Ni som gifter er för andra gången..

åh så kul att läsa alla era historier. Kanske är jag knäpp men man känner sig mer mogen nu. Att man vet att det blir rätt denna gång, oavsett hur man väljer att gifta sig. 

Jag skulle egentligen gladeligen varit sambo resten av livet med min blivande. Visst fantiserade jag om att gifta oss någon gång, men det räckte precis som det var .. allt var ju redan perfekt. Att gifta sig denna gång känns mer "på riktigt". Det innan var mer ett genrep. Nu är det för kärlek.  

Jag ska också gifta mig på gång nummer två. Jag hade inte tänkt gifta om mig, men man kan väl ändra sig..

Första bröllopet stod när jag var 24. Ung och dum (var jag iallafall) allt löser sig om man gifter sig.. det hände aldrig, vi separerade hösten 2010. träffade min blivande sambo på våren 2010 på en kurs, men han var ingen jag egentligen lade märke till då, förrän på hösten när jag kände att jag behövde prata med någon som egentligen inte kände min dåvarande man och därmed var partisk. Vi blev jättebra kompisar å ett par mot vintern 2010. blev gravid å fick en underbar tjej till i september 2011. Förlovade oss nu i juli -12. Planerar bröllop till min 30 års dag i vår.

Så olikt mitt andra bröllop som möjligt. Det kommer att jämföras, säkert. så vi har valt annan kyrka och lokal som ligger några extra mil från oss å helt annat upplägg. Gärna så udda som möjligt. Vill inte vara "som alla andra"

mariath: vad kul att höra om hur ni träffades. Förstår också din tanke om olikt från det förra. Så känner ju jag med. 

GRATTIS!!!!!

tack :) vi gifter oss i april. blir ett bröllop i kyrkan med endast oss, barnen och bästa kompisarna som vittnen. längtar :) 

jag har varit gift en gång tidigare, då var jag 29år o hade två barn med mannen jag gifte mig med då hade vi varit ett par i typ 8år.

det giftermålet höll bara ett år, pga av lite för mkt missbruk o andra omständigheter.

då gifte vi oss hemma på vår gård med släkt o vänner o två präster.

bröllopsnatten tillbringade jag i ensamhet sönderslagen o blodig, blev ingen härlig o mysig bröllopsnatt där inte.
tur att barnen sov på övervåningen i huset o slapp se det eländet.

tyvärr råkade några gäster som sov över se hur det var med mig...

kan säga som så att, när jag träffade min nuvarande så var jag livrädd att historien skulle upprepa sig men min m2b är en av de snällaste o lugnaste killar jag träffat o han har fått höra många gånger hur jag blivit behandlad.

Nu är jag 36år o vet att jag gifter mig med rätt man, och vi har en son på 3½år tillsammans.

Jag puffar upp denna tråden lite på nytt.

Hur reagerade era föräldrar när ni berättade att ni skulle gifta om er? Jag är lite fundersam hur mina ska reagera.

Då deras realtion är inne på långt över 30 år, å min mor en gång sa att man inte behöver samla giftermål på hög.

Min mamma pratade mycket i början om hur fantastiskt fin jag var förra gången och att det nog kommer att vara svårt att hitta en lika fin klänning igen osv.

Lite senare har hon frågat "Är du verkligen säker på det här, har du inte bara glidit mer på ett bananskal?"

Det låter som att hon kanske är rädd att vi förhastat oss.
Men vi har ett gemensamt barn och lever ihop, ett giftemål är ju en bra trygghet.
Det var i mars i år vi bestämde ett datum och det är först nästa sommar, så det är ju inget impulsbröllop i alla hast.

Min pappa har jag inte ens pratat med om det hela, jag vet inte ens om det behöver pratas så mycket om det.
Det är ju inget att diskutera eftersom att beslutet inte ligger hos dom.
Och är det så att dom tvivlar på hela iden tycker jag att det är bättre att inte prata med dom om det.
Det får stå för dom i såna fall, jag vill inte höra.

Förra veckan hämtade jag en klänning som kom med posten och sedan provade jag den hemma hos mamma och pappa.
Mamma hjälpte till att knyta och tyckte att den var fantastiskt fin, till o med i klass med den förra.
Hon vill även hjäpa till att knyta den då det är dags för bröllop, kanske börjar hon gilla iden ändå?

Mamma och pappa har också varit gifta länge....40 år är det nog nu.
Men äktenskapet är ett sånt jag skulle ha valt att lämna om jag var mamma.
Hon har som förlikat sig med att leva så här "det här livet".
Men det är ju upp till henne.

men usch så hemskt. 
Vad bra att du tagit dig ur det förhållandet ! det är starkt gjort.  

Mina föräldrar reagerade väl inte särskilt stort varken första eller andra gången. Första gången så gillade de ju inte min sambo dessutom, men det höll de för sig själva. Pappa och sambon var ju oense någon gång men i övrigt så har de faktiskt varit väldigt bra på att låta oss barn leva våra liv och få välja vad vi vill själva. 
Vilket jag tycker är bra.

Så när jag och min nuvarande flyttade ihop så sa de väl inget särskilt då heller, mer än" oj då, jahaa. Ni som varit vänner så länge" men sen har de inte direkt sagt varken bu eller bä. Jag kan konstatera att de hälsar på mycket oftare sedan min nuvarande kom med i bilden, än när jag var tillsammans med min fd. Så det visar väl på att de uppenbarligen gillar min nuvarande mer. 

Mamma som hade lite svårt att ta till sig det "storslagna" bröllop som jag hade gång nr1 nickade mer godkännande när vi sa om vårt upplägg att vi inte ska ha en stor fest. Och jag ser ju på dem att de egentligen vill gärna få komma på vigseln, men de har inte sagt något eftersom de förstår att vi vill inte ha ett sånt bröllop. Och börjar vi bjuda så är det svårt att dra gränsen och helt plötsligt är den intima lilla vigseln borta.

Sen har min syrra varit gift 3 gånger, och min mormor likaså. Så jag känner att jag inte är "värst" iallafall.. haha ;) 
 

Haha jag har nog tänkt att detta är nog andra och sista gången jag gängar mig
Jag sa det redan åt gubben när vi beslutade att ta vårt kompisförhållande till ett mer kärleksfullt förhållande, att nu får du stå ut med mig tills vi blir gamla  och gaggiga för jag tänker inte separera flera gånger. Å han lovade att stå ut med mig   Å det var ju väldigt snällt av honom!

Skall gifta mig för andra gången och är 49....känner mig som 20 kär och allt känns så rätt. Han min blivande hade aldrig tänkt gifta sig och han känner samma. Äkta kärlek finns

Så ska det vara!

underbart :) grattis! när gifter ni er?  haha samma här.. den här gången är det "for real"