Inlägg från: Anonym (Tror på ER) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tror på ER)

    avund är en dödssynd....

    Jag tycker tvärtom mot för det du säger att folk kanske kommer att tänka.

    Om ett par varit tillsammans i flera år, då är det ett etablerat förhållande där dom lärt känna varandra och kan säga säkert att dom älskar varann eftersom att dom känner varandra så väl.
    Ett giftemål då känns genomtänkt och som ett moget beslut, särskilt om man klarat dig igenom saker på vägen och kommit ut starkare tillsammans på andra sidan.

    (Nu kanske flera tar åt sig av det jag skrivet men det här är hur jag tycker och tänker, inget som är rätt eller fel utan bara en persons egna tankar)

    De som gifter sig inom ett år eller tidigare efter att dom blivit tillsammans.
    Hur väl känner dom varandra?
    Hur kan dom lova massa då nyförälskelsefasen fortfarande borde vara kvar?
    För mig blir ett giftemål så tidigt inte ens trovärdigt.

    Jag har en vän som gift sig tidigt och jag är glad för hennes skull.
    Men det märks att dom inte vet vart dom har varandra än.
    Självklart betyder det inte att dom kommer att skiljas, dom får väl helt enkelt lära känna varandra under åren som kommer.

    Det är himla tur att vi planerar bröllop, för det känns som att dom "smiter före".
    Så jag förstår din känsla lite.
    Men då ni väl står där med barn och är gifta, ett par år senare än andra.
    Då står ni ändå där stadigt och känner varandra utan och innan.
    Ni har fler år tillsammans och det tycker jag görs stor skillnad!

  • Anonym (Tror på ER)
    Anonym (grön) skrev 2012-06-26 13:50:16 följande:
    är bara oprolig att kanske någon NÄRA vän hinner gifta sig innan dess, och då vet jag inte vad som kommer hända.. kommer nog (men jag hoppas inte) bli en såndär mardrömstärna/gäst som inte hör av sig och totalt skärmar av... i alla fall till en början.. tills jag lugnat ner mig och stängt in fröken Avund..
    I det där läget tycker jag att du kan vara ärlig mot din nära vän.

    Då jag var gravid med första barnet blev en nära vän gravid samtidigt och vi hade liknande graviditeter där vi samladde på oss mycket vätska och blev stooora.
    Det var jätte jobbigt och tungt men skönt att ha någon att prata med om det.

    Vårat barn var planerat en vecka före deras men hon skulle få bli igångsatt och det tyckte jag var jätte jobbigt.
    Dom skulle gå före och just där på slutet då allt är så grymt tugnt (iaf för en del) så kändes varje dag som en evighet.
    Men jag sa till henne precis hur jag kände och hon förstod mig.
    Jag sa att vi kanske inte kommer och hälsar på innan vi fått våran, bara för att min väntan blev extra påmind då dom redan skulle fått ut sin.
    Hon hade inga problem med det och allt blev mycket lättare bara för att jag sa som det var.

    Nu lyckdes inte deras första igångsättning och då hon sattes igång andra tillfället åkte vi in samma dag för att vattnet gått.
    Dom fick sitt barn strax efter 12 slaget och vår kom senare samma eftermiddag.
    Vi hade samma sal och sängarna bredvid varandra :)

    Jag tycker abslut att du kan berätta om hur du känner om en nära vän gifter sig.
    Då blir det säkert lättare att glädjas med vännen och hon kan lättare förstå om du inte är med och delar varje minut av hennes pladder om klänningar och ringar.
    Den vännen har säkert fler att prata om allt med om inte du orkar lyssna.
Svar på tråden avund är en dödssynd....