Besviken och vrång

Jag kan förstå hur du känner, har själv kännt samma sak! Men jag håller med de andra i att du förmodligen överreagerade.. men jag kände likadant när min syster berättade att de förlovat sig bara någon månad efter att jag och min kille förlovade oss.. 

Jag och min kille har varit tillsammans i 6 år och bott ihop i 3år, hon är yngre än mig och hade inte ens vart tillsammans med killen i 1 år och de hade bott i hop i 1 vecka. . .

Jag blev nästan arg när de förlovade sig för jag ansåg att det här va "min tid"  låter jättedumt nu och jag vet att jag överreagerade också... men det är känslan jag fick i mage..

Angående föräldrar som inte stöttar på det sättet man önskar är inte så kul...

Jag fick höra av en syster till mig att min mamma och pappa pratat om mig och min sambo en gång när vi inte va med och gett oss 3 veckor då vi flyttade ihop... kändes inte jättekul att höra.. har än idag inte haft mod och säga något till mamma och pappa då jag fortfarande är lite sårad över att de inte haft något förtroende för vårt förhållande...

Jag vill bara önska er lycka till och hoppas att er relation med hans familj blir bättre, känn efter hur ni vill göra med deras bröllop.. men bestäm inget då ni är irriterade på dem eller sura.. utan, ta en promenad och prata om det (en psykolog berättade att är man upprörda skall man ta en prommenad för det gör att man slappnar av och det går att ta ner ett bråk till ett bra samtal istället)
Nu säger jag inte att ni bråkar.. bara en förklaring till varför man skall ta en promenad om man skall ta vettiga beslut