Känner mig hemsk :(

Det är 6 veckor kvar till bröllopet och jag har bett min tärna att inte lägga möhippan helgen före bröllopet eftersom jag då vill ha tid att göra sådant som måste hinnas med etc.

Vi började planera bröllopet i augusti förra året, så alltså snart ett år. Bestmannen hörde av sig i januari och bad mig nämna vilka helger som skulle kunna passa maj/juni/juli. Jag skickade ett excelblad till honom med kontaktuppgifter till samtliga gäster och så hade jag blåmarkerat de jag trodde att min blivande skulle vilja ha med på en eventuell svensexa. Samtidigt skickade jag en likadan fil till tärnan där jag hade rödmarkerat alla som jag ville ha, information om hur jag känner dom, om dom finns på facebook, adress och telefonnr (ja, jag är lite av ett kontrollfreak :P).

I början på maj sa tärnan att hon behövde att jag skickade filen på nytt för den hade kommit bort. Jag undrade lite om hon inte redan hade planerat något, men skickade den igen och skrev även dit uppgifter på vart hon kunde nå de som inte har facebook. 

För två veckor sedan ringde hon för att höra om vad jag har för relation till olika personer och då började varningsklockan igen ringa - hade hon inte börjat ännu?
Den blivande mannen hävdade bestämt att han inte hört något från henne alls. Jag började oroa mig för att jag visste att de lediga helgerna började ta slut i juni. 

Efter att ha pusslat lite och tänkt och funderat började jag inse att möhippan nog planerades samma dag som svensexan. Något som jag sagt till tärnan, min mamma, min syster och flera av mina kompisar att jag inte vill.
Vi har en liten dotter som fyller 1,5 år om en månad. Jag har redan dåligt samvete för att vi kommer att ha så mycket barnvakt till henne framöver: på bröllopsdagen, dagen efter (vi sover på hotell) samt 3 veckor därefter då vi åker 2 nätter till Paris ensamma. Sen i mitten på augusti börjar hon förskola. Jag tycker det blir mycket redan som det är.

Min mamma, som tydligen var tänkt som barnvakt, var senast barnvakt i början på december. Hon träffar min dotter ungefär 1 gång per månad.
Planen var alltså att min blivande man skulle hämtas, sen skulle tjejerna ramla in och sen skulle min mamma komma och passa min dotter. (Min lillasyster berättade om upplägget när jag frågade henne. Hon sa även att hon sagt till tärnan att hon inte trodde att jag ville det här).
Alltså, hur roligt är det att ha "jour" när man ska ha möhippa? Att inte få lämna mammarollen och helt och fullt slappna av som jag hade kunnat gjort om hon skulle vara hos sin pappa? Hans dag har ju varit bestämd i ett halvår och han kommer dessutom inte ens vara kvar i stan.

Jag frågade honom om han visste något om detta - vilket han inte gjorde. Vi kände oss båda två oerhört illa till mods över att någon bokat barnvakt åt vår dotter utan att ens prata med någon utav oss.
Hade min tärna kollat med min blivande man så hade det räckt för mig. Hade han vetat upplägget och tyckt att det var okej så hade det också varit det för mig. Men istället har hon alltså inte kommunicerat med honom alls.
Tänk om jag hade hunnit åka? (vilket jag hade tänkt). Eller tänk om jag t.ex hade tänkt handla mat till lillan eller liknande på den dagen, då hade det inte funnits något hemma.
Nej usch, jag behöver förbereda mig mentalt för att ha barnvakt till min lillälskling och dessutom hade jag behövt hålla mig helt nykter eftersom jag sen skulle hem och ta hand om henne.

Det visade sig dessutom att min lillasyster inte ens skulle kunna vara med, eftersom den enda helgen hon skulle jobba (hon var tvungen att byta helgen då jag gifter mig) var den enda helgen som tärnan kunde.
Jag blir så arg. Hon har vetat om det här i ett år och jag gav henne alla uppgifter för ett halvår sedan just därför att jag vet att många har fullt upp.
Därtill har hon inte ens kontaktat en av mina närmre vänner - trots att jag nämnde henne extra i ett mejl eftersom hon inte går att nå på facebook.

Nu känner jag mest bara att jag vill strunta i det. Jag är inte arg men jag undrar: Känner de här människorna mig ens?!
Det finns ju heller inte så mycket tid att spela med nu så nu känns det som att alla måste hafsa ihop något krystat och sen ska vi alla sitta där och låtsas som inget genom misslyckandet. Blä.
Jag har helt tappat lusten :(
Och jag känner mig hemsk som ställer till det nu, som förstör deras planer, som inte är tacksam nog för att de försökte och för att jag är töntig som är en hönsmamma....

Förlåt för långt inlägg, behövde visst skriva av mig