Nyfiken på hur det ser ut för er som varit gifta en gång tidigare.
Hur länge var ni ett par innan frieri eller bröllop?
Hur valde ni att gifta er, gör ni något annorlunda från gång nr 1? Och då menar jag om ni tex valde mindre bröllop/större bröllop, borgerligt/kyrkligt osv.
Kul att se hur ni andra valt att göra och tänker :)
Jag gifte mig första gången 22 år ung. Det var ändå ett personligt och innerligt bröllop, vi kände stort stöd från familjerna och det var en mycket lycklig tillställning.
Jag träffade min nuvarande m2b medan jag fortfarande var gift - det var kärlek vi första ögonkastet. Efter 6 år tillsammans (2,5 år som gifta) skiljde jag mig och var liksom redan i ett förhållande med min nuvarande. Jag tror att många runtomkring hade svårt att hänga med, även om de såg skillnaden i hur lugn och lycklig jag nu är.
Även vid förlovningsfesten kändes det som att folk var överraskade - glada, men överraskade. Så vi har tagit god tid på oss innan vi dragit igång bröllop!
Nu inför mitt andra bröllop har jag gjort många genomtänkta val. Jag valde att ha bröllopet i m2b:s hemland och inte i Sverige, för att göra en stor åtskillnad. Dessutom ska vi nu ha vår egen religions bröllopsceremoni (på första bröllopet hade vi kyrklig ceremoni för att det var den ceremoni som släkten förstod, men några uppskattade ändå inte att vi hade kyrkligt bröllop utan att vara kristna). Vi har informerat om detta i inbjudningarna, för att ge gästerna chans att ta ställning.
Jag har mognat på många olika vis och ska ha en annan klänning, en närmre väninna som tärna, mindre extravaganta ringar.
Det är inte helt fel att gifta sig för andra gången - jag känner mig så lugn och trygg! :) Jag vet mer vad jag vill och känner att det är inte "nu eller aldrig", det är inte min enda chans någonsin i livet att vara prinsessa - det är jag varje dag ju! Framför allt är det så skönt att får stöd från familjen (en andra gång...) för vår kärlek. Jag tror de ser skillnaden i mig, hur trygg och lycklig jag nu är.
majja, vi har snart varit ihop i 3,5 år.
Det är faktiskt skönt att läsa om andras erfarenheter av den här situationen :)
ja jag håller med. Det är skönt att läsa om era berättelser om hur det blev och hur ni tänker.
INget illa ment såklart mot någon som inte varit gift förut men det känns ju för mig som enorm skillnad. Jag har ju inte alls samma tänk nu som då. För mig var bröllopet en enorm happening i sig, som gärna lades tid på i ett helt år, vilket självklart inte är fel. Men jag var verkligen besatt av det. Nu tar jag det lite mer med ro och vet vad jag vill. Upptäckte tex med facit i hand att stora fester där jag är huvudpersonen inte är min grej. Rent generellt så umgås jag oftast i mindre sällskap så jag vet inte varför jag skulle promt ha stort och dyrt. antar att det hade lite med den
här flickdrömmen om hur det "ska vara" att göra.
Enda som lever kvar nu av alla de där drömmarna, är drömmen om en solitärring. Antagligen för att jag var för snål sist, haha
få se hur det blir för oss, allt är fortfarande på planeringsstadiet och vi har faktiskt inte något datum ännu. Har en tanke om att när det väl blir så fixar jag en snygg tealength klänning och binder min egen bukett (är florist), väntar in ringarna och bokar kyrka fort som attan.
Känner mig själv och jag svävar lätt iväg i något mycket större än vad jag tänkt från början. Så genom att inte ge mitt "pysselbehov" det utrymmet så blir det nog bra och något både jag och min sambo vill ha.
En annan dröm är ju att vi gifter oss i New York, nåt vi pratat om.. men det känns lite trist att behöva lägga en massa tid på papper och diverse annat praktiskt väl där. Sen finns en kyrka här i vår stad som är fantastiskt vacker. Helt vit inuti full med blomstermålningar i taket.
Jag hade först tänkt mig en enklare vit klänning, inte för att det är bröllop nr 2 utan bara för att det kändes som att det skulle passa...
Men ju mer jag tittar desto mer känner jag att "Tusan heller! Jag ska känna mig finare den här gången än förra!"
Jag vill inte att exet ska få ha mig som finare brud än den man jag vill gifta mig med nu!!
kanske knäppt att resonera så, men jag vill vara FINARE!!
Jag gifte mig första gången för 9 år sen ( bara 20 år gammal). Det var påkostad indiska bröllop med ca 400 personer. Festen varade i 3 dagar och jag hade traditionellt indiska dräkter i olika färger ( man har inte vitt där utan rött är vanligast) och massor av vackra stora guld smycken. Min släkt och mina föräkdrar betalade hela bröllopet. Dem planerade hela bröllopet också, Det enda jag valde själv var mina dräkter och smycken. Jag har aldrig känt mig vackrare som jag gjort den dagen. Tyvärr höll äktenskapet knappt ett år.
Nu lite äldre och visare ska jag gifta mig igen =). Vi kommer gifta oss borgerligt i stadshuset (ingen av oss är troende och min pojkvän tycker inte om att stå i cenrum) coh sen ha en liten middag och fest i en herrgård med ca 50 personer. Vi står för bröllopet själva och planerar allting själva också.
Jag kommer ha en vit prinsess klänning och hela baletten. Men jag känner som CoG att jag vill känna mig minst lika vacker som förra gången eller vackrare ( vilket inte kommer bli lätt) =).
Den här gången känns det mer på riktigt, att det är mitt bröllop och inte mina föräldrars.
