Bröllopsgåvor - snåla gäster.. eller?

Jag tycker att man ger en ordentlig gåva om man är två heltidsarbetande människor, som åtminstone täcker det man själv kostade under kvällen. Allt annat tycker jag är snålt, faktiskt.

Håller i princip med, men seriöst, om man är två civilingenjörer t.ex., då har man absolut minst 60.000 i månaden.

Alltså, det är väl rimligt att lägga lite mer på en bröllopsgåva än man lägger på take-away thaimat. Det handlar ju om att TS inte tycker att det är en rimlig nivå liksom. Det är en rimlig nivå för studenter tycker jag, 200 kronor. Det är löjligt att inte ha råd med mer än så om man är heltidsarbetande, då har man ju problem med sin hushållning.

Sen skulle jag knappast sura om det var jag själv, men jag hade inte bjudit dom på dyrare arrangemang igen antagligen, om det inte var släkt och jag var tvungen.
 
Vi är två studenter och vi kommer lägga så mycket vi kan på ett par vänners bröllop nu i juli, trots dubbelhyror i tre månader (vi jobbar sommar och extra) har vi absolut möjlighet att lägga 600-800 kronor till dom. Att andra inte skulle ha det ser jag verkligen inte. Jag köper det inte. Då kan dom inte hantera pengar. 

Men jag undrar om ni tolkar oss som håller med TS fel? Det handlar inte om att man tycker att någon måste ge så himla dyra grejer (oavsett vad man tjänar finns det ju en rimlighetsgräns) utan om att det är tråkigt att ha vänner som man bjuder och bjuder och bjuder och som man inte får igen ifrån. Alltså - att ge någon någonting för 50-100 kronor när man är heltidsarbetande, på en så stor tillställning som ett bröllop - är i princip att säga att man inte bryr sig speciellt mycket och att man tycker att det är mindre värt än att käka på indiska restaurangen på hörnet. 
Det handlar ju egentligen inte om pengar... utan om att det är en pik från gästen, att de inte bryr sig. Om man har vänner som lätt spenderar 190 kr i inträde på en klubb i stan på helgen, så kanske man känner sig något bortprioriterad om man får en bröllopsgåva i form av 100 kronor? 
Det är ouppfostrat och oförskämt liksom.

Sen kan man tycka gränserna går lite olika. Men som sagt, man kommer inte till någons bröllop med en tjuga i present liksom. Inte när man har möjlighet till mer än så. Sen finns det en övre gräns, som sagt. Jag tycker inte att man kan förvänta någon, oavsett inkomst, att ge över 500 kr per person. Det skulle vara ens föräldrar eller liknande och då kan man vara extremt tacksam för det, men det är inget man förväntar sig. 

Då börjar det ju plötsligt handla mer om hur mycket gästen lagt ner möda (om man nu inte har en sån där lista...) på att hitta något som passar en, eller något personligt som handlar om ens relation eller så. Lite som att bli själaglad för farmors hemstickade strumpor men tycka pappa är dryg som köpte samma dyra tröja som förra året som han glömt att man redan fått ;)

Absolut ska hon vänta med sin reaktion, det tycker jag! Jag diskuterade det mer allmänt :) Jag tycker flera har bra tips - kolla absolut inte innan och förvänta dig ingenting och ha en bra dag. Som jag skrev - jag hade inte ägnat mig att bli sur på vederbörande, men jag hade inte bjudit till lika hårt i framtiden, bara så :) Jag försöker lyfta fram att missnöjet handlar om att gästen inte värdesätter bröllopsdagen som något stort/viktigt.

Om man inte bryr sig ett dugg kan man ju ha vänligheten att tacka nej, så att brudparet kanske kan få bjuda in någon som vill dela dagen med dom istället..... Och går man då ändå, är det ju väluppfostrat att åtminstone låtsas bry sig, t.ex. genom att ge en värdig present.

Om hon vill ha hela bilden och väljer att titta efter bröllopet, så får hon ju veta antingen eller så att säga. Är det då så som hon befarar nu och hon känner att del är fel och hon blir missnöjd - så är det ju bara att lägga det på minnet och då inte bjuda lika hårt för dessa personer (om det handlar om pengarna man lägger ut) alternativt omvärdera vänskapen (om det handlar om att man blir besviken av hur lite de bryr sig) för att inte bli lika ledsen i framtiden.

Man kan inte veta säkert om man inte frågar, men om hon nu känner dem och vet att de lägger mer pengar på en pizza, så är det klart att man kan tolka in rätt mycket i det. 
Tycker JAG iaf, vi måste ju inte tycka lika :) 

Det låter ju väldigt tråkigt att förvänta sig absolut ingenting av människor :/ Men rimliga förväntningar måste det ju vara, det har man ju hela tiden. På människors beteende, på deras engagemang etc. Det är ju bra att ha! Annars är man snabbt omgiven av mindre bra människor som inte behandlar en väl.

Lika illa är det förstås att ha så höga förväntningar att man inte kan vara lycklig på sin bröllopsdag eller i livet i stort. Jag tycker t.ex. att TS inte ska hålla på med detta före bröllopet alls, försöka lägga det åt sidan och inte bry sig. Vill hon sedan kika efteråt så få rhon väl göra det, men som sagt, med inställningen att bröllopet går liksom inte att ta ifrån! Hon gifter ju sig! Jag hoppas TS kan finna den sinnesron och få en alldeles fantastisk dag :) För i slutändan spelar det ingen roll TS, du gifter dig ju! Skit i dom som inte är så engagerade för närvarande, och kanske sen med, försök njuta av ditt bröllop :) 

Måste bara säga att det är ett missförstånd att jag skulle anta att de inte kommer ge henne något mer - det har jag ingen aning om och har inte menar att framställa det som att jag förväntar mig att de inte kommer göra det.

Jag håller med om det du skrev om gåvorna - tror bara vi utgår från lite olika scenarion här och olika gränser :) Ditt scenario låter ju självklart. 200 kronor däremot är mindre än en rimlig förväntning från ett par som heltidsarbetar (TS frågar ju om hon är dum eller om dom är snåla - jag bara delger henne att jag inte tycker att hon är dum!) Men nu klyver vi hårstrån känns det som så du har rätt i att vi lika gärna kan lägga ner.

Jag tycker chicitas lösning med byte av konto kan vara bäst för dig TS om du inte vill se fler liknande saker! Och överhuvudtaget en förlåtande inställning, för relationen blir inte bättre av något annat och du får ju inte mer engagemang eller en bättre present av att vara sur heller... så positiv inställning är nog A och O för din egen skull :)

Och det var inte meningen att misstolka det du skrev Chicita! JAg tror jag tänkte så här: att förvänta sig mindre än 100 kronor per person är i min bok att förvänta sig i princip ingenting från ens släktingar ändå och det är under en rimlig förväntning för mig. Så jag läste in för mycket av mina egna tankar i det du skrev, ber om ursäkt för det.

Wow, hela 65 kronor tyckte dom att dom kunde undanvara per person! Vad fint!

Nä fy, tummen ner, vad pinsamma dom är.

Fattar inte hur man kan vara så snål och nonchalant att man gör sådär. Folk är så jäkla snåla alltså, jag spyr på det. Jag måste köpa mitt dyra smink, jag måste äta ute så här ofta, jag måste shoppa varje månad, jag måste ha en tv på avbetalning bla bla bla.

Det är sjukt vad folk tycker är nödvändigt att få spendera innan man kan avvara något till en present, jag skäms när jag läser det.

Man är så bekväm och vill ha så mycket prylar själv och kan inte undanvara ett skit för att ge någon en gåva, när man också blir bjuden på saker samtidigt. Alltså det är så jäkla dåligt! Så trött på snåla människor.

 

Alltså det handlar inte om girighet, det handlar om att man har en annan syn på detta själv. Jag är inte av åsikten att man aldrig ska bjuda någon på något för att mina pengar måste "hamn i mitt liv". Livet blir tråkigt, tycker jag, om man aldrig kan bjuda på saker. Vare sig det är tid eller pengar.
Därför är snålhet inte så hett, för att det gör livet tråkigt. Tvärtom är det ju girigt att inte kunna undanvara mer än 65 kronor från sitt eget liv för att BJUDA någon på ett fint tack eller vad det nu handlar om.

Så det handlar inte om att man vill ha massa grejer, det handlar om att man ger och tar - det är som att båda behåller sina pengar eftersom man både får och ger presenter MEN det förgyller livet med överraskningar, gester och tackgåvor.

Det känns roligare än att alla sitter och kniper hårt om sin plånbok i varsitt hörn liksom. :) 

Ingen här som motsätter sig mycket små gåvor har menat att det gäller människor som inte har ekonomi (om man har en mycket stor lön i vanliga fall är det ju sällan så att man har 500 kr kvar att leva på oavsett vad som hänt den månaden, det är sällan man inte har en buffert alls?) nog att ge en stor gåva.
Men ärligt talat, de flesta lever inte så, de flesta har inte exceptionella omständigheter och hemliga spelskulder och allt vad folk räknat upp här. Vi har exempel på hur 18 pers gett 65kr var, skulle alla de 18 ha en sådan exceptionellt dålig ekonomi att de inte har råd med mer?

Det handlar inte om dyrheten, för mig iaf (ska tala för mig själv) utan det handlar oma tt man har en vän kanske, som brukar gå ut på krogen två gånger i månaden där man vet att inträdet är 120 kronor, som sedan ger en hundring på ens bröllop - att den vännen värderar en så lågt, att man inte kan "bjuda till" eller ge en mer personlig ELLER dyrare gåva för att visa att man bryr sig. Antingen eller liksom, beroende på vad man kan åstadkomma.

Man tänker väl olika kring detta helt enkelt! Jag hade inte känt mig särskilt omtyckt eller speciell för mina vänner om de på min bröllopsdag spenderade mindre tid och mindre pengar än de gör på korvmojen en lördagnatt kl. 02. Det tycker jag bara är snålt.

Tycker ingen förväntar sig särskilt "dyra" grejer, de förväntar sig ganska normal ansträngning/gest från vänner och släktingar som tyvärr inte tycks bry sig nämnvärt om att visa vare sig tacksamhet eller lyckönskningar för framtiden... :/ 
Så återigen, skilj på vad det är man är besviken över - det är inte kronorna, det är "meddelandet" man sänder med sin mycket blygsamma gåva - jag bryr mig inte. OCh det framgår ju också här när folk skriver att det inte är så jäkla kul att gå på bröllop och man ska vara tacksam för att någon kommer - begriper inte varför man inte tackar nej istället om man känner så.

Men alltså, jag orkar inte förklara samma sak hela tiden. Du väljer att tolka det väldigt missunsamt så vi lägger ner istället :) Jag vill inte bli tillsagd att låta bli eller att jag inte har rätt att göra saker i en diskussion heller, det är lite för grovt. Vi är många som känner som jag sagt här nu, det får också lov att respekteras att man faktiskt sänder ut budskap med sina gåvor, åtminstone att vissa av oss anser det. Och att snålhet existerar och att det inte är beundransvärt. Vissa tycker så.

Jag bedömer inte kärlek i materia. Du ser det så, jag gör inte det. Man "ska" inte vara si eller så heller utan vi människor är olika. Jag hör att du tycker att man "ska" vara som du beskriver, men jag håller inte med. Jag tycker inte heller att människor "ska" vara så som jag önskar. Man kanske dock inte uppskattar människor som är på olika sätt beroende på hur man är själv. Det är tråkigt att du känner att du måste vara nedvärderande mot mig i diskussionen bara för att vi inte håller med varandra.

Om jag har vänner som aldrig bjuder igen, som dock gärna tar del av det jag bjuder på, igen och igen och igen, så tycker jag inte att det är helt okej och känner mig dum som mäter kärlek i materiella ting - utan jag aktar mig för människor som utnyttjar mig. Detsamma gäller känslomässigt. Om jag har vänner som vanligtvis inte ger gåvor, eller inte tror på presenter (eller vad som helst ditåt) så känner jag ju dom och vet om det och skulle då inte ta illa upp. Om jag däremot känner människor som i vanliga fall också tar del av traditionen att visa tacksamhet eller lyckönska med gåvor, och i vanliga fall också ser till att göra det med lite mer medel än minsta möjliga ansträngning för en själv, så är det klart att jag ser budskapet i att de väljer att inte göra det gentemot mig. Det är, enligt min mening, lite naivt att låtsas som att budskapet inte finns där.

Jag kan gå till mig själv. Om jag tycker att en gåva för att tacka eller lyckönska på födelsedag eller bröllop inte får kosta mer än det jag lägger på thaimat, då är det för att jag inte bryr mig så mycket om de människorna eller vill lägga tid eller engagemang eller behöva "avstå" något för att lyckönska dom. Då skulle jag inte vara särskilt stolt över mig själv, utan känna mig snål och ogin och skärpa mig.

Man måst einte hålla med om detta, men försök att respektera att olika åsikter finns kring det. 

jimmyojennifer - läste du verkligen mitt inlägg ordentligt? Jag undrar om du blev mycket upprörd för att du inte läste vad som stod, för det du skriver till mig i ditt inlägg är liksom som om att du missat flera viktiga poänger i det jag skrev. det står ju till exempel långa meningar om de som inte har möjlighet att ge en dyr gåva, ändå tar du upp det igen på ett sätt som inte stämmer överens om man läst det jag skrev....

Okej, jag förstår att du skrivit "du har inte rätt att..." och "låt bli att..." lite lättvindligt och inte tnäkt på att du faktiskt sagt till mig hur jag ska och bör vara och agera, snarare än att beskriva hur du själv skulle tänkt eller resonerat. No hard feelings! 
Jag tror inte att det hade blivit något liv i luckan, jag hade nämligen aldrig ställt till en scen på något vis pga presenter. :) 

Om man vill, skulle jag enkelt säga :) Hade jag missat en barndomskompis bröllop hade jag givit henom en gåva. Hade jag missat en bekants bröllop hade jag kanske gjort det, lite beroende på hur det kändes och hur vår relation ser ut :) det är väldigt trevligt men inget någon väntar sig tror jag.