avund är en dödssynd....

Här är en till som också kan känna avundsjuka ibland. Vissa perioder är det väldigt jobbigt. Min avundsjuka gäller främst barn, fler barn. Jag skulle så gärna vilja ge vårt barn ett syskon. På något sätt känns det som att jag inte har någon rätt att känna avundsjuka gällande den saken eftersom jag redan har ett barn, vissa kan inte ens få det. Självklart uppskattar och älskar jag vårt barn, utan tvekan!, men saknade av fler barn är ändå stor. Jag kan också känna avundsjuka gällande jobb. Jag har inget jobb. Jag har aldrig haft ett jobb. Endast några små vick, men det är inte mycket att hänga i julgranen. Hur många jobb jag än söker, så nej. Tack vare den saken, så är vår ekonomi usel. Min man har visserligen ett jobb, men han tjänar inte bra alls. Jag skulle så gärna vilja köpa ett hus. Se vårt barn växa upp i ett kvarter bland andra barn, kunna leka ute på gården och min man kunna meka i garaget medan jag planterar blommor i rabatten. Att ha grannar att prata med, bjuda in på middag och umgås med.

Allt känns så långt bort, att när vi väl kan få allt det där, som vi vill ha.. så är det försent.

Våra vänner har barn, och väntar barn, många barn. De har hus och jobb och ett helt annat liv. Jag känner mig utanför och ensam. Vi hör inte hemma och passar in någonstans. Jag missunnar inte våra vänner allt det, utan jag är väldigt glad för deras skull.. trots det.. så kan den där jobbiga avundsjukan smyga sig på titt som tätt.