Bröllopsgåvor - snåla gäster.. eller?

En gåva för 2000 kr, det kanske jag skulle ge min syster eller mina barn, men förmodligen få andra. Oavsett min egen inkomst och ekonomi, faktiskt. När jag tänker efter la jag mer till makens 40årspresent.

Det fina med gåvor för det beloppet måste ju vara att man då kan gå ihop flera och lägga ihop till gåvor för större summor? Typ som att man önskar sig en servis men ingen enda gäst ger hela den utan familjen går ihop om den eller alla gäster köper mindre delar av den. 

Jag tolkade det som att TS menade att man går ihop för de stora presenterna typ som kanske faster, fasters man och deras två barn (alltså kusiner) + respektive till dessa. 

Jag tycker det är så svårt det här, vi önskar oss också pengar - men vi vet att folk lägger lite vilket är ok med oss för vi prioriterar OSS och dagen samt deras sällskap och räknar inte att typ alla pengar kommer att räcka till vår resa. Men samtidigt så känns det ju trist om ett par lägger 200 tillsammans, men det är ju de gästerna man har valt att bjuda och då får man räkna med det.

Det viktiga är att inte räkna med pengar, eller ja mycket pengar. Vi har fått tidiga bröllopspresenter med pengar från bekanta som inte ens är bjudna och vi har haft gäster som har sagt att de vägrar att ge oss pengar (detta har bara varit ett önskemål från vår sida, inte ett krav). Det är olika från person till person, vi ger alltid minst 300 per person alltså 600 tillsammans men är det familj ger vi 500-600 per person.  

Jag håller med trådskaparen, o jag tror att ni mest är ute efter "grattulationerna/uppskattningen" för att ni har gift er och det är inte "bara en fest" Presenten är en symbol för att ge brudparet lycka på vägen och även en uppskattning för att få komma på bröllop! Vi här vet ju hur mycket palnering och jobb det ligger bakom, och symboliskt är faktiskt presenten för detta!! Ingen är tvingad att gå på bröllop!! När jag varit gäst har jag varit oehört glad och ärad och att ge en fin present, eller bidrag till deras resa etc känns som en självklarhet!!

Jag är inte svensk men växt upp här i Sverige. Nu kanske många kommer bli upprörda men jag upplever att i Sverige är man ganska snåla när det kommer till att bjuda och ge presenter och sånt. Nu säger jag inte att alla är det men jämfört med många andra kulturer kan det upplevas så. Jag har växt upp i 2 olika kulturer och ibland blivit riktigt chockad men sen börjat bli likadan ju mer jag kommit in i det svenska samhället.
Det verkar nästan tabu att önska sig något och tycka att någon är snål. Vissa är snåla och varför är det fel att tycka det?Det är väl inte fel att vara snål heller =).
Det är inget konstigt som TS känner tycker jag. Men det är inget som TS behöver vara upprörd över utan bara lägga det bakom och planera vidare.
Min ensamstående mamma med sämre ekonomi kommer ge oss mer pengar i present än vad mina blivande svärföräldrar kommer tillsammans. Min  mamma planerar att köpa present till hela hans familj men jag har sagt att det inte behövs. Men så gör man i min kultur. Allting handlar om att ge och ta. Blir jag bjuden på bröllop vill jag ge en fin present för att visa hur mycket jag uppskattar dem och att ha blivit bjuden. Och ju närmare släkt och vän, ju dyrare present. Att ge är en mycket fin och ädel gest.

Min fästman är svensk och vi ska ha ett svensk bröllop (min släkt kommer inte för dem bor inte i Sverige och min pappa har jag ingen kontakt med) och vi har önskat oss pengar till bröllopsresa. Men jag har inga förväntningar =).

Vi har gett för typ 500 kr till syskon/bästa vän men mindre ju avlägsnare släktingen är eller om man aldrig umgås annars... Och då är vi båda fast anställda med två barn. Jag tror att det är överkurs att tro att man kan förvänta sig gåvor på 1000 kr och mer från andra än föräldrar om man inte är från en förmögen familj så att säga... 

En nackdel är ju att bröllopstidningarna gärna ger sken av att dyra gåvor som hushållsassistent och senaste espressomaskinen är jättevanliga....  

Jag har aldrig varit på ett bröllop där de där riktigt dyra gåvorna har kommit..

Hoppas att du kan njuta av din dag men med realistiska förväntningar. Kanske du kan "räkna" i snitt 500 kr per inbjudningskort (dvs familj eller par eller singel)? 

Tycker inte man ska bry sig om presenterna. När vi gift oss den 27/5 12 så visste vi att många är som ni vill uttrycka det snåla. Men det sket vi i vi ville bara ha gärerna närvarande. Vi ville att de skulel vara med oss på våran stora dag. vi fick överförväntan mycket presenter och kontanter samt presentkort. Jag och min man trodde inte våra ögonnär vi såg presentbordet. Vi hade 38 gäster. Ganska litet bröllop. Vi fick kontanter för 17000:- presentkort på ett sammanlagt värde av 8500:- på Em möbler samt 25 bröllopspresenter både billiga och dyra. Vi trodde verkligen inte våra ögon då måna är studerande och arbetslösa. Vi hade sagt innan när folk frågat att vi kunde tänka oss ett bidrag till vår nya säng vi valt ut på Em möbler. Vi fick tom pengar till bröllopsresan och en full bokhylla och köksskåp med en fin servis och besticksätt sätt för 12 personer. Den kan inte ha varit billig.

När vi kom in i rummet där presnterna var trodde vi inte våra ögon. Vi var helt ärlig mållösa. En gärst gav oss ett par handgjorda egentillverkade örhängen. Det var nog den presenten jag uppskattade mest och ett halsband till min man. Hon är sjukprensionär och har nästan ingen inkomst. Men dessa presenter vara värda mest för oss och priset har fan ingen betydelse.

 

HUvudsaken vara att de var närvarande för oss!!!

 

Haha... alltså förlåt men... lätt att säga "jag tycker inte man ska bry sig om man får presenter" eller "huvudsaken att de var närvarande" när man fick så sjukt mycket pengar och presenter som ni =P

word.

18 personer gick ihop och gav oss 1200 sek. Jag trodde att det hade fallit ut pengar ur kuvertet eller nåt... Det är ju en sak om ett par eller en familj är snål - men 18 personer! Är det liksom ingen som reagerar på att 1200 är väldigt lite?

Jag tycker bröllopspresenten är ett sätt att "tacka". Och jag tycker att 65 sek är ett för litet "tack" när man har lagt ner så mkt tid och energi på att ordna en fest. 

Har man inte råd så kanske man ska satsa på något mer personligt än att ge pengar. Vi fick bland annat i present att följa med ett par och segla i deras segelbåt. Det kostar inte dem någonting extra egentligen men jag tycker att det var en jättebra present ändå!  

Jag blir faktiskt väldigt chockad över att folk har så mycket förväntningar på sina bröllopspresenter! Man bjuder väl folk för att man vill ha dom där inte för att få saker?

Det tillhör att man ger en liten gåva när man är bjuden på tillställning, oavsett om det är födelsedag, bröllop eller dop. Men den gåvan ska vara baserad på vad personen som ger har möjlighet till.

Min bästa kompis och hans fru är personer som varit i mitt liv i många många år, jag och min blivande umgås med dom flitigt och vi är otroligt tacksamma för att dom vill dela vår dag med oss . Dom har två barn och mamman kommer vid tillfälle för vårt bröllop vara föräldrarledig. På hans lön hennes föräldrarpenning och ett helt hushåll blir jag överlycklig om äldsta dottern har ritat en teckning som bröllopspresent. Då är det ändå våra närmaste vänner men jag skulle aldrig förvänta mig något!
Om dom hade arbetat i riksdagen hade jag fortfarande varit överlycklig för en teckning eftersom dom har sitt liv där deras pengar måste hamna!

Min svärfar har det väldigt gott ställt men jag skulle inte ens reagera om han inte ens gav oss ett kort. Han kommer vara där och fira vår dag med oss vilket betyder så mycket mer. Det är ju därför vi bjuder folk! Annars kan vi lika gärna spara alla pengarna bröllopet kommer kosta oss och bara vara han och jag, men vi vill ju ha våra nära där!

Kan folk bara sluta vara så jäkla giriga, jag tycker det är pinsamt!

Nu har jag inte läst hela tråden men enligt mig är det oförskämt att bli irriterad över att man får för billiga bröllopspresenter. Själv tycker jag att det är naturligt att man tar med sig en present till ett bröllop som är lite finare än man brukar ge och som står i proportion till hur nära brudparet man är, men alla är olika. Man måste ju komma ihåg att det är ni som vill gifta er och ni som vill ställa till med ett kalas som kostar 1000:-/kuvert. Man kan ju inte tycka att gästerna ska "betala igen" genom att ge en dyr present. Dessutom är det ganska dyrt att gå på bröllop, även om man inte måste resa någonstans. Det är inte alltid man har kläder som passar så då måste man köpa nya, sen blir man ibland bjuden på svensexa och möhippa som ofta kostar minst 1000:- per tillställning, och dessutom ska man köpa bröllopspresent. Ofta blir man dessutom bjuden på minst ett bröllop per säsong = ännu mer tid och pengar som går åt. Så även om gästen inte betalar något för själva festen så är ett bröllop ofta en ganska dyr tillställning ändå. Så var tacksamma att folk vill komma, så jäkla kul är det inte ens att gå på bröllop...

Jag tror du missförstod mig. Jag är emot snålhet. Jag menar inte att man ska sitta och hamstra för egen räkning och aldrig kunna bjuda.
Jag går aldrig på tillställning utan en liten gåva, gåvans storlek eller pris är beroende på min ekonomiska situation för tillfället.
Men att bjuda och leva efter att ge och ta är en helt annan sak än att vara girig. Om jag går på bröllop och min ekonomi är körd i botten pga olika omständigheter, men jag letar fram ett gamalt kort på mig och bruden som 7 åringar och köper en fin ram och ramar in det. Då är de en gåva, då anstränger jag mig och bjuder efter mina förutsättningar.
Om bruden i sin tur har förväntat sig ett kuvert med en summa pengar och blir besviken då är det att  vara girig. Även om jag tjänar jätte bra är inte andra medvetna om min ekonomiska situation, jag kanske har behövt gå och rycka ut en tand precis och har 500 kr kvar att leva på, ska jag då ge bort den 500 hundringen för att annars så "kan jag inte bjuda"? Nej då är det personen som får gåvan som är girig om den tycker att det är för lite.

Jag tycker absolut att man ska leva efter att ge och ta, kunna offra för andra man bryr sig om och inte bara tänka på sig själv. Däremot finns det enligt mig inget som är så fel i festsammanhang som att man förväntar sig massa dyra saker och har mage att bli besviken på folk om inte presenten är tillräckligt dyr.

Ge och ta handlar även om att man bjuder in någon för att närvara i en stor stund i ens liv, den personen som är bjuden uppmärksammar att man är tacksam över att vara delaktig genom att ge en gåva. Men den gåvan ska inte behöva vara stor, dyr och flådig för att den ska räknas.

Tror det är väldigt olika hur man ser på presenter i olika kretsar. Jag och mina vänner lägger typ 150 sek var när ngn fyller år. Min mans kompisgäng lägger typ 50 sek. Det skulle vara väldigt konstigt om mina vänner helt plötsligt "bara" gav ngt värt 50 sek eller om min mans vänner gav ngt för 150 sek var. 

Går man på bröllop tycker jag dock att det är kutym att ge minst 200 sek per person. Och jag tycker att man har all rätt att bli irriterad på vänner som inte ger så mkt om de har möjlighet. Precis som man kan bli irriterad på vänner som inte ställer upp med sin tid. Många skriver att man inte kan veta hur allas ekonomiska situation ser ut men man ser ju ofta hur ofta folk har nya kläder, går ut och äter, kör för bil osv. Det värsta jag vet är folk som är snåla mot andra men kan lägga ut hur mkt pengar som helst på sej själva.