Arg, ledsen, besviken o uppgiven
Vad ska man egentligen med vänner till? Den frågan har jag ställt mig själv X antal gånger genom mitt relativt korta liv (25 år)...
Senaste händelsen med "vänner";
Vi ska gifta oss i sommar och i början på året så frågade jag två vänner om de skulle kunna tänka sig att hjälpa till att ställa fram mat och kolla så vatten/vinkaraffer mm va fulla och även plocka bort tallrikar (inget diskande), vi ska ha buffé på bröllopet och allt kommer redan va upplagt på fat mm. De sa direkt att de gärna ville hjälpa till och var väldigt positiva och kom med en massa förslag. Jag poängterade att det inte var så jättemycket de skulle göra, bara under själva middagen, totalt kanske 3-4h, och sen så skulle de vara med på festen som vilken annan gäst som helst. Under hela dagen/kvällen fick de även äta/dricka vad de ville. Hade det varit ombytta roller så hade jag inte haft en tanke på ersättning, jag ställer ju upp för en vän och får va med på och bidra på dennes stora dag!! I min dumhet så trodde jag att de tänkte likadant.....
För nån månad sedan fick jag ett sms från "vän" nr 1 där hon ville veta vilka tider de behövdes och om de fick något för det... Reagerade lite på sista frågan men svarade ungefärlig starttid och skrev att vi inte pratat om vad vi tänkt ge dem för det. Hon svarade i sin tur att vi gärna fick prata om det och hon ville veta det lite innan. Där ringde mina varningsklockor... Gick runt och drog på svaret, pratade med m2b samt min ena tärna men "vågade" inte svara eftersom jag var rädd att hon skulle tycka att vi erbjöd för lite... Vi kan hyra utbildad personal där vi ska va för 100kr/h/person så lika mycket för en vän kändes sådär och mindre kändes bara dumt.
Iaf, till sist tog jag mig samman i förrgår och skrev att vi pratat om det och bestämt att vi ville ge dem en fin present för besväret samt att vi gärna ville ha med dem på festen efter eftersom de var våra vänner osv... Fick svar att hon skulle prata med vän nr 2 men att nr 1 iaf skulle jobba hela den helgen. (Det hade hon inte sagt ett ord om innan!! Samt att hon jobbar på samma ställe som min m2b fast som timanställd och ingen, inte ens de fasta har schema lagt så långt fram än....)
Fick sedan svar i dag att hon pratat med vän nr 2 och själv skulle hon ju som sagt jobba hela den helgen och vän nr 2 skulle jobba på ett 60-års kalas som tyvärr flyttats till den helgen då vårat bröllop är. Men för 1000kr var så kom de och jobbade så länge som de behövdes och sen åkte de hem utan att va med på festen.
Svarade något i stil med att poängen från våran sida var att vi ville ha med DEM men att det inte riktigt kändes som att de uppfattat det (tycker dock att jag var MYCKET tydlig på den punkten). Skrev även att jag ju frågat om hon/de hade några önskemål om ersättning men att de inte hade det och önskat att de sagt till då. Hon svarade då att VI skulle informerat dem om vad de fick för det i förväg. Skrev då att min uppfattning när jag frågade dem var att de jättegärna ville och kunde och det kändes som att ersättningen var mindre viktig. Och om det varit ombytta roller så hade jag inte ens funderat på betalning mot att hjälpa två vänner på deras stora dag, jag hade varit superglad över att få va med helt enkelt. Och i min enfaldighet så trodde jag att de tänkte likadant... Om pengar var så viktigt så hade jag önskat att de sagt till direkt utan att säga JA utan att fundera på saken.
Flera saker stör mig, om vän nr 1 nu ska jobba den helgen, varför säger hon det inte till oss direkt då när hon får reda på det? Och varför kan hon helt plötsligt hjälpa oss om hon får 1000kr för det?! OM hon jobbar den helgen så vet jag även att hon absolut inte jobbar så sent på dagen, hon slutar senast kl 12 och våran vigsel är inte förrän senare på eftermiddagen, hon börjar sen tidigast kl 10 dagen efter. Och om pengar nu är så viktigt, varför kör de inte med raka rör direkt då (eller när de kommer på det) och erkänner att de gärna vill ha en hel del betalt för det? Istället för att komma mer en massa ursäkter.
Och vän nr 2 träffade jag förrförra veckan, hon frågade bara hur det gick med planerna och tyckte det skulle bli kul, men sa inget om något 60-års kalas. Och har man tackat ja till att hjälpa oss och kalaset sen blir flyttat så är det väl kalaset man i så fall får avböja att servera på eftersom vi hade det datumet "först"? Alt själv kontakta oss och beklaga att mammas/mosters kalas hamnat på samma datum och att hon tyvärr inte kan hjälpa oss längre, istället för att det går genom nr 1? SAMT, varför kan nr 2 plötsligt hjälpa oss om hon får 1000kr för det? Känns som budgivning, den som bjuder högst får vännerna.... Eller? Jag har inte lust att betala pengar för att få vänskap..:(
Vi ville ha med dem, "förväntar" oss att de ställer upp lite för oss så som vi ställt upp för dem (bl.a. nr 1 har jag hjälp MYCKET, därifrån gör det mest ont i mig) och sen vill vi fira med dem resten av dagen. Det gick från det, till att de skulle ha över 200kr/h och så vill de inte ens va med på festen ;(.
Är jag helt ute och cyklar?! Begär jag för mycket?
