ha sex utan penetration men VET att det egentligen inte är problemet utan problemet är att man inte har lust. Och för mig är det så att all typ av fysisk beröring som leder till att jag blir upphetsad innebär smärta för mig.

Jag har haft problem nu i snart fyra år, och det är inte förrän de sista året som jag är på bättringsvägen. Jag har nästan ingen smärta längre och det största är nu att försöka råda bot på bristen av sexlust. Jag och min sambo går i parterapi och det är väldigt nyttigt. Vi ska gifta oss i sommar och målet med min träning är att jag iaf ska kunna njuta av att in sambo rör vid mig!

Känn ingen stress över detta, det kanlösa sig! Och blir det inget sex så kommer inte bröllopet att falera för det. Men jag råder dig att kanske kolla med din gynekolog om inte han/hon har hört talas om typ dildatorer. De har fungerat helt fantastiskt för mig! Och det är helt fantastiskt vilken relation ni måste ha som inte behöver basera den på ett fungerande sexliv.