Släkten är värst!

Kan verkligen förstå hur du känner!
Relationen mellan oss och min fästmans mamma har varit åt helvete den också! Det har varit nära så många gånger att han skulle säga upp kontakten. Hon har t.ex. bjudit dit hans ex när vi varit där på besök!

Vi har verkligen försökt ta på oss allt och säga förlåt och försöka starta om, och det har väl funkar på sistone, men relationen är ju lite kylig, inte som man önskar att den vore. Hon har ju aldrig tyckt att hon gjort oss/mig någonting fel, utan det har ju varit jag som sagt/frågat opassande saker. Det är så synd om henne - attityden är väldigt jobbig! Hon har aldrig sagt förlåt för någonting, inte ens för det där med att hon bjöd hans ex på middag när vi var där. (sen kom ju hon aldrig, men ändå!) Hennes förklaring var att hon skulle ju bara vara trevlig!

Förstår precis hur du menar med att om de mår så dåligt över allting, varför vill de aldrig lösa något, utan det faller alltid på det "unga paret" att sträcka ut handen om och om igen!

Du pratar om norrlänningar så jag gissar på att du bor nånstans här omkring. Vi bor i Umeå, vill du hitta på nånting någon gång eller bröllopspyssla så skulle jag tycka att det var väldigt trevligt. Har själv ingen släkt häruppe heller. Vi ska dock gifta oss i mellersta Sverige.

Eftersom vi båda har valt att vara anonyma så vet jag inte riktigt hur vi skulle komma i kontakt med varandra dock. Men är du intresserad så kan du eller jag skapa en "fejk" mail.