Knöl i bröstet

Jag fick en knöl som visade sej vara lipom, en ofarlig fettkudde under huden. Jag hade ångest i månader.

Det är lika farligt som att ha blånagel.

Gå och kolla!!

OM det absolut värsta händer och det är cancer ska du veta att 80% av alla kvinnor som får bröstcancer överlever i dag. Du ska med andra ord har rejält med otur om du dels tillhör den tredjedel som får bröstcancer och sen också tillhör de 20% som dör.

Men å andra sidan är det ingen idé att oroa sig innan du vet säkert, fast det är nog rätt svårt att inte oroa sig. Jag har en bröstcancerpatient i familjen och jag vet hur psykiskt tärande det är att gå där och vänta på besked om vad som händer i kroppen, både för patienten och de anhöriga.

Skickar lite kramar och håller tummarna för det bästa 

Jag upptäckte också en knöl i börstet för ett par veckor sedan och har tid för mammografi imorgon. Jag har hunnit tänka de värsta tankarna 1000 gånger men försöker tänka att det inte är något farligt.

När jag var till vårdcentralen sa läkaren att det är väldigt få knölar i börsten på kvinnor under 40 som visar sig vara cancer. Det är kanske inte jätte lugnande men man har iaf oddsen på sin sida. Så försök ha det i åtanke även om jag förstår din rädsla. 

Läkaren sa också att det är ovanligt att yngre kvinnor märker knölar i börsten för vi är dåliga på att känna igenom dem. Så en uppmaning till alla kvinnor. Känn igenom era bröst och ring vården om ni hittar en knöl. De tar alla knölar i brösten på allvar trots att de allra flesta knölar inte är farliga alls.

Styrkekramar till dig TS !

Tack för omtänksamheten fina ni.

Läkaren på vårdcentralen har skickat mig vidare på remiss till sjukhuset, så nu är det bara att vänta på en kallelse. Inte vad jag hade hoppats på, men det är ju bra att de kollar upp allt innan de ger några besked.

Är det någon som vet hur lång tid det brukar ta att få veta? Bröllopet är om ca 1,5 månad. Jag har verkligen ingen lust att stå och verka glad inför 100 människor som alla bara tänker "men stackars dem" om beskedet är dåligt. Samtidigt vill jag ju inte att tiden fram till bröllopet ska förmörkas av onödig oro, ifall det skulle visa sig att jag är frisk. Det är väldigt svårt att släppa de här tankarna. Skulle vara så tacksam om man kunde skynda på processen på något sätt.

Och stort lycka till till dig BlomAnna! Håller tummarna för att vi båda två är friska och kan fortsätta bröllopsplaneringen utan fler orosmoln. Skönt att veta att man har oddsen på sin sida i alla fall.

Min erfarenhet är att det går rätt snabbt för man vill komma i gång med behandling så snabbt som möjligt om det är cancer. Ring kliniken och förklara din situation så kan du kanske få komma snabbare om de har ett återbud eller liknande. Även provsvar får man snabbt, lite längre tid om man måste göra en biopsi (då tar de ett vävnadsprov av knölen med hjälp av en nål).

Det är ju bra att sjukvården tar det på allvar och försöker vara snabba. Hoppas bara att inga semestertider kommer ivägen nu.

Hur gör man med familj? Är det någon idé att berätta att man ska på utredning, eller är det bättre att vänta tills man har ett besked så att de inte oroar sig i onödan? Sambon vet ju självklart om det, men jag växlar mellan att vilja ringa till mamma och att tänka att hon ska slippa stressa när det ändå inte finns någonting hon kan göra. Jag vet att jag kanske blåser upp detta för mycket, chansen att allt är bra är ju ändå ganska stor. Det kanske är bättre att vänta med att säga någonting tills jag själv lugnat ner mig lite, eller vad tycker ni?