• Anonym

    Knöl i bröstet

    Igår upptäcke jag en knöl i mitt vänstra bröst. Jag har varit så otroligt trött de senaste månaderna, men förklarat det med att jag jobbat extremt hårt den senaste tiden. Nu är jag så orolig över att det ska vara cancer. Har fått en tid på vårdcentralen senare idag och förhoppningsvis är allt ok och beskedet kommer snabbt.

    Men redan under de 16 timmar som gått hittills har jag hunnit tänka alla de där hemska tankarna. Jag är 27 år och livet kunde inte vara bättre. I slutet av sommaren ska vi gifta oss, min underbara man och jag, och jag har just fått mitt drömjobb efter några tuffa studieår. Vi har börjat prata om barn inom en inte alltför avlägsen framtid. Det har verkligen kännts som att det är nu allt det där slitet börjar betala sig. Kan det vara så att man drabbas av svår sjukdom i den här åldern? Det kan väl inte hända mig?

    Det värsta är nog att jag inte skulle vilja tvinga min älskade sambo att gå igenom något sådant. Han är också precis i början av sitt vuxenliv, han har allt det där vi sett fram emot de senaste åren inom räckhåll. Jag skulle inte vilja vara anledningen till att han "fastnar i startgroparna". Han förtjänar så mycket bättre än en trött och sjuk nybliven fru med dödsångest. Usch. Jag vet att man inte ska oroa sig i onödan, och vad jag har förstått är det "bara" är 1 av 3 knölar som visar sig vara cancer. Men 1/3 känns som en alldeles för verklig risk. Ville nog bara skriva av mig lite. Allt känns så overkligt just nu.

  • Svar på tråden Knöl i bröstet
  • Anonym

    Tack för omtänksamheten fina ni.

    Läkaren på vårdcentralen har skickat mig vidare på remiss till sjukhuset, så nu är det bara att vänta på en kallelse. Inte vad jag hade hoppats på, men det är ju bra att de kollar upp allt innan de ger några besked.

    Är det någon som vet hur lång tid det brukar ta att få veta? Bröllopet är om ca 1,5 månad. Jag har verkligen ingen lust att stå och verka glad inför 100 människor som alla bara tänker "men stackars dem" om beskedet är dåligt. Samtidigt vill jag ju inte att tiden fram till bröllopet ska förmörkas av onödig oro, ifall det skulle visa sig att jag är frisk. Det är väldigt svårt att släppa de här tankarna. Skulle vara så tacksam om man kunde skynda på processen på något sätt.

  • Anonym

    Och stort lycka till till dig BlomAnna! Håller tummarna för att vi båda två är friska och kan fortsätta bröllopsplaneringen utan fler orosmoln. Skönt att veta att man har oddsen på sin sida i alla fall.

  • Anonym

    Det är ju bra att sjukvården tar det på allvar och försöker vara snabba. Hoppas bara att inga semestertider kommer ivägen nu.

    Hur gör man med familj? Är det någon idé att berätta att man ska på utredning, eller är det bättre att vänta tills man har ett besked så att de inte oroar sig i onödan? Sambon vet ju självklart om det, men jag växlar mellan att vilja ringa till mamma och att tänka att hon ska slippa stressa när det ändå inte finns någonting hon kan göra. Jag vet att jag kanske blåser upp detta för mycket, chansen att allt är bra är ju ändå ganska stor. Det kanske är bättre att vänta med att säga någonting tills jag själv lugnat ner mig lite, eller vad tycker ni?

  • Anonym

    BlomAnna: Grattis! Så skönt att höra att allt var bra. Tur att du fick tid så fort och kan lägga det bakom dig nu.

    Det är väldigt skönt att höra att fler har erfarenhet av det här, och att det nästan alltid slutar lyckligt. Blir lite lugnare då. Jag har ju, som någon gissade, ingen släkting som drabbats och börjar därför nu försöka tänka att det nog inte är någon stor fara. Har inte fått någon kallelse till mammografi ännu så jag får kanske ringa VC och se till att de skickat iväg remissen. Hoppas på det bästa så länge.

    Tack igen för alla stöttande ord och uppmuntrande berättelser! Det är verkligen otroligt att man kan mötas av sån förståelse och omtanke av folk man aldrig träffat. Ni ska veta att det värmer Glad

Svar på tråden Knöl i bröstet