Anonym (bin´ there) skrev 2012-06-09 20:37:41 följande:
Av vilken anledning flyttade ni isär?
Håller med föregående talare, det är bra att få komma och prata med någon proffesionell som kanske kan hjälpa dig att bearbeta dina känslor.
Är man en sån som behöver få prata om det som känns jobbigt så är det en väldigt bra lösning.
Sedan har du ett perfekt tillfälle att vara egoistisk nu.
Att börja fundera på vad som gör DIG lycklig, vad du vill ha i DITT liv.
Du kan fundera på om det är något särskilt du vill utvecklas inom, om det är ngt du velat göra men inte gjort för att du varit upptagen med erat liv tidigare.
Om det är jobbigt att ingen väntar hem dig ¨på eftermiddan och kvällen, dra nytta av det.
Ta med dig en bra bok och sätt dig på ett café.
Unna dig sånt du inte gjort tidigare.
3 veckor är inte lång tid, men bara en dag med hjärtesorg är FÖR jobbigt.
Det är klart att man inte vill må så.
Allt det här kommer du att se tillbaka på sen när du träffar nästa som fyller ditt hjärta med kärlek.
Då kommer du att tänka att "om det inte tagit slut med honom, då hade jag aldrig fått uppleva det här"
Missade att du hade skrivit innan jag skrev mitt svar...
Vi bröt upp för att har kämpat nu en längre tid men inte kommit någon vart... Just nu känns det inte bra heller.
Ja, jag ska nog söka upp någon.
Framtiden känns långt borta just nu, orkar inte ens tänka på när jag orkar gå på toa.. (nä men ungefär så känns det).
Jag vill inte vara ensam heller, jag behöver umgås med folk för att förtränga tankarna lite...men hur gör man det utan vänner?!? Allt känns så hopplöst...
Tack för svaret, kram kram
