FruSSE

Äldre 3 Jun 20:22

92 svar

Känner mig hemsk :(

Det är 6 veckor kvar till bröllopet och jag har bett min tärna att inte lägga möhippan helgen före bröllopet eftersom jag då vill ha tid att göra sådant som måste hinnas med etc.

Vi började planera bröllopet i augusti förra året, så alltså snart ett år. Bestmannen hörde av sig i januari och bad mig nämna vilka helger som skulle kunna passa maj/juni/juli. Jag skickade ett excelblad till honom med kontaktuppgifter till samtliga gäster och så hade jag blåmarkerat de jag trodde att min blivande skulle vilja ha med på en eventuell svensexa. Samtidigt skickade jag en likadan fil till tärnan där jag hade rödmarkerat alla som jag ville ha, information om hur jag känner dom, om dom finns på facebook, adress och telefonnr (ja, jag är lite av ett kontrollfreak :P).

I början på maj sa tärnan att hon behövde att jag skickade filen på nytt för den hade kommit bort. Jag undrade lite om hon inte redan hade planerat något, men skickade den igen och skrev även dit uppgifter på vart hon kunde nå de som inte har facebook.

För två veckor sedan ringde hon för att höra om vad jag har för relation till olika personer och då började varningsklockan igen ringa - hade hon inte börjat ännu?
Den blivande mannen hävdade bestämt att han inte hört något från henne alls. Jag började oroa mig för att jag visste att de lediga helgerna började ta slut i juni.

Efter att ha pusslat lite och tänkt och funderat började jag inse att möhippan nog planerades samma dag som svensexan. Något som jag sagt till tärnan, min mamma, min syster och flera av mina kompisar att jag inte vill.
Vi har en liten dotter som fyller 1,5 år om en månad. Jag har redan dåligt samvete för att vi kommer att ha så mycket barnvakt till henne framöver: på bröllopsdagen, dagen efter (vi sover på hotell) samt 3 veckor därefter då vi åker 2 nätter till Paris ensamma. Sen i mitten på augusti börjar hon förskola. Jag tycker det blir mycket redan som det är.

Min mamma, som tydligen var tänkt som barnvakt, var senast barnvakt i början på december. Hon träffar min dotter ungefär 1 gång per månad.
Planen var alltså att min blivande man skulle hämtas, sen skulle tjejerna ramla in och sen skulle min mamma komma och passa min dotter. (Min lillasyster berättade om upplägget när jag frågade henne. Hon sa även att hon sagt till tärnan att hon inte trodde att jag ville det här).
Alltså, hur roligt är det att ha "jour" när man ska ha möhippa? Att inte få lämna mammarollen och helt och fullt slappna av som jag hade kunnat gjort om hon skulle vara hos sin pappa? Hans dag har ju varit bestämd i ett halvår och han kommer dessutom inte ens vara kvar i stan.

Jag frågade honom om han visste något om detta - vilket han inte gjorde. Vi kände oss båda två oerhört illa till mods över att någon bokat barnvakt åt vår dotter utan att ens prata med någon utav oss.
Hade min tärna kollat med min blivande man så hade det räckt för mig. Hade han vetat upplägget och tyckt att det var okej så hade det också varit det för mig. Men istället har hon alltså inte kommunicerat med honom alls.
Tänk om jag hade hunnit åka? (vilket jag hade tänkt). Eller tänk om jag t.ex hade tänkt handla mat till lillan eller liknande på den dagen, då hade det inte funnits något hemma.
Nej usch, jag behöver förbereda mig mentalt för att ha barnvakt till min lillälskling och dessutom hade jag behövt hålla mig helt nykter eftersom jag sen skulle hem och ta hand om henne.

Det visade sig dessutom att min lillasyster inte ens skulle kunna vara med, eftersom den enda helgen hon skulle jobba (hon var tvungen att byta helgen då jag gifter mig) var den enda helgen som tärnan kunde.
Jag blir så arg. Hon har vetat om det här i ett år och jag gav henne alla uppgifter för ett halvår sedan just därför att jag vet att många har fullt upp.
Därtill har hon inte ens kontaktat en av mina närmre vänner - trots att jag nämnde henne extra i ett mejl eftersom hon inte går att nå på facebook.

Nu känner jag mest bara att jag vill strunta i det. Jag är inte arg men jag undrar: Känner de här människorna mig ens?!
Det finns ju heller inte så mycket tid att spela med nu så nu känns det som att alla måste hafsa ihop något krystat och sen ska vi alla sitta där och låtsas som inget genom misslyckandet. Blä.
Jag har helt tappat lusten :(
Och jag känner mig hemsk som ställer till det nu, som förstör deras planer, som inte är tacksam nog för att de försökte och för att jag är töntig som är en hönsmamma....

Förlåt för långt inlägg, behövde visst skriva av mig

Daludd

Äldre 4 Jun 12:46

#31

Mjaaa.. tycker du är lite väl omöjlig när det låter som att din tärna verkligen försöker. Du har skyyyhöga förväntningar också.

Har precis ordnat en möhippa och vet hur överjävligt det kan vara att försöka organisera, lägga ut pengar och hålla god stämning bland en brokig skara människor man inte känner...
Svårt också att veta vad bruden förväntar sig etc. Men kul är det! Om bruden inte är så extremt kinkig med exakt precis hur det måste vara.

Förstår att första upplägget inte var bra, men alltså, lite får du ju anpassa dig. Möhippan ska ju vara nära bröllopet, så även om hon haft ett år på sig så finns det ju bara några helger innan bröllopet i vilket fall?

FruSSE

Äldre 4 Jun 12:55

#32

Daludd skrev 2012-06-04 12:46:44 följande:

Mjaaa.. tycker du är lite väl omöjlig när det låter som att din tärna verkligen försöker. Du har skyyyhöga förväntningar också.

Har precis ordnat en möhippa och vet hur överjävligt det kan vara att försöka organisera, lägga ut pengar och hålla god stämning bland en brokig skara människor man inte känner...
Svårt också att veta vad bruden förväntar sig etc. Men kul är det! Om bruden inte är så extremt kinkig med exakt precis hur det måste vara.

Förstår att första upplägget inte var bra, men alltså, lite får du ju anpassa dig. Möhippan ska ju vara nära bröllopet, så även om hon haft ett år på sig så finns det ju bara några helger innan bröllopet i vilket fall?

Skyhöga förväntingar? När jag vill att en av mina närmaste vänner blir inbjuda (detta har även påpekats av min mamma och min syster) och hon ändå inte hört ett knyst?
För att jag snabbt kan räkna till åtminstone 10-15 personer som borde fått inbjudan men inte fått det?
För att jag inte tycker att man ordnar barnvakt bakom ryggen på bägge föräldrarna? Eller för att jag önskar en enda liten kväll utan min dotter?

Skulle ni själva vilja vara ansvariga barnvakter åt ett litet barn på er möhippa?

Tärna + 3 kompisar = brokig skara? Jag tror inte att problemet har kommit fram. Det handlar inte om raketforskning, det handlar om att jag gett tärnan (vid tre tillfällen) exelblad med alla tänkbara uppgifter och hon bara behövde sätta sig och göra en facebookgrupp mer än två månader innan.

Jag och min tärna (och även andra kompisar) har diskuterat möhippor i flera år. Vi vet exakt vad vi tycker om den saken, plus att jag som sagt uttryckligen sagt vilka jag vill ska få inbjudan.

Bestmannen frågade i januari vad vi hade för lediga helger i maj/juni/juli. Då hade vi inga bokade helger. Två månader före bröllopet har vi det.

Ursäkta men tycker ni verkligen att hon har gjort sitt bästa här och att det är jag som är krånglig?

Daludd

Äldre 4 Jun 13:04

#33

Hon har uppenbarligen inte alls samma arbetsbeskrivning hos sig som du har hos dig helt enkelt. Låt någon annan göra det. Jag förstår att du är besviken över folk som inte är bjudna osv, och jag tycker inte det låter som att hon gjort ett bra jobb. MEN du verkar heller inte speciellt fokuserad på att göra det bästa av situationen utan vill mest gnälla och vara jobbig och skita i allt - ja men gör det då, eller så försöker du göra nåt bra av det ändå? Det låter som att du kanske komma sura bort hippan helt nu, och jag tror det är onödigt.

Kan ingen annan hålla den då?

Dubehöver inte vara ansvarig barnvakt, barnets mormor ställer ju upp säger du själv. Vad är problemet med den saken?

Du är fast i hur det skulle ha varit och inte hur det kan bli. Kan du inte sörja hur det skulle ha varit efter istället?

Och vet du hur det gått till i inbjudningarna? För alltså om det är okej att inte komma för att man jobbar blir det omöjligt att få ihop 15 pers. Man får vara flexibel som gäst där. Jobb måste man faktiskt ta ledigt från för att få ihop en möhippa!

Daludd

Äldre 4 Jun 13:08

#34

Jag försöker bara luska i om det verkligen är så hemskt som du säger.

Jag gjorde en facebook-grupp i januari för hippan som var i helgen. Det var helt jäkla omöjligt att få folk att komma ändå. Avhoppen frodades, folk vägrade betala. De som gnällde mest över vad vi skulle göra och vad vi inte hann göra kom inte ens...

Jag glömde några som jag fick reda på ett par veckor innan var bjuna till bröllopet (mår dåligt över det). Jag kontaktade en syster till bruden i januari, som inte ville hålla den och inte verkade speciellt engagerad. När det närmade sig hade hon inte engagerat sig ett skit i att ta reda på om och när den skulle vara (jag hade glömt henne, vilket är dåligt, men ändå) och den andra systern som VAR med i gruppen hade tydligen inte pratat med henne förrän två dagar innan (på ett halvår!) så hon kunde inte fixa barnvakt o komma nu.

Alltså bara som exempel på hur jävla jobbigt det kan vara att få ihop hippor och folk.
En annan kunde bara kanske komma.
En visste om datumen men bokade sen in jobb ändå...

Förhoppningsvis är dina 15 gäster inte lika svår-vallade :D ;)
Men prata ordentligt med tärnan! Hör vad som har hänt. Har hon bara struntat i det? HAr hon trott att förväntningarna varit lägre? Har hon ens velat hålla i den?

FruSSE

Äldre 4 Jun 13:12

#35

Daludd skrev 2012-06-04 13:04:15 följande:

Hon har uppenbarligen inte alls samma arbetsbeskrivning hos sig som du har hos dig helt enkelt. Låt någon annan göra det. Jag förstår att du är besviken över folk som inte är bjudna osv, och jag tycker inte det låter som att hon gjort ett bra jobb. MEN du verkar heller inte speciellt fokuserad på att göra det bästa av situationen utan vill mest gnälla och vara jobbig och skita i allt - ja men gör det då, eller så försöker du göra nåt bra av det ändå? Det låter som att du kanske komma sura bort hippan helt nu, och jag tror det är onödigt.

Kan ingen annan hålla den då?

Dubehöver inte vara ansvarig barnvakt, barnets mormor ställer ju upp säger du själv. Vad är problemet med den saken?

Du är fast i hur det skulle ha varit och inte hur det kan bli. Kan du inte sörja hur det skulle ha varit efter istället?

Och vet du hur det gått till i inbjudningarna? För alltså om det är okej att inte komma för att man jobbar blir det omöjligt att få ihop 15 pers. Man får vara flexibel som gäst där. Jobb måste man faktiskt ta ledigt från för att få ihop en möhippa!

Kära värld, vad jag skriver i den här tråden är väl inte hela mitt liv och min dag? Jag skulle kunna skriva ofantligt mycket om denna tärna som är en mycket mycket kär vän. Hon som är vacker som en tavla, har en man som gör mig lycklig - bara för att han är det bästa som någosin hänt henne. Bara tanken på hennes röst gör mig lugn och varm och alldeles fnittrigt bubblig. När vi umgås är det både två vuxna kvinnor som ses, men också två 5-åriga flickor som har växt upp ihop och som nära på är systrar.

Men nu är det ju inte det vi pratar om här. Jag använde den här tråden för att ventilera, för att jag blev besviken och behövde skriva av mig. Resonera, bolla med.
Jag går väl inte under för det här. Men det är tråkigt och det underlättar att kunna säga "Jag är jävligt besviken" utan att trampa någon på tårna.

Jag bryr mig inte om folk inte kommer - men jag bryr mig om att de inte ens fick en inbjudan. Den nära vännen jag omnämnt är ledsen och besviken hon med. Då är jag ledsen och besviken också.

Självklart finns det lösningar, jag är inte fängslad för att jag har barn. Jag kan träffa mina vänner i stort sett när som helst.
Men det är ju inte det det handlar om, eller hur? Det här handlar ju inte om huruvida det är fysiskt möjligt att ha en möhippa när man är mamma.

Daludd

Äldre 4 Jun 13:13

#36

Lycka till hörrudu! Det ordnar sig säkert.

FruSSE

Äldre 4 Jun 13:14

#37

Daludd skrev 2012-06-04 13:08:40 följande:

Jag försöker bara luska i om det verkligen är så hemskt som du säger.

Jag gjorde en facebook-grupp i januari för hippan som var i helgen. Det var helt jäkla omöjligt att få folk att komma ändå. Avhoppen frodades, folk vägrade betala. De som gnällde mest över vad vi skulle göra och vad vi inte hann göra kom inte ens...

Jag glömde några som jag fick reda på ett par veckor innan var bjuna till bröllopet (mår dåligt över det). Jag kontaktade en syster till bruden i januari, som inte ville hålla den och inte verkade speciellt engagerad. När det närmade sig hade hon inte engagerat sig ett skit i att ta reda på om och när den skulle vara (jag hade glömt henne, vilket är dåligt, men ändå) och den andra systern som VAR med i gruppen hade tydligen inte pratat med henne förrän två dagar innan (på ett halvår!) så hon kunde inte fixa barnvakt o komma nu.

Alltså bara som exempel på hur jävla jobbigt det kan vara att få ihop hippor och folk.
En annan kunde bara kanske komma.
En visste om datumen men bokade sen in jobb ändå...

Förhoppningsvis är dina 15 gäster inte lika svår-vallade :D ;)
Men prata ordentligt med tärnan! Hör vad som har hänt. Har hon bara struntat i det? HAr hon trott att förväntningarna varit lägre? Har hon ens velat hålla i den?

Jag anordnade som sagt hennes hippa för några år sedan. Jag hade varken listor på gästerna eller kontaktuppgifter men det gick bra ändå.

Jag förstår att det kan vara jobbigt, jag vet precis. Men det är inte heller det det handlar om. Hon hade en lista på folk att bjuda, med kontaktuppgifter och allt. Hon blev påmind om att bjuda en person som andra såg att hon inte bjudit och ändå bjuder hon inte denna. Det är som sagt skit samma om folk inte kan, men de bör ha blviit tillfrågade.

conscindo

Äldre 4 Jun 13:20

#38

Förstår att du börjar ifrågasätta vissa relationer men jag har kommit till att inse att när det händer sådana här stora saker i ens liv så upptäcker man rätt snabbt vilka som håller en om ryggen eller inte. Jag har redan haft min hippa, vad otroligt nöjd med den men rätt förvånad över vilkas om deltog/inte deltog. Samt att jag har fått lite lustiga kommentarer av en del. Men jag känner personligen att det är bättre att få reda på hur ens relationer till ens vänner ser ut i ett sådant här sammanhang istället för om någon kris eller jobbigt skulle ske och de vänder en ryggen då. Dock, måste jag nog tyvärr erkänna att en del kommer jag nog aldrig att se på, på samma sätt igen.

FruSSE

Äldre 4 Jun 13:25

#39

conscindo skrev 2012-06-04 13:20:15 följande:

Förstår att du börjar ifrågasätta vissa relationer men jag har kommit till att inse att när det händer sådana här stora saker i ens liv så upptäcker man rätt snabbt vilka som håller en om ryggen eller inte. Jag har redan haft min hippa, vad otroligt nöjd med den men rätt förvånad över vilkas om deltog/inte deltog. Samt att jag har fått lite lustiga kommentarer av en del. Men jag känner personligen att det är bättre att få reda på hur ens relationer till ens vänner ser ut i ett sådant här sammanhang istället för om någon kris eller jobbigt skulle ske och de vänder en ryggen då. Dock, måste jag nog tyvärr erkänna att en del kommer jag nog aldrig att se på, på samma sätt igen.

Jag tror att du sätter huvudet på spiken här. Det är nog kärnan till min besvikelse.
Man tror att man vet vilka ens närmsta vänner är, och sen är det en enorm besvikelse när man inser att de inte ens känner en längre.

Men precis som du säger så kliver andra personer fram. och det är ju lycka! Dessvärre förtar den inte sorgen över de som gjorde en besviken. Men sorgen förtar inte heller lyckan.

Drullen

Äldre 4 Jun 15:14

#40

FruSSE skrev 2012-06-04 12:30:43 följande:

Åter igen (jag är ledsen) är det svårt att diskutera realiteten i att ha en 1,5 åring hemma med någon som inte har det. Det brukar istället bara bli "ja men om du vill göra det svårt för dig så gör det då!".
Sen en dag kanske de får en egen 1,5-åring. Då inser de det ironiska i att tro att det är någon annan än barnet som bestämmer...

Min dotter vaknar vid sex-sju på morgonen och sover sin middag någon gång mellan 9 och 12. Hon sover i 1,5 timme. Sedan sover hon inte mer förrän hon går och lägger sig kl.19.
Jag kan visst föreslå detta, men då kan vi ta det vilken annan kväll som helst - då dottern kan vara med sin pappa. En promenad kan jag som sagt ta när som helst.
Och då kallar vi det promenad. Inte möhippa.

För att citera en av mina vänner i telefonen igår "jag skäms. Det här är pinsamt. Vi hade tänkt att göra ett bildkollage av möhippan till bröllopet. Jag tänker inte göra det nu".
Jag tänker inte heller göra det nu kan jag säga.

Jag har i ju för sig inte en 1,5 åring hemma.

Det va 11 år sen ja hade det, så nu passar det är att säga: Du kommer inte ihåg hur det va, men som ung ensam mamma så fick ja höra : Du kommer förstå när du själv får barn sååå många gånger.
Då va mitt svar: ja det har folk alltid sagt till mig o ja undrar när ska förstå? Inte än iallafall, men min son är ju bara 13 nu så ja har ett tag till innan han är vuxen, ja kanske kommer förstå det nån gång, det alla pratar om man bara förstår när man får barn.

Känner mig hemsk :(

INNEHÅLL