Känner mig hemsk :(

Du ska inte känna dig hemsk. 
Om jag var som du så skulle jag låtsas att jag inte visste något, och sen ringa till din tärna och bara prata lite allmänt så där och säga något om att nån ville att du skulle hänga med på något när din make ska på sin svensexa men att du absolut inte vill lämna lillan mer än de gånger som redan är planerade osv...
Alltså låtsas som att nån vill att du ska med på IKEA eller bara komma och grilla med dom eller vad som helst som gör att du skulle lämna lilltjejen.

Visst att ringa upp henne och säga att "jag har hört att... och det gillar jag inte." är ett annat alternativ. Men eftersom du inte ska veta om din hippa så skulle jag nog vara lite sneaky där om jag var i din sits... 

Tyvärr har jag redan kontaktat tärnan. Jag skickade ett sms (tänkte ringa först men kände att jag kanske trycker in henne i ett hörn då. Hon kanske inte kan säga saker direkt eller måste prata med andra och så) och skrev att jag var rädd att jag hade pusslat fram datumet och att jag i så fall kände att jag inte ville ha barnvakt.

Flera timmar senare utan svar kände jag att jag måste skriva igen, så att hon inte hamnar i en jobbig sits. Jag skrev att jag fått reda på att mina misstankar stämde och att jag var oerhört tacksam för att de ansträngt sig och lagt energi och tid på det, men att jag inte tyckte att de behövde stressa mer kring det nu. Att det är okej.

Hon svarade att jag inte ska oroa mig för nåt, att allt kommer att bli jättebra.
Ett försök att lugna men det gick inge vidare...

Min dotter är viktigare än allt. Tärnan har inga barn och det är svårt att förklara det där för någon som inte förstår det fullt ut. Jag skulle nog lätt bara kunna säga "nej det går inte, ni får ta en kopp kaffe och sen åka de 10 milen hem" om de hade gjort den möhippan de planerade.

Det är inget husdjur, en katt som man ber någon att mata. Det är en liten flicka som inte är van vid barnvakt och som inte förstår vad man säger till henne riktigt ännu. Dessutom vet jag att min mamma aldrig skulle ringa mig hur mycket dottern än grät och då är det inte heller lätt att vara lugn och ha roligt på stan. 

Nej det är inte lätt inte...
Om dom ändå försöker köra på det så får du väl vägra att följa helt enkelt. Säg att du redan sagt ifrån om att det här inte funkade för dig, och att ni kan fika eller nåt om dom vill det men det blir inget åka iväg hela dagen och kvällen... 

Usch, har känt mig ledsen hela dagen. 
Den blivande mannen listade dessutom ut vilken helg det måste röra sig om och därmed är även hans svensexa nu spoilad.

Mest besviken känner jag mig för att jag tycker det är omdömeslöst. Vem ordnar barnvakt åt andras barn bakom deras rygg? Hade väl varit lite skillnad om hon hade varit äldre, men ändå...Överreagerar jag? 

Jag tror inte att åldern på henne spelar så stor roll. Det är väl värre i så fall att hon inte är så ofta hos sin mormor.
Om mormor var barnvakt lite då och då och såg sin dotterdotter var och varannan dag så hade du säkert inte tvekat.
Eller?

Jag tror säkert att du kan lita på din mamma, att hon tar bra hand om sitt barnbarn. Det är nog inte där skon klämmer, utan det är att din dotter inte är så bekväm hos mormor då hon inte känner henne så där jättebra.
Något besök i månaden bygger ju inga kraftiga band vid den åldern liksom... 

Precis så. Min andra syster som bor i samma stad som mamma fick en dotter i april. Mamma har träffat det barnet fler gånger än hon träffat min dotter. Då blir det ju en helt annan sak. Men min dotter träffar mest bara sin mamma och pappa och resten är bara besökande.

Sen tror jag inte att det hade varit någon fara för lillan och mormorn, precis som du säger. Lillan klarar sig bra och min mamma har tre barn så hon är ju lite av ett proffs. Men för min del. Det här är mitt första barn och jag känner inte tryggheten i att min mamma är en del av vardagen här. Min blivande man är inte heller lika bekväm om dottern är med barnvakt som med mig, så båda våra dagar skulle i så fall bli försämrade.

För att inte tala på andra delar så som t.ex att varje gång någon annan nattat lillan så vaknar hon mitt i natten och håller låda och gråter och vill inte somna. Så efter att vi i så fall då varit ute hela dagen ska vi alltså bägge två ta nattpasset och sedan orka en hel dag till med en övertrött unge.
Inte så genomtänkt.

Själv hade jag aldrig ens kommit på tanken att säga till någon "vi har ordnat en resa till er, oroa er inte för katten - vi skickar honom på pensionat". 

Om jag hade varit i tärnans sits så hade jag nog pratat med dig innan, utan att nämna några detaljer och checka om det är okej att ha barnvakt. Vet många som inte vågar lämna bort sina barn alls..oavsett vem det handlar om. Möhippan ska ju vara rolig och inte något orosmoment. Tråkigt att det blev sådär och absolut värdelöst får jag säga att hon inte lyssnat på vilka du vill ha där och planerat i tid..så svårt är det väl ändå inte?

Håller tummarna att det löser sig :)

Nej, det är väl däri mycket av besvikelsen ligger. Jag förstår absolut om det skulle vara som så att hon inte ens skulle hitta tid nog under det här gångna året för att planera - men då hade det ju varit bättre om hon hade varit ärlig och sagt det. Lämnat över det till någon annan eller något sånt. 

Och jag tycker att det är där skon klämmer mest - varför kunde hon inte bara kollat med mig om det? (Jag har iof redan sagt att jag inte vill) eller åtminstone kollat med min blivande man.

Jag hoppas faktiskt lite att det helt enkelt är som så att hon insett att hon börjat för sent, skitit i det blå skåpet och sen gjort den här lösningen trots att den är mot min vilja, för att rädda sitt eget skinn. Det skulle kännas lite bättre för min del faktiskt, för i så fall känner hon mig ändå - bara att hon tänkte lite fel... 

Var inte rädd för att stå på dig.
Det är inte ditt fel om hon har taskig planering.
Jag sa ifrån att jag inte gick med på vissa grejor, och dom kunde roa sig själva i så fall men jag skulle gå hem.
(det fick alla vänner som jag misstänkte kunde planera en förnedringshippa veta direkt från början).

Så om dina vänner blir sura på din kompis för att hon planerat något som inte funkar för dig så får hon ta på sig det själv.
Antingen löser hon det och ordnar en annan dag eller så kanske dom kan tänka om och göra något som funkar bättre under dagen.
Typ att din mamma är med hemma hos er och passar dottern.
Ni har lite hemmaspa och fixar till er.
Kanske leker något eller har lite frågesport eller annat. Och sen går ni ut och äter middag... Innan ni går tillbaka hem till dig (eller bara du går hem)

Hon ringde nu, berättade att de hade bestämt att de skulle komma samma dag som bestämt (då mannen är på svensexa) och sen skulle de ha med sig catering och så skulle vi äta middag och dottern skulle vara med.

Jag sa att tyvärr, hon är galen, hon sitter inte still och jag kommer inte att kunna vara med i något samtal och inte njuta av sällskapet. Istället får jag ytterligare jobb med att iordningställa hemmet och vara värdinna.

Hon blev ledsen och sa att det inte finns någon annan tid, att folk har fullt upp på helgerna och att det säkert var bäst med en vardagskväll för min del men att folk inte kunde ta ledigt från jobben (inte bättre för mig, jag är slut efter en dag med dottern och jag tycker verkligen inte att man tar ledigt för en möhippa).
Jag visste inte vad jag skulle säga. Hon har haft ett år på sig.

Nu är hon ledsen och jag är ledsen. Möhippa blev det ingen för mig och jag kan därmed också skippa upplägget med bilder och berättelser från svensexa respektive möhippa på bröllopet. Det kommer bara att bli patetiskt.