Känner mig hemsk :(
FruSSE skrev 2012-06-03 21:34:50 följande:
Hon ringde nu, berättade att de hade bestämt att de skulle komma samma dag som bestämt (då mannen är på svensexa) och sen skulle de ha med sig catering och så skulle vi äta middag och dottern skulle vara med.Jag sa att tyvärr, hon är galen, hon sitter inte still och jag kommer inte att kunna vara med i något samtal och inte njuta av sällskapet. Istället får jag ytterligare jobb med att iordningställa hemmet och vara värdinna.
Hon blev ledsen och sa att det inte finns någon annan tid, att folk har fullt upp på helgerna och att det säkert var bäst med en vardagskväll för min del men att folk inte kunde ta ledigt från jobben (inte bättre för mig, jag är slut efter en dag med dottern och jag tycker verkligen inte att man tar ledigt för en möhippa).
Jag visste inte vad jag skulle säga. Hon har haft ett år på sig.
Nu är hon ledsen och jag är ledsen. Möhippa blev det ingen för mig och jag kan därmed också skippa upplägget med bilder och berättelser från svensexa respektive möhippa på bröllopet. Det kommer bara att bli patetiskt.
Även om jag inte själv har barn än (men jobbar på det :D) så förstår jag verkligen att det är väldigt känsligt med att lämna bort. Men jag har själv just blivit hippad (en snabbt ihopsvängd hippa!) och kämpar för att få ihop en möhippa till min vän som fyller år i augusti så jag vet både vilket otroligt fint minne det är att ha fått vara samlad med tjejerna och haft en riktigt mysig dag, samtidigt som jag vet hur mycket jobb det kan ligga bakom bara att hitta ett datum som passar.
Jag hoppas du inte är för besviken på din tärna, jag känner lite medlidande med henne (även om jag förstår dig helt och hållet). Även om man försöker så har vissa svårt att förstå vad det är att vara förälder, och alla har inte gåvan att vara väldigt bra organisatörer och förstå vikten av att vara ute i god tid. (Kan säga att jag slitit mitt hår i den nuvarande hipp-planeringen eftersom så många inte förstår varför vi redan nu måste börja bestämma datum när det är två månader kvar till bröllopet!) Det har blev fel även om hon säkert gjort sitt yttersta, och heder till henne som till en början inte bara blev sur och besviken för att du var tvungen att säga att det inte passade, utan hon försökte lösa det istället. Tråkigt om ni nu är ledsna på varandra. Jag förstår dig, men hade nog varit ledsen om jag var i hennes skor också. Hoppas att det löser sig! Mitt tips är att (om det bara går) försöka lösa det med att vara hemma hos er. Även om det känns väldigt krångligt just nu så tror jag att det kan vara värt det, om det så bara blir ett par timmars lunch/tidig middag med tjejerna :)