Släkten är värst
Jag tror det blir enormt svårt för mamman att lägga undan sina känslor, särskilt om hans nya ska komma. Jag tror nog det bästa är att få dit mamma och pappa sen får den nya stanna hemma för att din mamma ska kunna njuta något under dagen.
Jag tänker alltid på när jag var enormt deprimerad och hamnade på psykakuten, då sa läkaren till mig att "ditt problem är att du inte är glad, var glad så löser sig allt". Å fan det visste jag inte, men hur ska jag göra för att tränga undan känslorna. Min KBT har lärt mig att det inte går att styra sina tankar oavsett hur du gör. Du kan lära dig och leva med dem och försöka hantera dem när de dyker upp, men du kan aldrig bestämma vad du ska tänka. Därav menar jag att det inte går och säga till mamman att lägga undan sina känslor. De kommer finnas där oavsett tills den dagen hon har genomarbetat dem.
Livet är för kort å ovisst för att man inte ska ta vara på dom stunder man vill dela med sina nära. Det är inte rätt att din pappa ( å hans nya)inte ska få komma bara för din mamma tycker si å så.
Det är din dag och din glädje och dina känslor är vad som ska spela roll den dan inte vad andra tycker å känner.
Jag kanske blir sågad vid fotknölarna men jag tycker att som vuxen människa så får man ibland utsätta sej för saker som man kanske helst undvikit.