FruSSE

Äldre 3 Jun 20:22

92 svar

Känner mig hemsk :(

Det är 6 veckor kvar till bröllopet och jag har bett min tärna att inte lägga möhippan helgen före bröllopet eftersom jag då vill ha tid att göra sådant som måste hinnas med etc.

Vi började planera bröllopet i augusti förra året, så alltså snart ett år. Bestmannen hörde av sig i januari och bad mig nämna vilka helger som skulle kunna passa maj/juni/juli. Jag skickade ett excelblad till honom med kontaktuppgifter till samtliga gäster och så hade jag blåmarkerat de jag trodde att min blivande skulle vilja ha med på en eventuell svensexa. Samtidigt skickade jag en likadan fil till tärnan där jag hade rödmarkerat alla som jag ville ha, information om hur jag känner dom, om dom finns på facebook, adress och telefonnr (ja, jag är lite av ett kontrollfreak :P).

I början på maj sa tärnan att hon behövde att jag skickade filen på nytt för den hade kommit bort. Jag undrade lite om hon inte redan hade planerat något, men skickade den igen och skrev även dit uppgifter på vart hon kunde nå de som inte har facebook.

För två veckor sedan ringde hon för att höra om vad jag har för relation till olika personer och då började varningsklockan igen ringa - hade hon inte börjat ännu?
Den blivande mannen hävdade bestämt att han inte hört något från henne alls. Jag började oroa mig för att jag visste att de lediga helgerna började ta slut i juni.

Efter att ha pusslat lite och tänkt och funderat började jag inse att möhippan nog planerades samma dag som svensexan. Något som jag sagt till tärnan, min mamma, min syster och flera av mina kompisar att jag inte vill.
Vi har en liten dotter som fyller 1,5 år om en månad. Jag har redan dåligt samvete för att vi kommer att ha så mycket barnvakt till henne framöver: på bröllopsdagen, dagen efter (vi sover på hotell) samt 3 veckor därefter då vi åker 2 nätter till Paris ensamma. Sen i mitten på augusti börjar hon förskola. Jag tycker det blir mycket redan som det är.

Min mamma, som tydligen var tänkt som barnvakt, var senast barnvakt i början på december. Hon träffar min dotter ungefär 1 gång per månad.
Planen var alltså att min blivande man skulle hämtas, sen skulle tjejerna ramla in och sen skulle min mamma komma och passa min dotter. (Min lillasyster berättade om upplägget när jag frågade henne. Hon sa även att hon sagt till tärnan att hon inte trodde att jag ville det här).
Alltså, hur roligt är det att ha "jour" när man ska ha möhippa? Att inte få lämna mammarollen och helt och fullt slappna av som jag hade kunnat gjort om hon skulle vara hos sin pappa? Hans dag har ju varit bestämd i ett halvår och han kommer dessutom inte ens vara kvar i stan.

Jag frågade honom om han visste något om detta - vilket han inte gjorde. Vi kände oss båda två oerhört illa till mods över att någon bokat barnvakt åt vår dotter utan att ens prata med någon utav oss.
Hade min tärna kollat med min blivande man så hade det räckt för mig. Hade han vetat upplägget och tyckt att det var okej så hade det också varit det för mig. Men istället har hon alltså inte kommunicerat med honom alls.
Tänk om jag hade hunnit åka? (vilket jag hade tänkt). Eller tänk om jag t.ex hade tänkt handla mat till lillan eller liknande på den dagen, då hade det inte funnits något hemma.
Nej usch, jag behöver förbereda mig mentalt för att ha barnvakt till min lillälskling och dessutom hade jag behövt hålla mig helt nykter eftersom jag sen skulle hem och ta hand om henne.

Det visade sig dessutom att min lillasyster inte ens skulle kunna vara med, eftersom den enda helgen hon skulle jobba (hon var tvungen att byta helgen då jag gifter mig) var den enda helgen som tärnan kunde.
Jag blir så arg. Hon har vetat om det här i ett år och jag gav henne alla uppgifter för ett halvår sedan just därför att jag vet att många har fullt upp.
Därtill har hon inte ens kontaktat en av mina närmre vänner - trots att jag nämnde henne extra i ett mejl eftersom hon inte går att nå på facebook.

Nu känner jag mest bara att jag vill strunta i det. Jag är inte arg men jag undrar: Känner de här människorna mig ens?!
Det finns ju heller inte så mycket tid att spela med nu så nu känns det som att alla måste hafsa ihop något krystat och sen ska vi alla sitta där och låtsas som inget genom misslyckandet. Blä.
Jag har helt tappat lusten :(
Och jag känner mig hemsk som ställer till det nu, som förstör deras planer, som inte är tacksam nog för att de försökte och för att jag är töntig som är en hönsmamma....

Förlåt för långt inlägg, behövde visst skriva av mig

FruSSE

Äldre 3 Jun 20:38

#2

Tyvärr har jag redan kontaktat tärnan. Jag skickade ett sms (tänkte ringa först men kände att jag kanske trycker in henne i ett hörn då. Hon kanske inte kan säga saker direkt eller måste prata med andra och så) och skrev att jag var rädd att jag hade pusslat fram datumet och att jag i så fall kände att jag inte ville ha barnvakt.

Flera timmar senare utan svar kände jag att jag måste skriva igen, så att hon inte hamnar i en jobbig sits. Jag skrev att jag fått reda på att mina misstankar stämde och att jag var oerhört tacksam för att de ansträngt sig och lagt energi och tid på det, men att jag inte tyckte att de behövde stressa mer kring det nu. Att det är okej.

Hon svarade att jag inte ska oroa mig för nåt, att allt kommer att bli jättebra.
Ett försök att lugna men det gick inge vidare...

Min dotter är viktigare än allt. Tärnan har inga barn och det är svårt att förklara det där för någon som inte förstår det fullt ut. Jag skulle nog lätt bara kunna säga "nej det går inte, ni får ta en kopp kaffe och sen åka de 10 milen hem" om de hade gjort den möhippan de planerade.

Det är inget husdjur, en katt som man ber någon att mata. Det är en liten flicka som inte är van vid barnvakt och som inte förstår vad man säger till henne riktigt ännu. Dessutom vet jag att min mamma aldrig skulle ringa mig hur mycket dottern än grät och då är det inte heller lätt att vara lugn och ha roligt på stan.

FruSSE

Äldre 3 Jun 20:44

#4

Usch, har känt mig ledsen hela dagen.
Den blivande mannen listade dessutom ut vilken helg det måste röra sig om och därmed är även hans svensexa nu spoilad.

Mest besviken känner jag mig för att jag tycker det är omdömeslöst. Vem ordnar barnvakt åt andras barn bakom deras rygg? Hade väl varit lite skillnad om hon hade varit äldre, men ändå...Överreagerar jag?

FruSSE

Äldre 3 Jun 21:00

#6

Precis så. Min andra syster som bor i samma stad som mamma fick en dotter i april. Mamma har träffat det barnet fler gånger än hon träffat min dotter. Då blir det ju en helt annan sak. Men min dotter träffar mest bara sin mamma och pappa och resten är bara besökande.

Sen tror jag inte att det hade varit någon fara för lillan och mormorn, precis som du säger. Lillan klarar sig bra och min mamma har tre barn så hon är ju lite av ett proffs. Men för min del. Det här är mitt första barn och jag känner inte tryggheten i att min mamma är en del av vardagen här. Min blivande man är inte heller lika bekväm om dottern är med barnvakt som med mig, så båda våra dagar skulle i så fall bli försämrade.

För att inte tala på andra delar så som t.ex att varje gång någon annan nattat lillan så vaknar hon mitt i natten och håller låda och gråter och vill inte somna. Så efter att vi i så fall då varit ute hela dagen ska vi alltså bägge två ta nattpasset och sedan orka en hel dag till med en övertrött unge.
Inte så genomtänkt.

Själv hade jag aldrig ens kommit på tanken att säga till någon "vi har ordnat en resa till er, oroa er inte för katten - vi skickar honom på pensionat".

FruSSE

Äldre 3 Jun 21:06

#8

augustesen skrev 2012-06-03 21:01:19 följande:

Om jag hade varit i tärnans sits så hade jag nog pratat med dig innan, utan att nämna några detaljer och checka om det är okej att ha barnvakt. Vet många som inte vågar lämna bort sina barn alls..oavsett vem det handlar om. Möhippan ska ju vara rolig och inte något orosmoment. Tråkigt att det blev sådär och absolut värdelöst får jag säga att hon inte lyssnat på vilka du vill ha där och planerat i tid..så svårt är det väl ändå inte?

Håller tummarna att det löser sig :)

mittdrombrollop.blogg.se

Nej, det är väl däri mycket av besvikelsen ligger. Jag förstår absolut om det skulle vara som så att hon inte ens skulle hitta tid nog under det här gångna året för att planera - men då hade det ju varit bättre om hon hade varit ärlig och sagt det. Lämnat över det till någon annan eller något sånt.

Och jag tycker att det är där skon klämmer mest - varför kunde hon inte bara kollat med mig om det? (Jag har iof redan sagt att jag inte vill) eller åtminstone kollat med min blivande man.

Jag hoppas faktiskt lite att det helt enkelt är som så att hon insett att hon börjat för sent, skitit i det blå skåpet och sen gjort den här lösningen trots att den är mot min vilja, för att rädda sitt eget skinn. Det skulle kännas lite bättre för min del faktiskt, för i så fall känner hon mig ändå - bara att hon tänkte lite fel...

FruSSE

Äldre 3 Jun 21:34

#10

Hon ringde nu, berättade att de hade bestämt att de skulle komma samma dag som bestämt (då mannen är på svensexa) och sen skulle de ha med sig catering och så skulle vi äta middag och dottern skulle vara med.

Jag sa att tyvärr, hon är galen, hon sitter inte still och jag kommer inte att kunna vara med i något samtal och inte njuta av sällskapet. Istället får jag ytterligare jobb med att iordningställa hemmet och vara värdinna.

Hon blev ledsen och sa att det inte finns någon annan tid, att folk har fullt upp på helgerna och att det säkert var bäst med en vardagskväll för min del men att folk inte kunde ta ledigt från jobben (inte bättre för mig, jag är slut efter en dag med dottern och jag tycker verkligen inte att man tar ledigt för en möhippa).
Jag visste inte vad jag skulle säga. Hon har haft ett år på sig.

Nu är hon ledsen och jag är ledsen. Möhippa blev det ingen för mig och jag kan därmed också skippa upplägget med bilder och berättelser från svensexa respektive möhippa på bröllopet. Det kommer bara att bli patetiskt.

FruSSE

Äldre 3 Jun 22:29

#14

Green skrev 2012-06-03 21:51:45 följande:

Nu tycker jag allt att det är du som är lite otacksam!

När tärnan nu försöker fixa en bra lösning när du inte går med på att ha barnvakt så är det också fel för att lilltjejen måste vara med?!

Nej, med den inställningen så får du nog vara utan möhippa!

Jag insåg för länge sen att det inte är någon idé att prata föräldraskap med personer som inte är föräldrar. Jag vet att det låter som översittarstil, men en dag förstår du vad jag menar.

Pluppe skrev 2012-06-03 22:02:11 följande:

Usch jag tycker så synd om dig!!! Och jag förstår dig i allt du beskriver att du känner och tycker. Och du är ABSOLUT INTE hemsk!!

Jag känner igen mig i det du skriver.. Är också rädd för att bli "tvingad" barnvakt till vår nu 14 månaders dotter, och jag kan verkligen INTE slappna av, sådan är jag.. Känner även lite att jag är nervös för att inte få reda på när dem kidnappar min blivande man, helgerna är ju liksom "semester" när han är hemma och hjälper till med dottern :P När han väl jobbar helg eller har annat planerat så brukar jag åka ner till min mamma och pappa och syskon och spendera lite familjetid istället.. Men jag vill inget hellre än att han ska få sig en svensexa, han behöver det!!! :D Om jag ens får en möhippa är jag skeptisk emot jag tror mina vänner kommer räkna med att min syster fixar och min syster räknar med att mina vänner fixar så det slutar nog med att det inte blir något.. Är lite nervös inför det också, jag är nämligen gravid enbart i v.8 ännu och jag vill inte behöva berätta på möhippan om vår hemlighet, tänkte angående alkoholen..

Åh, grattis! Åh nu blev jag lite gladare! Nu känns det inte ledsamt, bara härligt. En bebis! Så underbart!

Jag hoppas att dina nära och kära kan kommunicera (varför ska det vara så svårt?) så att du kan få ha din speciella dag du med. Du kan ju alltid skylla på att du äter penicillinkur mot urinvägsinfektion eller något sådant

FruSSE

Äldre 4 Jun 10:06

#18

J2012 skrev 2012-06-03 23:40:30 följande:

Men en fråga: Om det största problemet var att de hade fixat barnvakt utan att du visste om det, och att du så klart vill vara nykter när du är den som är ansvarig för dottern den dagen -skulle inte upplägget hemma hos dig fungera ändå? Om du på förhand vet att mormor ska sitta barnvakt, det behöver inte bli hela dagen utan kanske bara på kvällen? De andra vet att du inte vill dricka så det behöver inte heller vara något "problem".

Även om jag inte själv har barn än (men jobbar på det :D) så förstår jag verkligen att det är väldigt känsligt med att lämna bort. Men jag har själv just blivit hippad (en snabbt ihopsvängd hippa!) och kämpar för att få ihop en möhippa till min vän som fyller år i augusti så jag vet både vilket otroligt fint minne det är att ha fått vara samlad med tjejerna och haft en riktigt mysig dag, samtidigt som jag vet hur mycket jobb det kan ligga bakom bara att hitta ett datum som passar.

Jag hoppas du inte är för besviken på din tärna, jag känner lite medlidande med henne (även om jag förstår dig helt och hållet). Även om man försöker så har vissa svårt att förstå vad det är att vara förälder, och alla har inte gåvan att vara väldigt bra organisatörer och förstå vikten av att vara ute i god tid. (Kan säga att jag slitit mitt hår i den nuvarande hipp-planeringen eftersom så många inte förstår varför vi redan nu måste börja bestämma datum när det är två månader kvar till bröllopet!) Det har blev fel även om hon säkert gjort sitt yttersta, och heder till henne som till en början inte bara blev sur och besviken för att du var tvungen att säga att det inte passade, utan hon försökte lösa det istället. Tråkigt om ni nu är ledsna på varandra. Jag förstår dig, men hade nog varit ledsen om jag var i hennes skor också. Hoppas att det löser sig! Mitt tips är att (om det bara går) försöka lösa det med att vara hemma hos er. Även om det känns väldigt krångligt just nu så tror jag att det kan vara värt det, om det så bara blir ett par timmars lunch/tidig middag med tjejerna :)

Om man själv haft ett barn på 1,5 år så vet man vad problemet är. Vi bor dessutom i en liten lägenhet på 70 kvm. Om jag är i samma rum som min dotter så väljer hon mig, inte mormor. Och det är fortfarande som så att jag har ansvaret om jag är där.
Jag kunde visst haft barnvakt några timmar mitt på dagen - men problemet är:

1. Man bokar inte barnvakt åt andras barn bakom ryggen på föräldrarna (varken jag eller min blivande man visste och vi tycker det är obehagligt).
2. Jag vill inte ha mitt barn med på min möhippa. Konstigt, det skulle ALDRIG ens komma på tal om det var en svensexa det handlade om.

Om min tärna hade börjat i tid så hade det funnits många andra dagar som INTE var samma dag som sambons kompisar planerat åt honom.

Min tärna är projektledare. Det här är vad hon gör till yrket, så tyvärr kan man ju inte direkt hävda att hon inte är rutinerad och inte förstår konceptet 'framförhållning' heller.

Jag är besviken, men inte arg. När jag pratade med henne igår säger dock hon med ledsen ton "ja, det här var ju verkligen tråkigt. Nu finns det ju ingen annan tid, folk har inte tid. Jag förstår att du kan när som men vi andra kan inte bara ta ledigt från jobbet". Istället för att äga att hon gjort bort sig så skyller hon alltså det på mig.

Senare fick jag veta att hon skickat ut mejl där hon skrivit "ni kommer inte tro det men NN vägrar möhippa. Hon vill inte ha någon!".

FruSSE

Äldre 4 Jun 10:08

#19

Chicita skrev 2012-06-03 22:28:50 följande:

Kan inte din mamma komma ändå och vara barnvakt fast du är hemma?
Alltså att någon annan kan leka med henne, gå ut på en promenad med barnvagnen, byta blöja (om hon fortfarande använder det) osv?
Då får ju lilltösen en chans att umgås med mormor också

Självklart skulle vi kunna göra det - men i så fall för att rädda tärnans skinn. Det är ju inte för att jag fick min möhippa. Sitta hemma mitt på dagen och äta en middag (när jag dessutom är mammaledig och inte ser annat än de här väggarna), för att sen ändå sitta ensam på kvällen medan sambon är ute på en heldag och -kväll och har superkul.

Jag hade bara känt mig mer ledsen.

FruSSE

Äldre 4 Jun 10:14

#20

Jossen skrev 2012-06-04 00:09:16 följande:

Jag fattar inte att din tärna inte respekterat dina önskemål när du, vad jag förstått det som, lämnat ganska raka "besked" om när du kan osv. Har du ingen nära relation med dina vänner, eller din tärna rättare sagt? Känner inte dom dig bättre än att veta att du inte vill lämna bort din dotter.

Jag tycker inte du är otacksam direkt... Jag själv har inga problem att lämna bort min dotter till min mamma, men dom har en god realtion. Jag hade aldrig lämnat henne en natt hos min plastmamma - inte för att jag inte gillar henne, det gör jag, utan för att de inte har samma relation jag tycker man ska ha till en barnvakt (när barnet är i den åldern). ( Lite OT - men släppa barnen måste man ju göra någon gång. Som mamma/pappa tycker man nig det är jobbigare än barnet många gånger:) )

Jag hade sagt att - tyvärr jag kan inte. Ringt ihop några nära vänner istället och frågat om de vill hitta på något, likt en möhippa, med dig någon annan helg- Sen skitit i att det ska heta "möhippa" osv... En kväll i goda vänners lag är väl jätteroligt oavsett varför man träffas.

Angående att din tärna skulle vara ledsen osv... Jag är lite osmpatisk till det - hon har ju fått en lista för ett helt år sedan och kunnat planera detta betydligt bättre. Mycket lustigt att hon inte prioriterat detta mer, kan jag tycka. Min bästa vän planerade att gifta sig för ett par år sedan - men en massa har kommit ivägen så de har helt enkelt fått skjuta upp det. Jag planerar massa grejer inför hennes stora dag ändå!

Lycka till med allt! Möhippan är ju egentligen inte det viktiga! Ta den helgen och mys med din lilla härliga dotter istället:) Lite tjejhäng bara ni två - utan pappa;)

Det fattar inte jag heller. Tärnan är min bästa vän. Vi har känt varandra sedan vi var 3 år, dvs hela livet. Familj och vänner berättar nu att de har sagt till henne att jag inte kommer gilla det.
Det finns dessutom en specifik person som är mycket viktig för mig, som både min mamma och syster oberoende av varandra kontaktat tärnan för att påminna om att hon måste bli inbjuden. Ändå är hon inte inbjuden.

Jag håller med, resonemanget är samma här - gärna barnvakt men då ordnar vi med det själva. Mormorn passade henne över natt i december, men då hade vi träffats extra mycket veckorna innan det.
Ett stort problem från min sida är att jag tycker att jag förtjänar en egen dag. Varför ska jag kompromissa med mitt bara för att hon väljer samma dag som varit bestämd sedan ett halvår tillbaka för min blivande man. Det finns ju så många andra dagar! (Om man inte börjar fundera på det hela två månader innan bröllopet vill säga).

Jag var tärna på min tärnas bröllop och jag var hos henne ofta och satt och googlade klänningar och buketter, pratade ofta på telefonen, anordnade möhippa och allt vad som mer därtill kunde tänkas.
Det är en oerhörd besvikelse att hon nu anser sig vara för upptagen med sitt liv för att kunna göra detsamma.

Känner mig hemsk :(

INNEHÅLL